Sedan december publicerar vi våra gästers åsikter om valet till Europaparlamentet i kolumnen ”Jag tänker rösta. Tänker du?” Den här gången är vår gäst Malgorzata Molęda-Zdziech, polsk sociolog, statsvetare och aktiv kommentator om vad som händer i Polen.

Hon är föreståndare för statsvetenskapliga institutionen vid handelshögskolan i Warszawa och rektorns företrädare för samarbete med EU. I sin artikel kommenterar hon det polska civila samhällets viktiga roll när det gällde att påverka resultatet av det senaste parlamentsvalet i Polen i oktober 2023. Hon hänvisar också till en av prioriteringarna för det kommande polska ordförandeskapet för Europeiska unionens råd, nämligen det civila samhällets roll när det gäller att värna rättsstatsprincipen. (ehp)

Jacques Delors har gått bort efter ett långt liv av fruktbart engagemang vars resultat kvarstår. Den inre marknaden, Schengenområdet, Erasmus, euron, Sammanhållningsfonden: Han bidrog direkt till förverkligandet av stora delar av det nuvarande europeiska projektet. Till grund för hans europeiska verk ligger en etik baserad på handling.

Jacques Delors gav det offentliga engagemanget dess ädelhet. I sin föreningsverksamhet, fackliga verksamhet och därefter politiska verksamhet stödde sig denne aktivist, som han ödmjukt brukade beteckna sig som, i synnerhet på Emmanuel Mouniers personalistiska tänkande. Som lågmält kristen betraktade han varje person som unik och en del av ett nät av sociala band som han visste behövde mobiliseras inför alla större åtgärder.

Oroad över individualismens framväxt satsade denne socialdemokrat på ett samhällsengagemang där alla gör sitt för det allmänna bästa. Hans namn förblir oupplösligt förbundet med samråd, gemensam förvaltning, kollegialitet och andra former av gemensam handling, som han främjade och efterlyste. Det var därför han fäste så stor vikt vid Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén, som han bidrog till att skapa. Han respekterade de förmedlande organen och var anhängare av verklig social dialog, med kompromissvilja.

Han utövade detta på europeisk nivå, och på denna nivå utvidgade han dialogen till att omfatta trossamfunden. Jacques Delors var inte en försynens man. Denne autodidakt betraktade sig inte som en selfmade man utan som en person som formas av och med andra. Och som formas genom handling. Delors tänkande är ett tänkande i rörelse, som närs av återkoppling från handlingarna i en god cirkel. Han var en man med principer och övertygelser med grund i hans innerliga tro, och han var inte fånge i en blind ideologi. Han utgick klarsynt från verkligheten, uppgifter om läget och respekt för de nationella traditionerna för att ta ett så långt steg framåt som möjligt.

Hos honom hade verkligheten företräde framför idén, som han kunde bana väg för när omständigheterna så krävde. Han kunde således anamma idén om en gemensam valuta och samtidigt redan från början stödja Tysklands återförening, som hade blivit oundviklig efter murens fall. Förvisso ser världen med dess nuvarande oro inte ut på samma sätt som i Delors Europa. Hans landvinningar, såsom den inre marknaden, bör anpassas och fullbordas med tanke på de hotfulla krafterna. De ger dock en grund att stödja sig på för att handla i dag. Och hans inkluderande, klarsynta syn på verkligheten, där principer och kompromissberedskap förenades för att göra framsteg tillsammans, borde återupplivas runt de europeiska ledarnas bord.

Sébastien Maillard, särskild rådgivare vid Jacques Delors-institutet, som han var direktör för 2017–2023

Jacques Delors gick bort den 27 december 2023. Han kommer att ihågkommas som Europeiska kommissionens största och mest effektiva, visionära och framåtblickande ordförande – en av ”grundarna” av ett enat Europa, likt Jean Monnet och Robert Schuman långt före honom.

Före honom var kommissionens ordförande inte mycket mer än en europeisk byråkrat. Det var han som gav denna roll en ställning jämbördig med stats- och regeringscheferna, något som sedan godtogs av alla. Under sin tioåriga mandatperiod, från 1985 till 1995, drev han kraftfullt och beslutsamt den europeiska integrationsprocessen framåt, bland annat tack vare stöd av Tysklands förbundskansler Helmut Kohl och Frankrikes president François Mitterrand. Först och främst tog han omedelbart ett nytt grepp om integrationsprocessen med målet att senast 1992 omvandla den gemensamma marknaden, som byggde på tullunionen, till en verklig inre marknad. Därefter, medan den inre marknaden fortfarande höll på att införas, lanserade han sitt andra stora projekt, nämligen den monetära unionen, och verkade parallellt för att utvidga gemenskapens befogenheter med grundandet av Europeiska unionen, genom Maastrichtfördraget.

