Den 23 september 2024 tillkännagav EU-kommissionen vinnarna av den tredje upplagan av EU:s ekopris. Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) utsåg vinnarna i tre huvudkategorier: bästa ekologiska SMF-företag som bearbetar livsmedel, bästa ekologiska återförsäljare av livsmedel samt bästa ekologiska restaurang.

Vinnarna är:

• Bästa ekologiska SMF-företag som bearbetar livsmedel: Gino Girolomoni Cooperativa Agricola (Italien), ett kooperativ som med hjälp av förnybar energi producerar ekologisk pasta i Marche-regionen, till stöd för över 300 lokala jordbrukare.
• Bästa ekologiska återförsäljare av livsmedel: SAiFRESC (Spanien), ett jordbrukarlett initiativ som producerar 70 olika sorters ekologiska frukter och grönsaker på 30 hektar ekologisk jordbruksmark, främjar den cirkulära ekonomin och erbjuder workshoppar i utbildningssyfte.
• Bästa ekologiska restaurang/matservering: Kalf & Hansen (Sverige), en restaurangkedja specialiserad på 100 % ekologisk, säsongsbetonad nordisk mat, och som är känd för sina hållbara inköpsmetoder och starka band till lokala producenter.

Peter Schmidt, ordförande för EESK:s sektion för jordbruk, landsbygdsutveckling och miljö (NAT-sektionen) berömde vinnarna och konstaterade att utmärkelserna ger erkännande åt innovation och framstående insatser inom EU:s ekologiska sektor. Han betonade att ökad tillgång till ekologiska produkter till överkomliga priser är avgörande för sektorns tillväxt och för att hjälpa EU att uppnå sitt mål på 25 % ekologiskt jordbruk senast 2030. ”Att lösa sociala problem genom jordbrukspolitiken är dock fel väg att gå. Socialpolitiken måste göra så att EU-medborgarna har råd med ekologiska produkter”, tillade han.

EU:s ekopris är en del av det mer övergripande initiativet EU:s ekodag, som lanserades 2021 för att lyfta fram fördelarna med ekologiskt jordbruk. Det ekologiska jordbruket, som stöds av EU:s gemensamma jordbrukspolitik, har vuxit avsevärt – från 5,9 % av EU:s jordbruksmark år 2012 till 10,5 % år 2022, med en detaljhandelsförsäljning på 45 miljarder euro år 2022. Trots ekonomiska utmaningar är EU fortfarande världens näst största ekologiska marknad, efter USA. (ks) 

Av Stefano Mallia, ordförande för Arbetsgivargruppen vid EESK

I och med offentliggörandet av Mario Draghis rapport riktas skärpan nu än en gång mot den brådskande uppgiften att ta itu med Europas ekonomiska utmaningar. Såväl i Lettarapporten som i Draghirapporten ringer man i högt varningsklockorna: detta är en avgörande tidpunkt för Europa, och vi kan inte kosta på oss att slå oss till ro.

Mer än någonsin står på spel: de senaste två decennierna har EU:s ekonomiska tillväxt ständigt släpat efter USA:s, samtidigt som Kina snabbt håller på att komma ikapp. Mellan 2002 och 2023 ökade skillnaden i BNP mellan EU och USA (i 2015 års priser) från strax över 15 % till oroväckande 30 %. Jämförelsen bli ännu mer slående när man tittar på köpkraftsparitet (PPP), där klyftan vuxit från 12 % till anmärkningsvärda 34 %.

En av de största utmaningarna är EU:s regelverk. Siffrorna talar sitt tydliga språk: mellan 2019 och 2024 antog EU omkring 13 000 rättsakter, jämfört med USA:s 3 500.

Denna uppsjö av lagstiftning har medfört betydande efterlevnadskostnader för företagen, och tagit resurser från innovation och förbättrad prestanda. Dessutom har det lett till en oroväckande trend att företag flyttar sin verksamhet till länder utanför EU. Mellan 2008 och 2021 lämnade 30 % av de europeiska enhörningarna unionen.

Som Mario Draghi betonar kommer investeringar i sig inte att driva Europa framåt. Man måste även se till att reformerna leder till meningsfulla framsteg. Vi måste fokusera på att fullborda den inre marknaden, undanröja hinder, prioritera en enhetlig strategi för att minska bördorna och rationalisera lagstiftningen. Detta är viktiga åtgärder som kan vidtas omedelbart utan större politiska strider och som skulle ge påtagliga fördelar för företagen, inte minst de små och medelstora företagen, som utgör ryggraden i våra ekonomier.

