Som ung delegat beger jag mig till min första klimatkonferens med ett öppet sinnelag och ett stråk av naiv optimism. Den globala temperaturen steg i veckan till mer än 2 °C över förindustriell nivå. Om detta, tillsammans med de fruktansvärda översvämningar, skogsbränder, torkperioder och jordbävningar som vi har bevittnat över hela världen bara i år, inte räcker för att man ska enas om att stoppa användningen av fossila bränslen, i linje med det föreslagna fördraget om icke-spridning av fossila bränslen, vet jag inte vad som kommer att krävas.

Fokus för vår delegations arbete kommer att ligga på jordbruk och tryggad livsmedelsförsörjning, arbetsprogrammet för en rättvis omställning och klimatfinansiering, vilket ligger helt rätt i tiden. Utöver dessa områden har jag även mina egna hjärtefrågor, bl.a. klimaträttvisa och sambandet mellan klimatförändringarna och andra områden som jämställdhet, fred och säkerhet.

Trots att ungdomars tillgång till förhandlingsrummen är begränsad tror jag att våra röster spelar en avgörande roll för hur resultaten av COP28 kommer att se ut. Jag vill ge ungdomar all heder för deras outtröttliga påtryckningar på beslutsfattarna för få dem att enas om de klimatavtal vi har i dag, även om de fortfarande inte svarar mot de verkliga behoven. Jag anser att unga röster är lika relevanta och att de förtjänar att lyssnas på, särskilt eftersom det är vi ungdomar som kommer att behöva leva längst med de svåra konsekvenser som uteblivna klimatåtgärder kommer att leda till.

Det finns tre huvudsakliga orsaker till min passion för klimatåtgärder:

• Insikten om att klimatförändringarna drabbar oss alla och förvärrar problem på andra områden, t.ex. i fråga om jämställdhet, fred och säkerhet.
• Det överflöd av information som bara ligger några fingertryckningar bort och ger unga människor möjlighet att utbilda sig själva och bli medvetna om klimatförändringarnas globala effekter.
• Frustrationen över bristen på klimatåtgärder från beslutsfattarnas sida, som får oss att kräva förändring.

Vid COP28 ser jag entusiastiskt fram emot att träffa människor med olika bakgrund, höra deras berättelser, bredda min kunskap och få nytt hopp för framtiden. Jag är dock fortfarande orolig över att denna entusiasm kan komma att förbytas i rädsla, beroende på huruvida de åtgärder man enas om är ändamålsenliga och verkligen genomförs eller ej.