Härkomst och social bakgrund får aldrig utgöra hinder för framgång. Det skriver Evgi Sadegie, verkställande direktör för Schotstek, en organisation med säte i Hamburg och Berlin som främjar lika möjligheter och kulturell mångfald i yrkesvärlden. Schotsteks unika stipendieprogram syftar till att stödja intelligenta, ambitiösa och motiverade unga människor med invandrarbakgrund på deras resa till ledande befattningar inom forskning, näringsliv och samhälle. Genom att hjälpa dem att bygga upp starka nätverk och rusta dem med rätt kompetens hjälper Schotstek begåvade studenter och unga yrkesverksamma att nå sin fulla potential.
Härkomst och social bakgrund får aldrig utgöra hinder för framgång. Det skriver Evgi Sadegie, verkställande direktör för Schotstek, en organisation med säte i Hamburg och Berlin som främjar lika möjligheter och kulturell mångfald i yrkesvärlden. Schotsteks unika stipendieprogram syftar till att stödja intelligenta, ambitiösa och motiverade unga människor med invandrarbakgrund på deras resa till ledande befattningar inom forskning, näringsliv och samhälle. Genom att hjälpa dem att bygga upp starka nätverk och rusta dem med rätt kompetens hjälper Schotstek begåvade studenter och unga yrkesverksamma att nå sin fulla potential.
Av Evgi Sadegie
Tyskland är ett land präglat av kulturell mångfald, men detta återspeglas fortfarande knappt alls i landets ekonomiska, vetenskapliga, kulturella och politiska ledarskap. Personer med invandrarbakgrund möter ofta hinder som förvärrar sociala ojämlikheter. Det innebär missad innovationspotential och undergräver den sociala sammanhållningen. Fördomar, ojämlika utbildningsmöjligheter och brist på förebilder och nätverk hindrar många begåvade människors karriärutveckling.
Tillsammans med några vänner grundade Sigrid Berenberg Schotstek 2013. Sigrid Berenberg är advokat och har sedan många år arbetat för att främja social rättvisa och mångfald. Tillsammans med likasinnade personer inrättade hon Schotstek för att specifikt ge smarta, ambitiösa och motiverade unga människor med invandrarbakgrund möjlighet att nå ledande befattningar. Hon har främjat högpresterande stipendiater som kommer att bli framtida inflytelserika personer och beslutsfattare. Under många år deltog Sigrid Berenberg fullt ut i genomförandet av programmet på helt frivillig basis.
Schotstek är ett företag utan vinstsyfte som stöds genom donationer och gemensamma initiativ med andra företag. Programmet får starkt stöd av ett nätverk av partner, rådgivande organ och vänner – som alla är beslutsfattare på hög nivå från en rad olika sektorer och kulturer. Det är särskilt värt att nämna att tre av de sju partnerna och den nuvarande verkställande direktören själva är alumner från Schotstek-programmet. Detta visar hur Schotstek i allt högre grad överför ansvaret till de begåvningar som man stöder och därmed har en bestående inverkan.
Schotstek erbjuder unikt stöd till studenter och unga yrkesverksamma genom två parallella program. Urvalskommittéerna väljer ut upp till 25 studenter varje år i Hamburg och upp till 20 unga yrkesverksamma i Hamburg och Berlin. Efter ett obligatoriskt tvåårigt program stannar deltagarna kvar i nätverket och kan delta i evenemang.
Kärnan i Schotstek-programmet är byggandet av starka nätverk: Många ungdomar med invandrarbakgrund har inte tillgång till de yrkesmässiga och sociala band som är avgörande för att göra karriär. Schotstek sätter dem i kontakt med alumner, rådgivande organ och experter från näringslivet, den vetenskapliga världen, politiken, kulturvärlden och samhället. Regelbundna evenemang såsom temakvällar och diskussioner med ledande personer främjar utbyten och vidgar deras vyer. Dessa band öppnar karriärmöjligheter och skapar en gemenskap som möjliggör långsiktigt stöd och ömsesidig framgång. Alumner spelar nu en viktig roll genom att dela med sig av sina kunskaper och nätverk och kontinuerligt utvidga Schotsteks räckvidd.
