EESK: Vilka nya inslag vill kommittén lägga till i yttrandet om rätten till reparation?

Thierry Libaert: Produkters reparerbarhet är en fråga som verkligen är representativ för kommitténs arbete, av två anledningar.

För det första eftersom den ingår i en dynamik på konsumentskyddsområdet som pågått sedan länge och som framför allt handlar om att främja hållbara produkter och motverka vilseledande miljöpåståenden. För det andra eftersom vi i den här typen av frågor nästan alltid lyckas uppnå en stor majoritet vid omröstningarna under plenarsessionen.

I yttrandet om rätten till reparation, som jag och Emilie Prouzet (medföredragande) utarbetade, visar vi hur konsument- och miljöskyddsfrågor blir alltmer tätt sammankopplade. Reparerade produkter gör att det krävs färre råvaror – i synnerhet kritiska råvaror – och framför allt, färre deponier, i en tid då avfallet från el- och elektroniksektorn beräknas uppgå till 7,4 miljoner ton per år.

I vårt yttrande stöder vi kommissionens förslag, men vi uppmanar den att gå ett steg längre så att rätten till reparation inte förblir en teoretisk rättighet. I detta ingår att man förbjuder vissa metoder som syftar till att förhindra reparation (t.ex. serialisering), och ger stöd till rekonditionerade produkter och 3D-printing, samt erbjuder verkligt stöd till reparatörer, till exempel för deras utbildning. Det kommer också att bli nödvändigt att öka medvetenheten bland konsumenterna: många har förlorat reflexen att lämna in sina saker för reparation i stället för att bara ersätta dem. Insatserna på detta område måste vara heltäckande och inbegripa alla berörda parter.