I Europa har denna viktiga kamp försummats och hamnat på efterkälken. Det har visat sig vara en svår uppgift att stävja extremhögerns uppsving. När nazismen och fascismen besegrades 1945 trodde man att extremiströrelser skulle få både minskat inflytande och manöverutrymme. Det var inte vad som skedde. Inom vår demokratiska modell har extremhögern kunnat överleva och växa sig starkare med människors förbittring och frustration som grogrund.
I Europa har denna viktiga kamp försummats och hamnat på efterkälken. Det har visat sig vara en svår uppgift att stävja extremhögerns uppsving. När nazismen och fascismen besegrades 1945 trodde man att extremiströrelser skulle få både minskat inflytande och manöverutrymme. Det var inte vad som skedde. Inom vår demokratiska modell har extremhögern kunnat överleva och växa sig starkare med människors förbittring och frustration som grogrund. Extremhögern har gagnats av den tolerans och självbelåtenhet som under de senaste 80 åren har präglat de europeiska liberala demokratierna. Inom extremhögern har man gett sken av att delta i det demokratiska spelet, utan att någonsin ge avkall på målsättningen att förgöra demokratin inifrån när man väl sitter vid makten.
Extremhögern är nu nära att nå sitt mål: inom ramen för det som benämns ”nationell suveränitet” sitter extremhögern vid makten i flera länder, såsom Orbans Ungern och Ficos Slovakien. I Polen satt extremhögern vid makten i åtta år i PiS-regeringen (Prawo i Sprawiedliwosc/Lag och rättvisa), fram till det senaste valet i oktober.
Även på EU-nivå försöker extremhögern undergräva demokratin och få den att falla samman. Informations- och kommunikationsteknikens utveckling under de senaste 30 åren, i form av bl.a. digitala plattformar och sociala medier, har avsevärt ökat nynazistiska och nyfascistiska gruppers förmåga att interagera. Även deras synlighet och makt på global nivå har ökat. De använder sig av demokratins yttrandefrihet för att förstärka och sprida sina främlingsfientliga och rasistiska ideologier. De samordnar strategier och organiserar sig i realtid för att sätta den samhällsordning de ingår i på prov. Faktum är att rådande demokratiska principer objektivt sett gynnar framväxten och den sociala spridningen av rörelser som motsätter sig demokrati, t.ex. genom att sådana kan få statlig finansiering.
I Europa finns det en grogrund för extremhögern på grund av den nyliberala politik och den Reagan-inspirerade ekonomiska kapitalism som förorsakat ett avbrott i medelklasskiktets ökande välstånd och sociala välbefinnande, själva sinnebilden för det europeiska bygget och dess framgångar. Med nyliberalismen följde avregleringar och en hämmad ekonomisk och social utveckling, minskade realinkomster till förmån för kapital, nedskärningar i socialt stöd och offentliga tjänster. Dessutom lät man bostadssektorn bli offer för fastighetsspekulation. Europeiska regeringar konkurrerar på ett illavarslande sätt med varandra när de säljer guldvisum till kleptokrater och oligarker från hela världen. Marknadskriser och skattedumpning, som leder till illojal konkurrens på den inre marknaden, svagt stöd från Bryssel och Frankfurt till små och medelstora företag samt svagt anställningsskydd och låg köpkraft har gjort att missnöjet har skjutit i höjden i Europa under de senaste femton åren.
Detta är ett mycket olyckligt politiskt felsteg som bär skulden till att valdeltagandet i valet till Europaparlamentet minskar kontinuerligt och till att extremhögern växer i Europaparlamentet. Att den nazistiska och fascistiska ideologin åter är på frammarsch är ett resultat av Europas svångremspolitik, inom vilken det finansiella systemet åtnjuter skydd samtidigt som ekonomisk och skattemässig rättvisa får stryka på foten. Denna politik har misslyckats med att bemöta medborgarnas problem, önskemål och förväntningar och har lett till ett uppsving för den gamla propagandan från vit makt- och identitetsbaserade ideologier, som alltid lurar i kulisserna, redo att gripa tillfället att förpassa mänskligheten till en lägre civilisationsnivå. Detta kulturellt och religiöst färgade hat blossar nuförtiden upp överallt – på våra skärmar, i våra sociala medier och i den desinformation som sprids oavbrutet. Att ingjuta rädsla och osäkerhet hos medborgarna genom att tala om islamisering och slutet för den vita överhögheten eller den judisk-kristna identiteten, och att svartmåla romer genom att påstå att de är beroende av bidrag – alla dessa strategier har historiskt sett använts i samband med auktoritära diktatorers eller ledares uppgång.