Schotstek erbjuder workshoppar och coachning som specifikt förbereder deltagarna för ledande befattningar. Genom utbildning stärks nyckelkompetenser som kommunikationsförmåga, självförtroende och ledarskapsförmåga. Deltagarna får också personligt stöd av mentorer. De står i kontakt med erfarna yrkesverksamma och chefer som kan ge värdefulla insikter i yrkesvärlden samt hjälpa dem att planera sin karriär och hantera yrkesmässiga utmaningar. Mentorerna fungerar som förebilder som uppmuntrar deltagarna att eftersträva yrkesmässiga mål och övervinna hinder.
Ett annat särdrag i Schotstek-programmet är deltagandet i olika kulturaktiviteter. Deltagarna besöker museer, teatrar, operor, gallerier och andra kulturinstitutioner. Detta stärker den kulturella bildningen, den personliga utvecklingen och anknytningen till hemstäderna. Dessa erfarenheter vidgar stipendiaternas vyer och främjar en känsla av tillhörighet.
Schotstek strävar efter att främja mångfald på ledningsnivå. Härkomst och social bakgrund får inte längre utgöra hinder för framgång. Sedan starten har Schotstek gett stöd till hundratals unga människor, och över 240 deltagare och alumner har fortsatt att vara aktiva. Många deltar i alumnernas rådgivande nämnd, är ambassadörer, stöder arbetet på sociala medier eller delar med sig av sina erfarenheter som stödpersoner eller mentorer. Alla tidigare Schotstek-stipendiater förblir en permanent del av nätverket – en modell som möjliggör varaktig framgång. Utvidgningen av programmet till Berlin år 2023 visar att Schotstek-konceptet också kan genomföras framgångsrikt i andra städer.
Schotstek är mer än ett stödprogram – det är en rörelse som på ett imponerande sätt visar hur högpresterande mångfald konkret kan främjas och synliggöras. Schotstek öppnar upp och skapar möjligheter som går utöver individens framgång och visar hur Tyskland fullt ut kan utnyttja sin potential som invandringsland. Genom att främja framstående begåvningar och undanröja hinder spelar programmet en avgörande roll för att forma ett rättvisare och framtidssäkrat samhälle, något som är väsentligt i en globaliserad värld.
Evgi Sadegie, som har en magisterexamen i turkiska studier, är verkställande direktör för Schotstek gGmbH och själv en alumn från 2014 års kull. Tidigare ledde hon mentorskapsprojektet ”Yoldaş” vid BürgerStiftung Hamburg, som stöder barn från socioekonomiskt missgynnade turkisktalande familjer. På så sätt främjade hon lika möjligheter i en annan viktig ände av jämlikhetsspektrumet. Med sin omfattande erfarenhet av projektledning, särskilt inom mentorskap och interkulturellt samarbete, verkar hon aktivt för att främja mångfald och integration i samhället.
FN:s flyktingorgan UNHCR är redo att stödja syrier som känner sig trygga med att återvända hem. Men vad gäller de övriga syrierna varnar UNHCR för påtvingade återvändanden till ett land som präglas av politisk osäkerhet och där en av världens värsta humanitära kriser utspelar sig just nu, med upp till 90 % av befolkningen som lever under fattigdomsgränsen, skriver UNHCR:s Jean-Nicolas Beuze.
FN:s flyktingorgan UNHCR är redo att stödja syrier som känner sig trygga med att återvända hem. Men vad gäller de övriga syrierna varnar UNHCR för påtvingade återvändanden till ett land som präglas av politisk osäkerhet och där en av världens värsta humanitära kriser utspelar sig just nu, med upp till 90 % av befolkningen som lever under fattigdomsgränsen, skriver UNHCR:s Jean-Nicolas Beuze.
Av Jean-Nicolas Beuze
Det politiska läget i Syrien utvecklas snabbt efter president Bashar al-Assads fall och debatten kring världens största flyktingbefolkning har nu hamnat i centrum i många EU-länder.
Allt fler EU-länder avvaktar med beslut om asylansökningar för syrier, och vissa meddelar om initiativ som charterflygningar och ekonomiska incitament eller ”återvändandebonusar” för att uppmuntra flyktingar att återvända hem. Andra länder uppges till och med planera att utvisa syrier som befinner sig på deras territorium, oavsett asylstatus.
