Aldrig tidigare har vi haft en så välutbildad generation med så stor potential, men som samtidigt är under så stor press och tvivlar så mycket på framtiden, säger och Bruno António, sakkunnig i ungdomsfrågor och huvudtalare vid Ditt Europa, din mening 2025. Han talade med EESK info om hur man kan stärka ungas inflytande och varför det, i en tid då diskriminering och främlingsfientlighet ökar i Europa, är av avgörande betydelse att framtida EU-program för unga fortsätter att lära ut demokratins betydelse.

1. Är dagens unga passiva eller aktiva i det politiska livet och samhällslivet? Hur kan unga bli mer engagerade i beslutsfattandet?

Olika studier visar att unga bryr sig och vill delta aktivt. Om vi definierar politiskt engagemang som medvetenhet om kritiska samhällsfrågor är det uppenbart att unga agerar för att driva på förändringar. Det som är särskilt intressant är hur de väljer att engagera sig. Traditionella sätt att delta är att rösta, arbeta som volontär i frivilligorganisationer eller gå med i politiska partiers ungdomsförbund. I dag verkar dessa engagemangsformer inte vara lika populära bland unga, som i stället föredrar att påverka beslutsfattandet genom att skriva under petitioner eller delta i protester eller på andra innovativa sätt. På DYPALL Network utforskar vi dessa verktyg för engagemang, bland annat rådgivningsverksamhet, deltagande i lokala ungdomsråd och andra lokala mekanismer för ungdomsdialog. Vi ser att det finns ett starkt intresse för delaktighet bland unga, men de flesta vanliga mekanismer är varken ungdomsvänliga eller verkligt meningsfulla.

2. Resultaten i det senaste EU-valet och nationella opinionsundersökningar visar att många unga har röstat på ytterhögerpartier. Varför tror du att det är så och ser du detta som en oroande trend som skulle kunna hota europeiska värden som jämlikhet och inkludering?

Att alltfler ungdomar röstar på ytterhögerpartier är en oroande trend. Vi tror att det bottnar i ett missnöje med den etablerade politiken, en djup misstro mot politiska institutioner, en önskan om en stark nationell identitet och farhågor kring den ekonomiska och sociala tryggheten. Vi måste förstå de bakomliggande orsakerna till dessa alarmerande väljartendenser. Den här generationen har vuxit upp i en tid av ständiga kriser och osäkerhet om framtiden. Aldrig tidigare har vi haft en så välutbildad generation med så stor potential, men som samtidigt är under så stor press och tvivlar så mycket på framtiden. Algoritmerna i sociala medier förstärker polariserande innehåll och formar perspektiven.

Allt detta skapar osäkerhet om framtiden. Att rösta på populistiska partier kan å ena sidan vara en form av protest och ett uttryck för allmänt missnöje. Det kan å andra sidan också spegla en önskan om en stark röst vid makten som ger en känsla av trygghet. Historien har dock visat att när sådana populistiska ytterhögerpartier får makten tappar unga människor ofta hoppet och känner sig svikna. Ofta är det redan för sent när de inser att rättigheter, friheter och andra värden som är viktiga för dem tas ifrån dem eller ifrågasätts.

Denna trend hotar redan våra europeiska värden, något vi ser inte bara i den politiska debatten utan också i människors vardag i våra samhällen, där främlingsfientlighet eller diskriminering gentemot dem som är annorlunda håller på att normaliseras. Det är därför avgörande att framtida EU-program för unga fortsätter att stödja unga när det gäller att förstå vikten av demokrati, lära sig om den och uppleva den, och samtidigt hjälpa dem att utveckla de färdigheter som krävs för att bygga upp motståndskraft mot de hot som antidemokratiska rörelser utgör.

3. Hur medvetna är unga européer om vad EU gör för dem? Hur kan de uppmuntras att intressera sig mer för EU? Vad anser du om EU:s kommunikationsinsatser?