I dagens Europa, där befolkningen åldras och det behövs arbetskraft utifrån för att säkra försörjningen och den ekonomiska tillväxten låter europeiska regeringar extremhögern hållas med sitt prat om ”invandringshotet”. Detta trots att antalet flyktingar och migranter som kommer till EU i dag är lågt och i själva verket underskrider behovet för Europas befolkning och arbetskraft. Den främlingsfientliga och rasistiska retoriken har dock fått fäste i dagens Europa, som alltjämt saknar en säker och ändamålsenlig rättslig ram för att ta emot och integrera migranter. I stället fortsätter man att göda människohandelsmaffian. Migrerande arbetstagare har spelat en avgörande roll i Europas återuppbyggnad under efterkrigstiden och för det europeiska bygget. Migranter kommer även i fortsättningen att spela en avgörande roll för Europas utveckling under de kommande årtiondena. Inom extremhögern är man medveten om detta – många av extremhögerns finansiärer anlitar migranter i sina industrier och företag.
Men extremhögern kommer att fortsätta att gäckas, skapa rädsla och manipulera, och dra nytta av svaga och obeslutsamma nationella och europeiska ledares passivitet i fråga om strategiska visioner, våra värden och principer. Demokrati- och EU-förespråkare kan bara agera på ett sätt – genom att stå upp för våra värden. För demokrati, frihet, värdighet och fred i Europa.
Antagandet av ett yttrande om den civila dialogen kan inte vara slutet på processen. Det är säkerligen ett viktigt steg framåt, eftersom det utarbetades på begäran av det belgiska ordförandeskapet och därför kan komma att föras upp på EU:s dagordning.
Antagandet av ett yttrande om den civila dialogen kan inte vara slutet på processen. Det är säkerligen ett viktigt steg framåt, eftersom det utarbetades på begäran av det belgiska ordförandeskapet och därför kan komma att föras upp på EU:s dagordning.
I stället för att beskriva yttrandet är det lämpligare att förstå processen. Den civila dialogen är först och främst ett forum för människor att diskutera sina agendor och mål, där institutionella och icke-institutionella aktörer möts på lika villkor.
Den representativa demokratin måste dock skyddas mot illiberala försök att undergräva den. Olika former av populism är en källa till djup oro eftersom de urholkar utrymmet för medborgardeltagande. Därför är det både nödvändigt och brådskande att genomföra artikel 11 i EU-fördraget. När denna artikel först skrevs stod det klart att den liberala demokratin förutsätter deltagande av representativa organ, såsom arbetsmarknadens parter och andra organisationer i det civila samhället. Dessa organ förmedlar människors åsikter – företagare som driver stora eller små företag, arbetstagare, fria yrkesutövare, konsumenter, minoriteter såsom migranter, personer med funktionsnedsättning och romer samt alla som är aktiva i europeiska och internationella människorättsorganisationer. ”Frihet, demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatsprincipen hör till de grundläggande värden som Europeiska unionen bygger på. De är inskrivna i EU-fördragen och utgör kärnan i EU:s identitet. Trots detta har dessa värden utsatts för stora påfrestningar under de senaste åren. Europa har drabbats av aldrig tidigare skådade kriser, som har förvärrat den sociala och ekonomiska ojämlikheten och undergrävt EU-medborgarnas förtroende för demokratiska institutioner.” Det sade Oliver Röpke i sitt installationsanförande. Den civila dialogen är avgörande för att möta dessa utmaningar, och som den nye ordföranden påpekade när han talade om EESK som EU-institution måste EU-institutionernas dörrar alltid stå öppna för att höra vad människor vill säga.
Debatten i den studiegrupp som utarbetade detta yttrande var ett gott exempel på civil dialog, där deltagarna lyssnar på varandra och förhandlar om formuleringar, innehåll och mål.
Vi enades om vissa krav som skulle läggas fram för EU-institutionerna i syfte att stärka den civila dialogen. Målet var att nå ett interinstitutionellt avtal, en grund för en strategi och en handlingsplan.
Detta är ett framsteg, ett steg framåt precis som de många andra som EESK har åstadkommit sedan 1999 genom interna diskussioner mellan de organisationer som kommittén företräder. Emellertid måste detta steg nu genomföras och stödjas och röra sig framåt på vägen mot antagande av EU.
Vår hemliga gäst är Ana Gomes, portugisisk diplomat och politiker, medlem av det portugisiska socialistpartiet. Hon skriver om faran med populism och framväxten av högerextrema partier, och behovet av att bekämpa denna utveckling och stå upp för våra värden.