För att EU-länderna ska kunna fatta välgrundade asylbeslut måste de utvärdera om syrier som är bosatta i Europa kan återvända till Syrien i säkerhet. Med tanke på den snabbt föränderliga situationen på fältet är det för närvarande omöjligt att göra några slutgiltiga säkerhetsbedömningar. Syrien vacklar fortfarande mellan möjligheten till fred och försoning och risken för ytterligare våld, och säkerhetsläget i landet förblir instabilt.
Miljontals syriska flyktingar som bosatt sig utomlands är för närvarande villrådiga över vad det föränderliga läget i deras hemland innebär för deras egen framtid. Är det säkert för mig i Syrien? undrar de. Kommer mina rättigheter att respekteras? För vissa kan ett återvändande i viss mån förefalla genomförbart, men för andra kvarstår allvarliga farhågor.
Vad kan personer som tillhör etniska eller religiösa minoriteter, har olika politiska åsikter eller identifierar sig som hbtqi+-personer förvänta sig i dagens Syrien? Svaret är fortfarande oklart.
Om någon finner det tryggt att återvända måste detta omdöme respekteras – och vi kan eventuellt ge sådana personer stöd för att återvända och återanpassa sig till sina ursprungliga samhällsgrupper. För alla andra varnar dock UNHCR för påtvingade återvändanden på grund av den rådande instabiliteten och politiska osäkerheten i landet.
Tvångsåtersändande från Europeiska unionen skulle utgöra en kränkning av syriernas rättigheter som flyktingar och möjligen utsätta dem för allvarlig och irreparabel skada efter återvändandet.
Med tanke på det väpnade våld som för närvarande pågår i olika delar av Syrien och ovissheten om hur de nya myndigheterna kommer att tillgodose befolkningens behov, särskilt när det gäller utsatta grupper, känner många att det är för tidigt för att överväga ett återvändande. Det är viktigt att respektera deras bedömning i denna fråga. Därför måste EU:s medlemsstater, tillsammans med Syriens grannländer som generöst omhändertagit flertalet av de syriska flyktingarna i över tio år, fortsätta att stå fast vid sitt åtagande att ta emot och skydda syrier.
Av de 1,1 miljoner människor som fördrivits inom landet på grund av upptrappningen av fientligheterna i slutet av november är omkring 627 000 människor fortfarande förflyttade, och bland dessa är 75 procent kvinnor och barn.
Förhastade återvändanden medför betydande risker, inte minst genom att underblåsa en ond cirkel av förflyttningar både inom Syrien och över gränserna, som i slutändan fördjupar krisen.
Utöver massförflyttningarna drabbas Syrien även av en av världens värsta humanitära kriser. Stora delar av Syriens infrastruktur har förstörts i konflikten, däribland sjukhus, skolor och bostäder. De flesta flyktingar har inga hem att återvända till. Många delar av landet lider fortfarande av brist på livsmedel, rent vatten och sjukvård. Avsaknaden av grundläggande tjänster, ekonomiska möjligheter och säkerhet gör det svårt för återvändande att återuppbygga sina liv på ett hållbart och värdigt sätt. 90 procent av Syriens befolkning lever under fattigdomsgränsen.
Under de senaste veckorna har det frivilliga återvändandet av syrier från Libanon, Turkiet och Jordanien ökat märkbart, med preliminära uppskattningar på 125 000 eller omkring 7 000 per dag. Även om dessa återvändanden styrs av individuella val är UNHCR fast beslutet att stödja dem som bestämmer sig för att återvända redan nu.
Många syrier i Europa och Syriens grannländer undrar om det är säkert att återvända och vilka grundläggande tjänster och möjligheter att återuppbygga sina liv de kommer att finna på plats, men de längtar starkt efter att få återförenas med nära och kära. Många vill därför först återvända hem på kortare besök för att bedöma situationen. Det måste de kunna göra utan oro för att förlora sin flyktingstatus i EU. Dessa ”spaningar” är avgörande för att människor ska kunna fatta välgrundade beslut med bättre utfall, dvs. bland annat säkra och varaktiga återvändanden.
Tålamod och försiktighet är av största vikt då syrierna väntar på de rätta förutsättningarna för att återvända i säkerhet och framgångsrikt återanpassa sig till sina samhällsgrupper. UNHCR är redo att stödja de många syrier som börjar överväga att återvända hem. Efter åratal av tvångsförflyttning skulle detta kunna vara en efterlängtad möjlighet för många att avsluta sin flyktingresa och välja en varaktig lösning genom att återvända till Syrien. Europeiska unionen och UNHCR har stått vid deras sida under hela exilen, och vi kommer att fortsätta stå sida vid sida med dem när de återvänder och återuppbygger ett nytt Syrien.
