EESK info: Du började arbeta med Ukraina för några år sedan med den Oscarsnominerade filmen ”Winter on Fire: Ukraine’s Fight for Freedom” och nu är du tillbaka med en ny film ”Freedom on Fire: Ukraine’s fight for freedom”. Är detta del två av den berättelsen?

Eugene Afineevsky: "Winter on Fire" var en kampanj för fred. I februari 2022 kände jag som filmskapare ett starkt behov av att gå tillbaka till den historien och visa hur dagens krig fortsätter. Så jag skulle inte säga att ”Freedom on Fire” är en uppföljning. Tanken med filmen är snarare att koppla samman allt som skett från händelserna på Självständighetstorget till där vi är nu. Du förstår, det här kriget har pågått i åtta år. Det är en kamp för värdighet, för frihet och för mänskliga rättigheter.

Vad fick dig att göra den första filmen om Ukraina?

Jag skulle säga att det var händelserna på Självständighetstorget och när jag upptäckte det ukrainska folkets mod. De stod upp för sina rättigheter, för sin övertygelse. De stod upp för ett framtida självständigt Ukraina som ett enat land som tillhör en familj av fria europeiska nationer. Det här är vad jag såg och vad som fick mig att ta upp den historien på nytt förra året, och fortsätta berättelsen.

Finns det någon särskilt minnesvärd händelse från dina kontakter med ukrainarna på plats som du skulle vilja dela med dig av till oss?

Det finns så många. Men det finns en händelse som jag brukar ta upp när jag hör människor säga att vi inte kan förändra historien. När jag var på Självständighetstorget under den där kalla vintern 2013-2014, så fanns där en affisch som föreställde en stor vattendroppe med texten ”Var och en av oss är en vattendroppe, tillsammans är vi ett hav”. Jag såg hur det ukrainska folket förenades och visade regeringen att de hade rösten, makten och viljan att förändra sin historia som nation – och de gjorde det. På 93 dagar uppnådde människor från olika samhällsgrupper – rika och fattiga, unga och gamla – sina mål genom att agera tillsammans och respektera varandra. Jag menar att det som är viktigt dessa dagar är att stå enade.

Vad förväntar du dig att EU och Europas länder och det civila samhället ska göra för att hjälpa ukrainarna i det här kriget?

EU betyder enighet, förenande. Jag tror att det är nu som vi måste förhindra att ett tredje världskrig bryter ut. Ju snabbare vi medger detta, desto snabbare kommer världen att enas. Ukrainarna ber inte människor från andra länder att komma och strida, utan att hjälpa dem att vinna det här kriget. Och detta är något vackert – att hela världen, vi alla, sluter upp kring Ukraina för att få ett slut på det här kriget.

Du har tillägnat den här filmen alla journalister som ”i dag riskerar sina liv”. Hur viktiga är reportrar och aktivister i ett krig?

Jag gjorde det här uttalandet i min första film och jag fortsätter att upprepa det, eftersom jag har arbetat med journalister på plats, och vissa av dem är inte längre med oss. Statistiken visar att journalister, ukrainska filmskapare och reportrar dog under krigets första månader, som var de grymmaste. Men det här kriget förs inte bara ute på fältet, utan också i medierna. Propaganda är det främsta vapnet: ”ta en lögn, ta den till dig, upprepa den om och om igen, och den blir till sanning”, något som går tillbaka till Joseph Goebbels regelbok.

Rysslands angrepp på Ukraina sker bokstavligen på tröskeln till EU, och påverkar EU-länderna i mycket hög grad. Men hur är det i USA? Hur har människor reagerat där? Har där skett någon mobilisering bland frivilligorganisationer och i det civila samhället?

USA:s regering hjälper till så mycket som den kan, men här i Hollywood är det inte många som pratar om Ukraina. Vissa TV-stationer bevakar fortfarande kriget, men inte de traditionella medieföretagen. Vissa frivilligorganisationer har redan från början hjälpt människor på plats, men samhället i stort befinner sig på en annan våglängd och detta är krigets verklighet. Vi är fokuserade på många andra saker och för mig som filmskapare är det smärtsamt att se att det görs alldeles för få politiska filmer. Det verkar som om Hollywood försöker hålla sig borta från politiska teman. Men till syvende och sist: om ett kärnkraftverk i Ukraina träffas så kommer vi alla att få betala ett pris.

Du regisserade också ”Cries from Syria” 2017, en annan film som handlade om krig och väpnad konflikt. Vad fick dig att göra den dokumentären? Lyckades du dra uppmärksamhet till den tragedin?

Med ”Cries from Syria” försökte jag genom mitt berättande att belysa vad som hände i Syrien, från allra första början till den enorma flyktingkrisen. Många av människorna i ”Cries from Syria” är nu döda. Detsamma gäller filmerna om Ukraina. Jag försökte förklara för världen att det inte var en lokal konflikt utan ett krig. Jag försökte också föra samman aktivister och volontärer, men framför allt försökte jag föra samman journalister med den journalist i frontlinjen som spelar huvudrollen i filmen. I min senaste film pekar jag på det allra viktigaste – kriget i media – efter det att jag tillbringat mycket tid i olika städer och i media för att förklara vad propaganda är. Jag antar att jag vill berätta om vår tids viktiga händelser och göra det möjligt för dem som är en del av dessa händelser att få sina röster hörda, att utbilda världen och att uppmana till handling. För mig handlar varje film om tre A:na: arbete för förändring, aktivism och aktion.

Känner du att du uppnått dessa mål med dina filmer?

Ja, det gör jag! Jag tror att detta är min drivkraft för att fortsätta filma. Jag har sett att mina filmer gör skillnad och inspirerar till politisk handling. Jag har sett hur människor förändrats efter att ha sett mina filmer om Syrien och Ukraina. Under frågestunder får jag alltid frågan: ”Berätta, hur kan vi hjälpa till? Vad kan vi göra?”. Detta är den fråga som jag nästan alltid får. Det är verkligen inspirerande och det gör mig mycket nöjd.

Vad kommer ditt nästa projekt att handla om? Har du något på gång?

Nej, inte just nu. Först måste vi få slut på det här kriget. Om det här kriget blir riktigt stort i morgon, så kommer det inte längre att behövas några filmskapare, eftersom det inte längre kommer att finnas något Hollywood. Det är bara om vi står enade som vi kan vinna detta hybridkrig, på plats i Ukraina och i medierna, eftersom propaganda och lögner lätt kan ta sig över EU:s eller USA:s gränser. De behöver inget visum. Lögner och propaganda reser fritt och det är detta som alla hela tiden glömmer i Hollywood, i USA och runtom i världen.

Trailer från "Freedom on Fire".
Mer information om filmen hittar du här.