av Thomas Kattnig

Grön vätgas är en av byggstenarna i vår energiomställning och dess snabba utbyggnad är därför oerhört viktig såväl för det framtida energisystemet som för det ekonomiska och sociala välståndet i EU.

Att etablera utbud, efterfrågan, infrastruktur och produktion när det gäller vätgas medför dock en rad utmaningar. Vätgasen är både dyr och beroende av lämpliga ramvillkor. Å ena sidan måste vi se till att användningen av vätgas inledningsvis inriktas på sektorer som är svåra att elektrifiera och på att lagra energi. Å andra sidan måste vi se till att nödvändiga förutsättningar skapas för en snabb och effektiv utbyggnad av vätgasinfrastrukturen.

Tre punkter är särskilt viktiga här:

1. Den nödvändiga finansieringen av infrastrukturen måste säkerställas. Eftersom uppbyggnaden av transportinfrastruktur kommer att medföra betydande kostnader understryker vi vikten av effektiv resursfördelning. Det kommer att krävas smart och integrerad planering, även över gränserna, och ett regelverk som möjliggör nödvändiga investeringar i infrastruktur samtidigt som hela energisystemets miljömässiga hållbarhet främjas och nätanvändarna skyddas från alltför höga nätavgifter. Samtidigt är det viktigt att undvika att användarna av gasnäten drabbas av ytterligare kostnader på grund av korssubventionering av näten för vätgas. Detta är särskilt viktigt eftersom de framtida användarna av nätinfrastrukturen för vätgas inte alls är de som använder dagens gasnät. Det är därför viktigt att i möjligaste mån tillämpa principen om att användaren betalar och därmed säkerställa att infrastrukturen för vätgas i första hand finansieras av dem som använder denna infrastruktur.
2. Utöver finansiering måste man säkra den arbetskraft som krävs för expansion och produktion. Förutom att skapa nya arbetstillfällen av hög kvalitet är omplaceringen av befintliga arbetstagare särskilt viktig. Detta innebär att dagens arbetstagare måste få lämplig utbildning, omskolning och kompetenshöjning och att arbetstagarna måste förmås stanna kvar genom att erbjudas goda arbetsvillkor. Nätoperatörerna måste till exempel vara bundna av sedvanliga kollektivavtal och arbetsvillkoren måste förbättras, så att de kan locka till sig kvalificerad arbetskraft. EESK efterlyser därför en effektiv och bindande social dialog inom gassektorn på både EU-nivå och nationell nivå.
3. Enhetlig, spårbar och obligatorisk certifiering av vätgas som produceras genom ett centralt EU-system måste säkerställas. Utöver miljökriterier måste dessa certifieringssystemen även garantera sociala normer. Dessa normer måste inbegripa rättvisa och säkra arbetsvillkor och respekt för arbetsrättsliga, sociala och fackliga rättigheter.

EESK uppmanar därför kommissionen att se över vätgasstrategin, som med rätta kritiserades av Europeiska revisionsrätten. I samarbete med det civila samhället på nationell och europeisk nivå måste man se till att det utarbetas en heltäckande strategi där man väger in certifiering, finansiering, arbetskraftsbehov, främjande åtgärder och konsumentskydd. Först när detta är uppfyllt ser vi en ljus framtid för den europeiska vätgasindustrin.