Jean-Nicolas Beuze är UNHCR:s företrädare i EU, Belgien, Irland, Luxemburg, Nederländerna och Portugal, och har tidigare tjänstgjort som UNHCR:s företrädare i Irak, Jemen och Kanada. Han har arbetat för FN på fältet och vid högkvarteret i över 27 år. Hans verksamhetsområden är mänskliga rättigheter, skydd av barn och fredsbevarande insatser.
EU:s hantering av situationen i Syrien efter Assadregimen är en utmaning som handlar om att hitta jämvikt mellan humanitära behov, migrationspolitik och landets stabilisering och återuppbyggnad. Inrikespolitik och kortsiktiga överväganden riskerar att leda till att återvändanden prioriteras och påskyndas, samtidigt som samordnade och balanserade strategier skulle kunna spela en avgörande roll för att stabilisera Syrien och främja långsiktig utveckling, skriver EESK Infos hemliga gäst Alberto-Horst Neidhardt, ledande migrationsexpert vid European Policy Centre.
EU:s hantering av situationen i Syrien efter Assadregimen är en utmaning som handlar om att hitta jämvikt mellan humanitära behov, migrationspolitik och landets stabilisering och återuppbyggnad. Inrikespolitik och kortsiktiga överväganden riskerar att leda till att återvändanden prioriteras och påskyndas, samtidigt som samordnade och balanserade strategier skulle kunna spela en avgörande roll för att stabilisera Syrien och främja långsiktig utveckling, skriver EESK Infos hemliga gäst Alberto-Horst Neidhardt, ledande migrationsexpert vid European Policy Centre.
Alberto-Horst Neidhardt är senior politisk analytiker och chef för programmet för europeisk mångfald och migration vid European Policy Centre (EPC). Han arbetar med frågor om lagstiftning och politik på asyl- och migrationsområdet, EU-medborgarnas rättigheter, desinformation och migrationspolitiska frågor. Han har avlagt doktorsexamen i EU-rätt vid Europeiska universitetsinstitutet och föreläser vid katolska universitetet i Lille om migrations- och rörlighetspolitik, EU:s styrning och etiskt beslutsfattande.
En månad efter slutet på Bashar al-Asads brutala styre begränsar sig EU:s officiella svar i princip till tillkännagivandet av bistånd till utveckling och ekonomisk stabilisering. Det är fortfarande oklart om och när sanktionerna mot Syrien kommer att hävas. EU:s stöd kommer att vara avhängigt av skydd för minoriteter och andra garantier för vilka utsikterna är fortsatt osäkra. Syriens komplexa politiska, säkerhetsmässiga och humanitära dynamik ger vid handen att en demokratisk konsolidering kommer att ta lång tid och bli utmanande. Detta kommer att bli ett test för EU:s förmåga att tala med en röst och agera gemensamt i frågor om landets framtid. I detta läge har flera EU-länder i stället varit snabba med att lyfta fram en omedelbar och gemensam prioritering: att få fördrivna syrier att återvända till hemlandet. I december, bara dagar efter att al-Asad-regimen förlorat kontrollen över Damaskus, tillkännagav Österrike – där FPÖ:s ledare Herbert Kickl fått mandat att bilda ny regering – en ”återvändandebonus” och ett utvisningsprogram för dömda brottslingar. I Nederländerna har koalitionsregeringen under högernationalisten Geert Wilders planer på att fastställa säkra områden för återvändande. Vidare meddelade Tyskland att det skydd som beviljas syrier kommer att ”ses över och återkallas” om läget i landet stabiliseras. Andra europeiska länder har kommit med liknande uttalanden eller följer situationen noga. Mot denna bakgrund kan själva beslutet att häva sanktionerna vara motiverat av målet att få syrier att återvända snarare än av en förändrad syn när det gäller Syriens nya ledarskap.