Vi kan heller inte bortse från hur sammanlänkade våra sektorer och ekonomier är. Förbättringar på ett område kan ge positiva spridningseffekter på andra områden. Till exempel kan integreringen av AI och datadriven teknik stödja smartare energihushållning i alla branscher och avsevärt sänka kostnader och utsläpp, inom såväl avancerad tillverkning som precisionsjordbruk. Det är den här typen av synergieffekter som vi måste eftersträva.

Vägen framåt är tydligt utstakad. Europa har kapaciteten, talangen och innovationspotentialen att återfå sin konkurrensfördel. Men det kommer att kräva stark politisk vilja, samarbete och fokus på långsiktiga strategiska mål. Nu är det upp till oss – EU-institutionerna och medlemsstaterna – att omsätta dessa möjligheter i handlingar som leder till verkliga förändringar.

I år kommer Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) återigen att delta vid COP29, FN:s klimatkonferens 2024 som äger rum i Azerbajdzjans huvudstad Baku.

EESK kommer att företrädas av Peter Schmidt, ordförande för den tillfälliga arbetsgruppen för partskonferensen, och EESK:s ungdomsdelegat vid partskonferensen, Diandra Ní Bhuachalla. Vid konferensen kommer EESK att återigen framföra budskapen i sitt nyligen antagna yttrande om klimatfinansiering och kommer att upprepa sina uppmaningar om en inkluderande och rättvis omställning som säkerställer att klimatåtgärder inte ökar den sociala ojämlikheten. EESK kommer också att förespråka hållbara jordbruksbaserade livsmedelssystem, förnybar energi, energieffektivitet, grön teknik och samstämmighet mellan målen för biologisk mångfald och klimatmålen. EESK vill genom sitt deltagande vid COP29 sörja för att det europeiska civila samhällets röst hörs och att resultaten av konferensen återspeglar balanserade och socialt rättvisa lösningar på klimatkrisen. (ks) 

Journalister med funktionsnedsättning kan göra sina jobb lika bra och kan också bidra med annorlunda och nya perspektiv – varför arbetar så få av dem inom media? Lars Bosselmann från European Blind Union skriver om underrepresentation av personer med funktionsnedsättning i mediebranschen och behovet av att stoppa stereotypa föreställningar av dem i nyheterna.

Alla demokratier bygger på grundläggande principer, och en av de viktigaste är pressfriheten. Denna frihet bidrar till att säkerställa att allmänheten får insyn i de politiska ledarnas förehavanden. Den gör också att vi kan få tillgång till information utan yttre påverkan.

Det finns dock fortfarande aspekter av mediepraxisen som behöver förbättras, särskilt när det gäller mångfald. När det gäller hur väl vissa samhällsgrupper är representerade i media eller hur omfattande bevakningen av ämnen som rör dem är råder det fortfarande stor brist på jämlikhet.

Färska siffror visar att personer med funktionsnedsättning inte är tillräckligt representerade bland personalen på tidningar, radiostationer och tv-bolag. Detta är mycket oroande med tanke på att upp till 16 % av världens befolkning har någon form av funktionsnedsättning. Personer med funktionsnedsättning utsätts dessutom också ofta för fördomar på grund av stereotypa bilder av oss i medierna, inför en världsomspännande publik. Detta understryks i en Unesco-rapport.

För att förändra allmänhetens syn på personer med funktionsnedsättning måste vi betona hur viktigt det är att de finns representerade på nyhetsredaktioner och i de innehållsskapande processerna.

Samhället måste förstå att mediebranschen inte blir helt inkluderande förrän personer med funktionsnedsättning blir en del av arbetsflödena. Vidare måste bevakningen av frågor som rör funktionsnedsättning ske på ett annat sätt: medieföretag bör erkänna att personer med funktionsnedsättning är individer som ska kunna åtnjuta sina rättigheter på samma villkor som andra. Eftersom formaten på innehåll ständigt förändras behöver vi dessutom experter som utformar dessa format så att de blir tillgängliga och inkluderande. 

Trots att personer med funktionsnedsättning är underrepresenterade i mediebranschen kan man hitta mycket inspirerande exempel som visar att dessa personer kan utmärka sig som skapare av innehåll.

