EESK info: Jarosław Pietras, vilka tankar har du om EU:s energimarknad just nu och hur ser framtiden ut?

Jarosław Pietras: Det tak på gaspriser som EU:s energiministrar enats om ligger högt över de nivåer vi ser just nu. Då energimarknaderna öppnades under de första dagarna av 2023 förekom inga överraskningar och ingen dramatik. Gas- och oljepriserna fortsätter att sjunka, men i långsammare takt. Den nuvarande prisnivån är jämförbar med den som förelåg strax före Rysslands aggression mot Ukraina. Gasförbrukningen i EU har minskat med över 20 %, vilket inte har någon avgörande inverkan på produktions- eller uppvärmningsbehoven. Konsumenterna i alla medlemsstater har naturligtvis varit tvungna att räkna med höga energikostnader, men de har inte utsatts för minusgrader. Gasförsörjningen till hushållen har varit oavbruten. I början av detta nya år är gaslagren i Europa fyllda till mer än 80 %, vilket är ett mycket bra resultat jämfört med genomsnittet för de fem föregående vintrarna. 

De europeiska länderna har vänt Ryssland ryggen när det gäller gasförsörjningen, som nu främst kommer från andra källor. Detta inbegriper importen av flytande naturgas, som 2022 var 58 % högre än 2021. I Financial Times noterades (den 7 januari 2023) att EU:s import av flytande naturgas i fjol uppgick till 137 miljarder kubikmeter naturgas, vilket ligger nära de omkring 140 miljarder kubikmeter gas som unionen mottog via rörledning från Ryssland 2021. Detta innebär att EU har minskat sitt beroende av tillförsel av rysk energi betydligt.

Detta är visserligen goda nyheter, men man måste vara medveten om att energikrisen ännu inte är över. Ovannämnda trender skulle inte ha varit möjliga om väderförhållandena i Europa hade varit svåra och om låga temperaturer hade lett till ökad uppvärmning. Dessutom har vissa energiintensiva industriella processer inte återställts fullt ut. Kinas strikta politik mot covid-19 har begränsat energitillväxten och energiefterfrågan och minskat den globala efterfrågan på energi. Dessa omständigheter ligger utanför Europas kontroll och kommer kanske inte att upprepas. Detta innebär att energimarknaderna i EU fortfarande är hotade, och beroende på hur situationen utvecklas kan det komma fler svåra tider.

Alla medlemsstater i EU är inte i lika grad drabbade av exceptionellt höga gaspriser. Eftersom EU:s inre marknad redan är ganska sammanlänkad har prischockerna dock påverkat alla och alla slag av energi. Redan före invasionen hade Ryssland inflytande över gaspriserna i Europa. Försöken att minska beroendet av ryska leveranser ifrågasattes då kraftigt. Uppvaknandet kom efter avsiktliga avbrott i gasflödena från Ryssland. Gaspriset nådde en topp på över 350 euro per megawattimme på spotmarknaden under högsommaren 2022. Ett så högt pris omsätts omedelbart i kostnaderna för andra energikällor, särskilt el, vilket drabbar miljontals konsumenter. 

Vid den tidpunkten gjorde EU:s medlemsstater enorma ansträngningar för att fylla på sina gaslagringsanläggningar till den nivå som EU kräver. Detta var också en period då gaspriserna var upp till sju gånger högre än före kriget. En sådan kostnad är outhärdlig på lång sikt, och därför diskuterade EU:s energiministrar åtgärder för att hindra energipriserna från att öka okontrollerat till ohållbara nivåer. EU och dess medlemsstater agerade förståndigt tillsammans och vidtog en rad åtgärder för att stabilisera energimarknaderna, genom att överväga pristak, göra samlade upphandlingar samt införa lagringsskyldighet och solidaritetsleveranser m.m.

Eftersom utsikterna för den resterande kalla perioden inte verkar alltför dramatiska, bör EU redan nu börja tänka på nästa vinter och på unionens förmåga att klara av eventuella svårigheter i framtiden. Import av gas kräver konkret infrastruktur som inte kan bytas ut på kort varsel. Europa är anslutet via rörledningar endast till vissa exportörer, och nya försörjningskällor kräver nya terminaler. Det är tidskrävande, men måste genomföras snarast med stöd av flytande terminaler i likhet med den i den tyska hamnstaden Wilhelmshaven.

Kort sagt har risken för akuta problem när det gäller gas minskat betydligt. Alternativa gasleveranser anskaffas i stor utsträckning, nya förnybara energikällor installeras i snabbare takt och effektivitet och energibesparingar genomförs på allvar. Allt detta minskar energiförsörjningens volatilitet och sänker därmed gaskostnaden. Detta möjliggör diversifiering av energikällor och avvärjer störningar som orsakas av ett plötsligt avbrott i försörjningen från en enskild källa. 

Energimarknaderna är dock fortfarande mycket sårbara för försörjningschocker. I ett sådant läge kan gaspriset öka betydligt för att balansera efterfrågan med begränsat utbud. Energiministrarna hade därför rätt i att diskutera och enas om ett tak för gaspriserna, även på den relativt höga nivån 180 euro per megawattimme och baserat på den mest volatila TTF-spotmarknaden för gas. Det fungerar som en säkerhetsventil i extrema situationer, men visst är det bättre om det inte behöver användas.