av Marcin Nowacki, EESK-ledamot, Polen

Den 8 mars 2022 anordnade ZPP, min organisation i Polen, och Kulski-stiftelsen, som EESK-ledamoten Małgorzata Bogusz har förbindelser med, en liten men snabb humanitär konvoj.

Det var den veckans andra resa. Jag reste till Lviv i Ukraina med Małgorzata Bogusz och Tom Palmer, vice ordförande för Atlas Network, USA. Syftet med resan var att förse Ukraina med läkemedel, medicinska produkter och hygienartiklar. Vi färdades med två fullastade bussar till den mötesplats som våra ukrainska motparter angett, där produkter packas om för att distribueras till de platser som har störst behov.

Personbilar och bussar utgjorde en lång oavbruten kö längs den polsk-ukrainska gränsen i riktning mot Polen. Tyvärr minskar inte behovet av att evakuera civila, det ökar tvärtom hela tiden. Den 10 mars 2022 hade Polen redan tagit emot mer än 1,5 miljoner ukrainare.

På väg till Lviv passerade vi flera vägspärrar. Den största övervakades av militär och låg precis vid infarten till staden. Det var en mycket livlig plats som många människor passerade. Det fanns hundratusentals fler människor i staden än vanligt. Lviv utgör för närvarande knutpunkt och logistikcentrum till stöd för centrala och östra Ukraina. I utkanten av staden träffade vi vår guide, som tog oss till logistikcentrumet. Där väntade en grupp personer som omedelbart påbörjade lossningen. Alla produkter sorterades och en ordentlig förteckning upprättades. Processtyrningen var på högsta nivå och efter vår arbetsinsats tog vi oss tid att utbyta idéer om den nuvarande situationen och om ukrainarnas främsta behov. Lviv-bor har öppnat sina hem och erbjudit husrum, mat och transport till flyktingar från områden som angripits av Ryssland.

Under min vistelse redogjorde våra ukrainska motparter för sina främsta rekommendationer och behov. Vi samarbetade varje dag och jag är hedrad över att få framföra deras budskap. Deras rekommendationer och behov kan delas upp i tre huvudområden: det politiska, det militära och det civila. Följande är det som är mest brådskande:

• Ekonomiskt stöd och tillhandahållande av militär utrustning, vilket är en uppgift för regeringar och stora företag.
• Påtryckningar och djupa långtgående sanktioner mot Ryssland och Belarus. Sanktioner som inte kan kringgås. De kommer att kosta även för oss, och det måste vi acceptera. Tiden är inne för att omdefiniera vår energipolitik.

Från regeringar till arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer och det civila samhället i stort – det är följande konkreta insatser som behövs:

• Stöd i form av tillhandahållande av medicinska produkter.
• Tillhandahållande av andra nödvändiga produkter, enligt Ukrainas behov.
• Stöd för att kunna evakuera familjer. På väg tillbaka från Ukraina fick vi äran att transportera personer som evakuerades från landet. Det andra alternativet är att engagera sig vid gränsen och hjälpa till med transport.
• Mottagande av och tillhandahållande av husrum till familjer som kommer till EU-länder. Länderna i regionen behöver stöd i form av husrum för flyktingar – gästrum i era hem och era tomma lägenheter. Polen har redan tagit emot mer än 2,8 miljoner krigsflyktingar.
• Förenkling av jobbsökningsprocessen för dem som kan och vill arbeta.

Jag skulle vilja betona att den pågående flyktingkrisen saknar motstycke i Europas moderna historia. För att klara av den måste vi involvera det civila samhället i alla medlemsstater.