Vi kan lätt konstatera att ungas medvetenhet om vad EU gör för dem är betydligt större än hos äldre generationer. Ungdomsprogram som Erasmus+, Europeiska solidaritetskåren och DiscoverEU bidrar till att bygga upp en känsla av en europeisk identitet, och dessa program bör stärkas och göras tillgängliga för alla unga i EU.

Men är de verkligen medvetna om vad EU gör för dem? Enligt vår mening är de inte det. EU måste stärka sin förmåga att synliggöra sin påverkan på samhället och göra den begripligare, särskilt när det gäller unga. De beslut som fattas av EU:s institutioner har en enorm inverkan, och detta borde få unga att intressera sig mer för EU-frågor. Hur då? Jag tänker på två saker: EU:s institutioner måste sända ett ögonöppnande budskap om att det som beslutas på EU-nivå direkt påverkar deras liv. EU-institutionerna bör också utöka den typ av program som ger unga möjligheter att lära sig mer om, uppleva och upptäcka EU. Detta kan stärka känslan av tillhörighet, empati, samhörighet och vänskap bland européerna.

Trots att olika EU-institutioner har gjort enorma ansträngningar för att nå ut till medborgarna, och trots betydande förbättringar av olika kampanjer och verktyg, kan vi inte vara nöjda. I praktiken befinner sig institutionerna ofta långt ifrån ungdomarnas verklighet.

EU har visserligen gjort framsteg när det gäller närvaro på sociala medier och kampanjer riktade till unga, men budskapen är allt som oftast svåra att relatera till, särskilt för den heterogena gruppen ungdomar i våra samhällen. EU:s kommunikationsinsatser behöver vidareutvecklas och struktureras genom att man börjar tillämpa nya utåtriktade metoder, t.ex. att anlita icke-statliga ungdomsorganisationer som ambassadörer för ungas röster, utveckla decentraliserade plattformar för utåtriktad verksamhet och strukturera kampanjer för berättande som kopplar samman EU:s politik med upplevelser i vardagen. Här är det också viktigt att experimentera med nya kommunikationsmetoder och direkt involvera ungdomarna själva i utformningen och genomförandet av kampanjer och andra kommunikationsinsatser. 

2. Hur kan vi stärka ungdomarnas inflytande?

Genom att ta dem på allvar och erkänna det värde de bidrar med. Institutionerna har möjlighet och kapacitet att stärka ungdomars inflytande, men det som ibland saknas är viljan att ge utrymme, stöd, möjligheter och verktyg för att engagera dem på ett meningsfullt sätt. Ungas delaktighet får inte behandlas som en checklista där man bjuder in ungdomar till offentliga evenemang och tar bilder för sociala medier för att sedan negligera deras bidrag. Ungas delaktighet måste ha effekt, vilket innebär att de unga måste se resultaten av sitt engagemang och de förändringar som följer.

För att stärka ungas inflytande krävs institutionellt stöd, till exempel genom att unga finns representerade i beslutsfattande organ. Det krävs också att man bygger upp förtroende, vilket tar tid, och skapar utrymmen och processer av hög kvalitet för samverkan. För att detta ska kunna ske måste tillräckliga medel anslås, och institutionernas förmåga att arbeta med och engagera ungdomar i beslutsfattandet behöver förbättras. Detta kräver investeringar, genuint engagemang och tid.

Bruno António är verkställande direktör på DYPALL Network, en europeisk plattform för organisationer i det civila samhället, lokala myndigheter och forskningsinstitut som har till syfte att främja ungas delaktighet i lokalt beslutsfattande. Under de senaste tolv åren har Bruno arbetat som sakkunnig i ungdomsfrågor och extern konsult för flera institutioner, bland annat kommissionen och Europarådet. Han har tidigare varit generalsekreterare för Youth for Exchange and Understanding samt verkställande direktör vid ECOS – Cooperativa de Educação, Cooperação e Desenvolvimento. Han har en examen i socialpedagogik från Algarveuniversitetet i Faro, Portugal.