I och med att stödet till högerextrema och invandringsfientliga partier växer i hela Europa – och med det tyska förbundsdagsvalet för dörren – riskerar medlemsstaternas vision för Syrien att styras av nationella prioriteringar och kortsiktiga valstrategier. Mellan 2015 och 2024 beviljades över en miljon syrier skydd av EU:s medlemsstater, de flesta i Tyskland. Deras närvaro har blivit en kontroversiell politisk och samhällelig fråga. I ljuset av uppmärksammade säkerhetsincidenter, hög inflation och stigande energikostnader har allmänhetens inställning i många flyktingmottagande länder blivit mindre välkomnande. I och med denna förändring har fientlig retorik och politik normaliserats. Trots uppmaningar från kommissionen och UNHCR om att en varsam hållning till återvändande bör intas skulle denna dynamik i stället kunna tvinga de europeiska regeringarna att påskynda återvändandet, även ensidigt.
Sedan al-Asad-regimens fall i december har över 125 000 flyktingar redan återvänt till Syrien, främst från grannländerna. Deras framtidsutsikter är dock mörka. Redan innan den senaste tidens händelser var över hälften av Syriens befolkning föremål för osäker livsmedelsförsörjning, och tre miljoner människor led av allvarlig svält. I och med att många hus blivit förstörda under konflikten har mottagningsläggningarna redan nått full kapacitet. Enligt UNHCR behövs nästan 300 miljoner euro till tak över huvudet, mat och vatten för dem som återvänder. EU och medlemsstaterna bör ta fram samordnade strategier för att underlätta ett säkert och frivilligt återvändande av syrier på lång sikt, men den omedelbara prioriteringen i detta sammanhang bör ändå vara att tillgodose landets humanitära behov. Att pressa flyktingar till att snabbt återvända till ett krigshärjat och instabilt land skulle i själva verket kunna slå tillbaka och ytterligare begränsa tillgången till livsmedel, energi och tak över huvudet. Ett storskaligt återvändande skulle också kunna skada den etniska och socioekonomiska strukturen i redan instabila regioner. Ytterligare en anledning till varför en balanserad och hållbar strategi är motiverad är den syriska diasporans potentiella bidrag till återuppbyggnadsinsatserna. Landet kommer att behöva ingenjörer, läkare, handläggare, lärare och kroppsarbetare på olika kompetensnivåer. Syrierna har skaffat sig värdefull kompetens och erfarenhet i Europa inom relevanta sektorer, bland annat utbildning, byggverksamhet samt hälso- och sjukvård. Det kommer emellertid inte att bli lätt att rekrytera rätt profiler. Ett permanent återvändande behöver inte heller vara en förutsättning för att bidra till återuppbyggnaden: remitteringar från EU skulle kunna spela en avgörande roll för fattigdomsminskning och hållbar utveckling. Genom diasporaengagemang skulle syrier baserade i EU också kunna bidra till att stärka de diplomatiska och kulturella banden mellan EU och Syrien efter al-Asad.
Likväl kan det bli svårt för medlemsstaterna att anta en balanserad strategi och att följa en samordnad agenda. Vissa länder kan prioritera långsiktig stabilitet och återuppbyggnaden av Syrien, så att återvändande kan ske spontant. Andra kan skynda att erbjuda ekonomiska incitament för frivilligt återvändande, eller till och med systematiskt se över syriernas status så snart den humanitära situationen förbättras, om än bara marginellt. En systematisk översyn av flyktingstatusen kommer dock att stöta på betydande rättsliga hinder och medföra avsevärda ekonomiska och administrativa kostnader. Man måste också inom varje incitament för återvändande ta hänsyn till att de flesta syrier som fördrivits till EU nu har stadgat sig, och över 300 000 har förvärvat EU-medborgarskap. Samtidigt kan de dystra ekonomiska och arbetsmässiga utsikterna i landet avskräcka även de mest motiverade från att återvända. En avgörande fråga i detta sammanhang är om syrierna kommer att tillåtas bli så kallade pendelmigranter, dvs. återvända under begränsade perioder medan de europeiska värdländerna fortsätter att erbjuda hållbara möjligheter till ett mer permanent återvändande.Dessa frågor kommer oundvikligen att flätas samman med den bredare diskussionen om EU:s migrationspolitik. Kommissionen väntas inom kort lägga fram ett förslag om en reform av EU-direktivet om återvändande. De framtida förhandlingarna om denna reform kan få avgörande momentum beroende på hur diskussionerna om syriernas återvändande utvecklas. Reformen av direktivet skulle dock också kunna leda till ytterligare motsättningar mellan EU:s medlemsstater. Med tanke på att en grundläggande omprövning av migrationspolitiken krävs för att hantera dagens utmaningar på ett effektivt sätt kommer EU:s strategi för fördrivna syrier sannolikt att utgöra en första kritisk vändpunkt i den nya cykeln.