Han var också den förste som tog itu med gemenskapens ”demokratiska underskott” genom att föreslå och uppnå större befogenheter för Europaparlamentet, först med samarbetsförfarandet (enligt europeiska enhetsakten) och sedan (i och med Maastrichtreformen) med medbeslutandeförfarandet, som till sist gav församlingen i Strasbourg en verklig roll som medlagstiftare i frågor som beslutas med kvalificerad majoritet i rådet.

Vägen mot det strategiska målet om en inre marknad inleddes med två dokument: rapporten om kostnaderna för ”icke-Europa”, som visade på de ekonomiska fördelarna med att undanröja kvarvarande interna rättsliga hinder, och en första ”vitbok”, där man fastställde alla lagstiftningsåtgärder (ca 200) som behövdes för att undanröja dessa hinder.

Jacques Delors framhöll redan från början att en förstärkning av beslutsmekanismerna och institutionerna på europeisk nivå var det viktigaste verktyget för att slutföra projektet. Med europeiska enhetsakten föreslog han därför en första verklig reform av Romfördragen från 1957, genom vilka Europeiska gemenskaperna (den gemensamma marknaden och Euratom) hade inrättats, och han lyckades övertyga medlemsstaterna att godkänna den (1987).

Jacques Delors spelade sedan en grundläggande roll i omarbetandet av gemenskapens budgetram, med en betydande ökning av budgetmedlen till 1,20 % av medlemsstaternas totala BNP genom Delors I-paketet (1988–1992) och till 1,27 % genom Delors II-paketet (1993–1999) och en kraftig ökning av medlen för ”ekonomisk och social sammanhållning” (regional- och strukturpolitik), som sågs som en nödvändig motprestation för enandet av den inre marknaden. Ännu viktigare var dock systemförändringen i gemenskapens budgetram, som från att vara ettårig blev medelfristig (sjuårig), med början i de två Delorspaketen.

Detta gjorde att man kunde undvika att varje år upprepa de påfrestande budgetförhandlingarna mellan medlemsstaterna, som bromsade institutionernas arbete i flera månader. Ett annat grundläggande inslag i den europeiska politiken som Jacques Delors införde var den sociala dimensionen (det var bl.a. han som gav upphov till den ”sociala dialogen” mellan företag, fackföreningar och de europeiska institutionerna). Hans sociala program, som även inbegrep en harmonisering av instrumenten för att skydda arbetstagarna i händelse av kris och för att motverka trycket att omlokalisera produktionsverksamhet, förblev dock ett av hans ofullbordade verk.

Hans största nederlag var emellertid hans andra ”vitbok”, om tillväxt, sysselsättning och konkurrenskraft, som lanserades i stor stil 1993 som det sista stora projektet under hans mandatperiod. Det var ett förslag som syftade till att blåsa nytt liv i och stimulera ekonomin (som skulle finansieras med 20 miljarder euro under 20 år), bl.a. på grundval av emission av gemensam skuld (8 miljarder euro per år), bidrag från gemenskapens budget och lån från Europeiska investeringsbanken, för att stödja uppförandet av transport- och telekommunikationsinfrastruktur och en rad andra ekonomiska och sociala initiativ (i huvudsak ett förebud om vad som skulle komma att ske mer än 20 år senare med NextGenerationEU, som svar på pandemikrisen).

Planen, som ursprungligen välkomnades av Europeiska rådet, kritiserades och övergavs senare av EU:s finansministrar. Jacques Delors årtionde avslutades i nedförsbacke, då han drabbades av bakslag såsom anklagelser för överdrivna ambitioner, centraliserande jakobinism och överreglering. Senare anammades dock vissa av hans idéer, såsom de transeuropeiska näten eller Sure-programmet för att stödja systemen för arbetslöshetsersättning till arbetstagare under covid-19-krisen.

14–15 februari 2024

EESK:s plenarsession

4–7 mars 2024

Det civila samhällets vecka

Under rubriken ”Rakt på sak” belyser EESK-ledamoten Sandra Parthie, ordförande för sektionen för inre marknaden, produktion och konsumtion och föredragande för yttrandet, kommitténs förslag om en ny EU-strategi för den inre marknaden, som ska antas vid plenarsessionen i januari.

Jacques Delors avled den 27 december 2023. Han var Europeiska kommissionens ordförande 1985–1995 och tidigare finansminister i François Mitterrands regering 1981–1985.

Sébastien Maillard, tidigare EU-korrespondent i Bryssel och f.d. direktör för Jacques Delors-institutet i Paris, där han numera är särskild rådgivare, hedrar hans minne.

Även Lorenzo Consoli, en av Europas mest berömda journalister, berättar för EESK infos läsare om sina intryck av ordförande Jacques Delors.

Lorenzo Consoli, italiensk journalist och EU-korrespondent sedan 1991, har stor erfarenhet av EU-politik och arbetar bland annat för italienska nyhetsbyrån Askanews. Han var ordförande i International Press Association i Bryssel 2006–2010 och har varit gästprofessor inom ramen för Executive Master-programmet i EU-journalistik och EU-kommunikation vid Institutet för högre studier i social kommunikation (IHECS) i Bryssel. (ehp)