Jacques Delors har gått bort efter ett långt liv av fruktbart engagemang vars resultat kvarstår. Den inre marknaden, Schengenområdet, Erasmus, euron, Sammanhållningsfonden: Han bidrog direkt till förverkligandet av stora delar av det nuvarande europeiska projektet. Till grund för hans europeiska verk ligger en etik baserad på handling.

Jacques Delors gav det offentliga engagemanget dess ädelhet. I sin föreningsverksamhet, fackliga verksamhet och därefter politiska verksamhet stödde sig denne aktivist, som han ödmjukt brukade beteckna sig som, i synnerhet på Emmanuel Mouniers personalistiska tänkande. Som lågmält kristen betraktade han varje person som unik och en del av ett nät av sociala band som han visste behövde mobiliseras inför alla större åtgärder.

Oroad över individualismens framväxt satsade denne socialdemokrat på ett samhällsengagemang där alla gör sitt för det allmänna bästa. Hans namn förblir oupplösligt förbundet med samråd, gemensam förvaltning, kollegialitet och andra former av gemensam handling, som han främjade och efterlyste. Det var därför han fäste så stor vikt vid Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén, som han bidrog till att skapa. Han respekterade de förmedlande organen och var anhängare av verklig social dialog, med kompromissvilja.

Han utövade detta på europeisk nivå, och på denna nivå utvidgade han dialogen till att omfatta trossamfunden. Jacques Delors var inte en försynens man. Denne autodidakt betraktade sig inte som en selfmade man utan som en person som formas av och med andra. Och som formas genom handling. Delors tänkande är ett tänkande i rörelse, som närs av återkoppling från handlingarna i en god cirkel. Han var en man med principer och övertygelser med grund i hans innerliga tro, och han var inte fånge i en blind ideologi. Han utgick klarsynt från verkligheten, uppgifter om läget och respekt för de nationella traditionerna för att ta ett så långt steg framåt som möjligt.

Hos honom hade verkligheten företräde framför idén, som han kunde bana väg för när omständigheterna så krävde. Han kunde således anamma idén om en gemensam valuta och samtidigt redan från början stödja Tysklands återförening, som hade blivit oundviklig efter murens fall. Förvisso ser världen med dess nuvarande oro inte ut på samma sätt som i Delors Europa. Hans landvinningar, såsom den inre marknaden, bör anpassas och fullbordas med tanke på de hotfulla krafterna. De ger dock en grund att stödja sig på för att handla i dag. Och hans inkluderande, klarsynta syn på verkligheten, där principer och kompromissberedskap förenades för att göra framsteg tillsammans, borde återupplivas runt de europeiska ledarnas bord.

Sébastien Maillard, särskild rådgivare vid Jacques Delors-institutet, som han var direktör för 2017–2023