Vår hemliga gäst är Ana Gomes, portugisisk diplomat och politiker, medlem av det portugisiska socialistpartiet. Hon skriver om faran med populism och framväxten av högerextrema partier, och behovet av att bekämpa denna utveckling och stå upp för våra värden.
Som yrkesdiplomat sedan 1980 har hon innehaft flera befattningar, bland annat vid FN i Genève och New York. År 1999 var hon chef för Portugals intressesektion i Jakarta och därefter, fram till 2003, ambassadör i samma stad, där hon spelade en roll i processen för Östtimors självständighet och i återupprättandet av diplomatiska förbindelser mellan Portugal och Indonesien.
Under perioden 2004–2019 var hon som ledamot av Europaparlamentet särskilt aktiv på områdena yttre förbindelser, mänskliga rättigheter, säkerhet och försvar, internationell utveckling, jämställdhet och kampen mot skatteundandragande, penningtvätt och finansiering av terrorism.
År 2021 ställde hon upp som socialistpartiets kandidat i presidentvalet, mot den avgående presidenten Marcelo Rebelo de Sousa. Hon lyckades komma på andra plats, före extremhögerpartiet Chegas kandidat.
I dag fortsätter hon sin politiska aktivism genom att kämpa för mänskliga rättigheter, integritet och öppenhet i det offentliga livet, och mot korruption och organiserad brottslighet. Hon leder varje vecka ett program på den portugisiska tv-kanalen SIC Notícias i vilket hon kommenterar aktuella frågor.
Vår gästskribent är EESK-ledamoten Pietro Vittorio Barbieri, som delar med sig av sina åsikter om vikten av civil dialog och av att se till att den får en lämplig plats på EU:s dagordning.
Vår gästskribent är EESK-ledamoten Pietro Vittorio Barbieri, som delar med sig av sina åsikter om vikten av civil dialog och av att se till att den får en lämplig plats på EU:s dagordning.
Vi har bett den ukrainska journalisten Tetiana Ogarkova – som är bosatt i Kiev – att sända oss en ögonblicksbild som fångar situationen i Ukraina, två år efter Rysslands invasion den 24 februari 2022. Fotot hon skickade till oss har hon tagit under en resa genom landet till stöd för de ukrainska trupperna. Detta är fotot som Tetiana Ogarkova vill visa våra läsare, och detta är berättelsen bakom det.
Vi har bett den ukrainska journalisten Tetiana Ogarkova – som är bosatt i Kiev – att sända oss en ögonblicksbild som fångar situationen i Ukraina, två år efter Rysslands invasion den 24 februari 2022.Fotot hon skickade till oss har hon tagit under en resa genom landet till stöd för de ukrainska trupperna. Detta är fotot som Tetiana Ogarkova vill visa våra läsare, och detta är berättelsen bakom det.
Tetiana Ogarkova har avlagt doktorsexamen i litteratur vid universitetet Paris XII Val-de-Marne. Hon är lektor vid Kiev-Mohyla-akademin, arbetar som journalist och är chef för utåtriktad internationell verksamhet vid Ukraine Crisis Media Center. Hon är bosatt i Kiev.
Ett hus i ruiner i byn Vremivka, nära Nova Novosilka, epicentret för den ukrainska motoffensiven sommaren 2023.
Dessa byar på den ukrainska stäppen, i skärningspunkten mellan tre regioner (Donetsk, Dnipro och Zaporizjzja) och långt från storstäderna, har befolkats av greker som fördrivits från Krimhalvön sedan 1900-talet. De motsatte sig den ryska offensiven 2022 på bekostnad av att de totalförstördes av fiendeartilleriet. Här, på denna strategiska plats som kan vara nyckeln till att befria stränderna vid Azovska sjön, håller Ukraina i dag stånd, två år efter Rysslands invasion.
Det går att ansöka om EU:s tredje ekopris från och med den 4 mars 2024.
EU:s ekopris belönar varje år framstående insatser inom den ekologiska värdekedjan. Årets prisutdelning kommer att äga rum på EU:s ekodag, den 23 september 2024.
Sammanlagt åtta utmärkelser kommer att delas ut i sju kategorier. De belönar aktörer längs den ekologiska värdekedjan för framstående, innovativa, hållbara och inspirerande projekt som tillför ett verkligt mervärde till produktionen och konsumtionen av ekoprodukter. EU:s första ekopris anordnades 2022. (ks)