Copyright: Polish Presidency. Council of the European Union
Den 1 januari tog Polen över EU-rodret från Ungern och kommer att inneha ordförandeskapet för Europeiska unionens råd under årets sex första månader. Det polska ordförandeskapet kommer vid en omvälvande tidpunkt för Europa, som sammanfaller med början på kommissionens nya mandatperiod.
Den 1 januari tog Polen över EU-rodret från Ungern och kommer att inneha ordförandeskapet för Europeiska unionens råd under årets sex första månader. Det polska ordförandeskapet kommer vid en omvälvande tidpunkt för Europa, som sammanfaller med början på kommissionens nya mandatperiod.
Eftersom Ryssland obevekligt fortsätter sin aggression mot Ukraina och de geopolitiska spänningarna är de högsta i Europas nutidshistoria inriktar Polen sina prioriteringar på det övergripande temat säkerhet. Detta inbegriper yttre säkerhet, inre säkerhet, ekonomisk säkerhet, energi- och livsmedelstrygghet, hälsosäkerhet samt värnande av rättsstatsprincipen.
Dessa prioriteringar är i samklang med Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs åtagande att främja sammanhållning, värna demokratiska värden och säkerställa stabilt välstånd. ”Vid EESK är vi stolta över att vara en pålitlig och engagerad partner för det polska ordförandeskapet och är fast beslutna att spela en aktiv roll i utformningen av de politiska prioriteringar som kommer att definiera denna nya EU-cykel”, säger EESK:s ordförande Oliver Röpke.
På begäran av det polska ordförandeskapet kommer EESK att utarbeta 14 förberedande yttranden. Läs vår nya broschyr för att få veta mer om dem och EESK:s övriga arbete under första halvåret 2025. Du kan också se vilka EESK:s polska ledamöter är och vilka organisationer de företräder. Broschyren finns endast på nätet på engelska, polska, franska och tyska. (ll)
Industrin i EU står inför många olika utmaningar, bland annat extremt höga energipriser, svårigheter att locka kvalificerad arbetskraft och tillgång till finansiering. År 2023 lade EU fram industriplanen i den gröna given, med fokus på att uppnå koldioxidneutralitet. I sina politiska riktlinjer som lades fram i höstas nämnde kommissionens ordförande Ursula von der Leyen en ”ren industriell giv” för konkurrenskraftiga industrier och bra jobb, i Draghi-rapportens anda.
Industrin i EU står inför många olika utmaningar, bland annat extremt höga energipriser, svårigheter att locka kvalificerad arbetskraft och tillgång till finansiering. År 2023 lade EU fram industriplanen i den gröna given, med fokus på att uppnå koldioxidneutralitet. I sina politiska riktlinjer som lades fram i höstas nämnde kommissionens ordförande Ursula von der Leyen en ”ren industriell giv” för konkurrenskraftiga industrier och bra jobb, i Draghi-rapportens anda.
Industrin är en mycket viktig del av den gröna och den digitala omställningen och av vårt ekonomiska system. Men vad innebär denna nya giv för arbetstagarna? Att ha en stark, fackligt organiserad arbetskraft med goda löner och arbetsvillkor är inte bara en viktig fråga för fackföreningarna utan också för samhället i stort, demokratin och den sociala stabiliteten samt företagens produktivitet.
Utan ordentlig vägledning och tillräckliga offentliga medel skulle denna giv kunna komma att bygga på de delar av Draghi-rapporten och konkurrenskraftsagendan där avreglering förespråkas med störst eftertryck. Detta skulle kunna äventyra den europeiska sociala modellen genom att främja en skadlig konkurrensmodell som underblåser en kapplöpning mot botten när det gäller löner och arbetsvillkor.
För att bemöta denna risk anordnar Arbetstagargruppen vid EESK och Europeiska fackliga samorganisationen (EFS) den 14 februari en gemensam konferens om den europeiska industripolitiken för bra jobb i EESK:s lokaler. Vi välkomnar alla parter som är intresserade av diskussionen att notera detta i sina kalendrar och delta i diskussionen.