European Blind Union sände nyligen i sin poddserie ett avsnitt med fokus på paralympiska spelen i Paris 2024. I avsnittet talade vi med Laetitia Bernard, en blind fransk journalist som arbetar för Radio France. Förutom årets paralympiska spel hade hon redan bevakat 2012 och 2016 års upplagor i London respektive Rio de Janeiro. Hon bevakade dessutom de paralympiska vinterspelen i Sotji 2014 och Pyeongchang 2018.

”Evenemang som paralympiska spelen bidrar till att riva murar och utmana stereotyper”, betonade Laetitia Bernard under intervjun. ”Även om en journalist har en funktionsnedsättning kan han eller hon arbeta effektivt och kan dessutom ha förmågan att beskriva saker på ett annat sätt”, tillade hon. Laetitia Bernards yrkesbana och hennes reflektioner kring detta ämne påminner oss om att denna aspekt också måste behandlas om vi ska kunna bygga ett mer inkluderande samhälle: jämlikhet måste bli något centralt inom mediebranschen.

Lars Bosselmann är verkställande direktör för European Blind Union (EBU).

Av EESK:s arbetstagargrupp

Nu när det nya kommissionskollegiet har presenterats kan vi inte undgå att lägga märke till att posten som kommissionsledamot med ansvar för sociala rättigheter och sysselsättning har slopats. I stället har vi nu en kommissionsledamot med ansvar för människor, kompetens och beredskap. Användningen av ordet ”människor” väcker många frågor. Om man tänker efter, borde inte i princip alla andra ansvarsområden också handla om människor? Vi skulle också kunna anmärka på den jargongmässiga karaktären hos ordet ”beredskap”, som även används för ett annat ansvarsområde.

Här är vi dock främst intresserade av vad som saknas och vad som har lämnats därhän. Socialpolitik och sysselsättning har fått stå tillbaka, till förmån för konkurrenskraft. De kryptiska och ibland pompösa ord som används för vissa andra ansvarsområden säger egentligen allt: ”genomförande och förenkling”, ”välstånd” och ”vattenresiliens”, för att bara nämna några.

Ansvarsområdet sysselsättning och socialpolitik har funnits med sedan 1970-talet, men döptes om till sysselsättning och sociala rättigheter 2019. Här ingick viktiga politikområden, såsom den europeiska pelaren för sociala rättigheter och dess långtgående initiativ. Arbetstillfällen av hög kvalitet, jämlikhet, social dialog samt arbets- och levnadsvillkor är alltjämt grundläggande frågor för våra demokratiers överlevnad.

I stället för sysselsättning har vi nu alltså fått kompetens. Föreställningen att många av våra problem i dag beror på kompetensbrister verkar vara allmänt vedertagen i vissa kretsar. Företagen kämpar för att hitta den kvalificerade arbetskraft som de behöver. Och det förvånar ingen. För ingångsjobb krävs flera års arbetslivserfarenhet, och det är inte ovanligt att se krav på doktorsexamen, ett antal språk och en lång lista över intyg på färdigheter som man kan lära sig på jobbet på bara några månader. Dessutom är det i många fall så att de löner som erbjuds knappt täcker levnadskostnaderna. Och detta gäller kvalificerade befattningar, där man redan så att säga har dragit det längsta strået.

Det är djupt oroande, som kommissionen så ofta säger, att se hur man slumpmässigt använder jargongartade ord samtidigt som konkurrenskraft så tydligt dominerar grundbudskapet. Det ger sken av att välstånd, arbetstillfällen av hög kvalitet och anständiga löner redan har uppnåtts, och att den enda fråga som återstår nu är att överbrygga kompetensklyftan. Denna klyfta verkar dock främst finnas inom det nya kommissionskollegiet, som inte begriper den nuvarande situationen, eller klarar av att sätta den i perspektiv och erbjuda realistiska lösningar. Låt oss hoppas att vi, bortom de fastställda ansvarsområdena och under ytan, kan hitta solida förslag för att stärka de sociala rättigheterna och arbetstagarnas rättigheter, demokratin och kampen mot klimatförändringarna.

Av Sandra Parthie

AI-förordningen är den första övergripande rättsliga ramen som reglerar artificiell intelligens globalt.