I december anordnade EESK en visning av filmen Under the Grey Sky, som skildrar några belarusiska journalister som tvingas betala ett oerhört högt personligt pris för att de rapporterat om den politiska oron i sitt land.
I december anordnade EESK en visning av filmen Under the Grey Sky, som skildrar några belarusiska journalister som tvingas betala ett oerhört högt personligt pris för att de rapporterat om den politiska oron i sitt land.
I sin första långfilm, Under Grey Sky, berättar den belarusisk-polska filmskaparen Mara Tamkovitj den hjärtskärande historien om Lena, en belarusisk journalist som fängslas efter sin direktströmning av regeringens tillslag mot fredliga demonstrationer på ”Förändringarnas torg” i Minsk. Året är 2020 och en aldrig tidigare skådad våg av protester sveper över Belarus efter det riggade val där Aleksandr Lukasjenko valts om för sjätte gången.
Lena och hennes fotograf Olja grips när de fortsätter att filma protesterna trots att de spårats av en polisdrönare. Historien tar sedan en absurd och kafkakartad vändning. Först anklagas Lena för att ha ”organiserat upplopp och stört kollektivtrafiken”, sedan ändras åtalspunkterna till högförräderi. Det som borde ha varit ett sju dagar långt administrativt frihetsberövande omvandlas till ett åttaårigt fängelsestraff efter en sluten rättegång. Hennes kollega döms till två års fängelse. Lenas make Ilja, som också trakasseras av regimens polis, försöker desperat få ut henne ur fängelset och försöker till och med övertala Lena att erkänna sig skyldig i utbyte mot frihet. Men Lena vägrar.
Filmen är inspirerad av den sanna historien om de belarusiska journalisterna från Belsat TV, Katsiaryna Andrejeva, hennes make Ihar Iljash och hennes kollega Darja Tjultsova. Darja har avtjänat sitt tvååriga straff, men Katsiaryna och Ihar sitter fortfarande i fängelse. Hon avtjänar ett förlängt fängelsestraff på åtta år och tre månader. De är långt i från de enda: i slutet av 2024 uppskattade det belarusiska journalistförbundet att 45 mediearbetare alltjämt sitter fängslade. Många befinner sig under trycket att fängslas, även efter att de flytt utomlands.
Filmen hade världspremiär på Tribeca-festivalen i New York i juni 2024.
Den 13 december visades Under the Grey Sky vid Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) i närvaro av Mara Tamkovitj och i samband med ett seminarium om de belarusiska oberoende mediernas roll i att främja ett motståndskraftigt och demokratiskt samhälle.
EESK info fick en pratstund Mara Tamkovitj om filmen:
Hur nära skildrar filmen de verkliga händelser som Katsiaryna Andrejeva var med om och det öde som hon drabbades av? Använde du dig av verkliga bilder från protesterna 2020 och Andrejevas fall?
De verkliga bilderna används flera gånger i filmen. Karaktärernas direktströmning från protesten i början av filmen är egentligen filmad av Andrejeva och Tjultsova: vi har lagt in de verkliga bilderna i en spelad scen. Frihetsberövandet av Raman Bandarenka som karaktärerna ser på sin bärbara dator är också bildmaterial hämtat från verkligheten (redaktörens anmärkning: aktivisten Raman Bandarenka misshandlades till döds av maskerade ligister efter att ha försökt hindra dem från att riva ned de röda och vita band som symboliserar Belarus flagga före den sovjetiska ockupationen). I slutet av filmen visar jag, som en sort epilog, ett montage av Katsiarynas direktsändningar från protesterna.
Själva grundhandlingen i filmen är nära verklighetsbaserad: hur journalisterna greps och åtalades och vilka straff de fick. Men min målsättning var inte skildra händelseförloppet i detalj, utan snarare att förmedla den känslomässiga sanningen bakom de val som människor tvingades göra och de smärtsamma val som de ställdes inför. Karaktärerna har andra namn för att skapa ett visst avstånd mellan dem och de verkliga personer som var inspirationen till filmen, men också för att få publiken att betrakta den här historien som en av många, som en metafor för det som drabbade hela nationen.
Känner den bredare allmänheten i Belarus till vad som hänt Andrejeva och andra journalister som henne? Vet du hur många människor som har drabbats av samma eller ett likartat öde?
De politiska gripandena och det politiska förtrycket har pågått i så stor omfattning i Belarus att det är svårt att inte känna till vad som hänt. Minst 130 000 personer har utsatts för olika former av förtryck och omkring 500 000 har lämnat landet sedan 2020. Det är helt enkelt för massivt för att kunna döljas.
Det officiella antalet politiska fångar (de som åtalats eller dömts för brott) i Belarus har legat stadigt på omkring 1 300 personer under de senaste åren, men det man måste inse är att hundratals, om inte tusentals, redan har avtjänat sitt straff, vissa har beviljats tidigare frigivning och många av de som nyligen dömts vågar inte hävda att de är politiska fångar. Det är ett förtryck på löpande band som ständigt pågår, där nya fångar ersätter dem som friges.
Vad var det som motiverade dig att göra filmen? Vad hoppas du kunna uppnå med den?
Som belarusier kände jag mig starkt manad att göra något när den belarusiska regimen brutalt slog ned protesterna 2020. Som före detta journalist kan jag starkt relatera till mina karaktärers perspektiv. Som filmskapare såg jag att det fanns en stark och djupt rörande berättelse som jag bara måste skildra.
Vad hoppas du att de som ser filmen kommer att ta med sig som huvudbudskap eller främsta känsla efter att ha sett filmen?
Jag hoppas verkligen att människor kommer att fundera lite grann kring vad frihet faktiskt innebär, hur mycket den är värd och om de faktiskt uppskattar vad de har. Jag hoppas att de tänker på Kacia och Ihar och alla andra som fängslats, eftersom frihet är något som många människor här i Europa tar för givet.
Vad bör EU – dess institutioner, det civila samhället, journalist- och människorättsorganisationer och nationella regeringar – göra för att hjälpa till?
Jag vill uppmana EU att inte glömma bort Belarus och att inte avfärda landet som ett hopplöst fall. Tack vare stödet från EU kan vår kultur, våra medier och vårt civila samhälle överleva under detta enorma tryck, och även om det kanske känns som en långsiktig investering är det värt det i slutändan.
Av Stefano Mallia, ordförande för Arbetsgivargruppen
Att uppnå gemensamt välstånd genom ökad konkurrenskraft är det centrala målet i de prioriteringar som vår grupp nyligen har antagit.
Med tanke på de nuvarande globala utmaningarna måste prioriteringen av konkurrenskraft och skapandet av ett företagsvänligt klimat stå i förgrunden för den politiska agendan, med stöd av konkreta politiska åtgärder.
I ett företagsvänligt EU ska konkurrenskraften bygga på spetskompetens och sund konkurrens i stället för subventioner eller protektionism, och företagen ska ha konkurrenskraftig tillgång till alla produktionsresurser som behövs.Ett företagsvänligt EU innebär också regler som främjar företag och produktivitet, där den administrativa bördan minimeras och där den inre marknaden fungerar fullt ut. Dessutom är ett starkt förtroende mellan företag och beslutsfattare avgörande för att investeringar ska vara intressanta, på samma sätt som det är nödvändigt för att skydda EU-företagens intressen i förhållande till internationella konkurrenter.
Därför efterlyser vi tio uppsättningar företagsvänliga politiska åtgärder som vi betraktar som mest prioriterade:
En radikal reform av regleringsstrategin
Produktiva innovationssystem med fokus på investeringar och innovation
Hög teknisk kapacitet inom försvar, säkerhet och den gröna omställningen samt stöd till nystartade teknikföretag
En stark industriell bas
Integrerade finansmarknader genom utveckling av kapitalmarknadsunionen och bankunionen
Tillräcklig tillgång till arbetskraft
Effektiva energi- och transportsystem
Lika handelsvillkor
En företagsinriktad grön omställning
Effektiva offentliga finanser
Dessa åtgärder är brådskande om vi vill utnyttja de positiva effekterna av konkurrenskraftiga företag på en robust ekonomi och ett globalt inflytelserikt EU.
Letta- och Draghirapporterna skapade medvetenhet om att EU antingen måste återställa sin konkurrenskraft eller tvingas till smärtsamma avpassningar när det gäller välfärd, miljönormer och grundläggande friheter.