AI-användningen ökar och påverkar många aspekter av vår vardag. Den inverkar till exempel på vilken information människor ser på nätet genom riktade annonser. Viktigare är dock att AI numera används inom hälso- och sjukvården som en metod för att diagnostisera och behandla sjukdomar såsom cancer. För detta förlitar sig AI-tillämpningarna på AI-modeller för allmänna ändamål, som måste tränas. De måste matas med många bilder av t.ex. cancerceller för att så småningom kunna känna igen dem på egen hand.

Framgångsrik AI-träning bygger på data – enorma mängder data. Hur träningen görs påverkar kvaliteten på den tränade modellens eller AI-tillämpningens resultat. Om den matas med fel data eller bilder kommer den att felaktigt identifiera friska celler som cancerogena.

Att förbättra hälso- och sjukvården är ett övertygande argument för varför vi i EU måste ha kapacitet och infrastruktur för att kunna utveckla underliggande AI-modeller för allmänna ändamål. Det kommer helt enkelt att bidra till att rädda liv.

Utöver detta medför AI-modeller för allmänna ändamål en banbrytande förändring i produktionsprocesserna och även för företag. För att Europas ekonomi ska förbli konkurrenskraftig måste vi skapa utrymme för innovation inom EU, och uppmuntra entreprenörer och uppstartsföretag att utveckla sina idéer.

Det finns naturligtvis risker i samband med AI och AI-modeller för allmänna ändamål – från brister i modellerna och buggar i tillämpningarna till ren brottslig användning av tekniken. EU måste således även ha den sakkunskap som krävs för att avvärja illasinnade attacker och cyberhot, och måste kunna förlita sig på EU-baserad infrastruktur för att enkelt uttryckt kunna se till att ”inget stängs av”.

Allt detta visar hur viktigt det är att ha rätt regelverk, med fokus på träningsdatans, träningsmetodernas och i slutändan slutproduktens kvalitet. Grunden måste vara europeiska värden, såsom öppenhet, hållbarhet, dataskydd och respekt för rättsstatsprincipen. Tyvärr leds stora delar av den viktiga utvecklingen inom AI för allmänna ändamål av aktörer utanför EU:s jurisdiktion. EU måste därför utveckla sin kapacitet att se till att dess bestämmelser och värden efterlevs av aktörer inom och utanför EU som är verksamma på vår marknad.

EU måste minska marknadsdominansen för stora, ofta icke-europeiska, digitala företag, bland annat genom att mobilisera konkurrenspolitiska verktyg. Konkurrensmyndigheterna i EU måste utnyttja sin kapacitet och se till att aktörer i ”hyperskala”-kategorin inte missbrukar sin ställning på marknaderna mellan företag (B2B) eller mellan företag och myndigheter (B2G).

Offentliga myndigheter kan stödja europeiska leverantörer av AI-modeller för allmänna ändamål och AI-tillämpningar genom att upphandla deras produkter och på så sätt visa att de är tillförlitliga inför andra användare och kunder. EU har den talang, det tekniska kunnande och den företagaranda som krävs för en ”AI made in Europe”. Men avsaknaden av investeringar, bristen på relevant it-infrastruktur och den fortsatta fragmenteringen av den inre marknaden – vilket förhindrar expansion – hämmar konkurrenskraften för Europas AI-aktörer.

I och med att det 16:e mötet i partskonferensen för FN:s konvention om biologisk mångfald (COP16) närmar sig efterlyser Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) en integrerad global strategi för att hantera den pågående krisen för den biologiska mångfalden.

I takt med att de globala spänningarna ökar uppmanar EESK regeringarna att fokusera på biologisk mångfald som en viktig del av lösningen på den tredubbla världsomspännande krisen (klimatförändringar, förlust av biologisk mångfald och ökenspridning). COP16 kommer att vara avgörande för att påskynda de globala insatserna för att skydda planetens ekosystem, vilket EESK betonade i sitt yttrande, som antogs i september.

”Utan biologisk mångfald kommer ekosystem och ekonomier att kollapsa, eftersom mer än hälften av världens BNP och 40 % av alla arbetstillfällen är direkt beroende av naturen”, sade Arnaud Schwartz, föredragande för yttrandet.

EESK påpekar att biologisk mångfald – som är grunden för ekosystem, människors välbefinnande och våra ekonomier – måste integreras i flera olika politikområden, såsom klimat, jordbruk och handel, och inte behandlas som en isolerad företeelse. Handelsavtal bör till exempel främja hållbarhet genom att säkerställa att varor och teknik inte bidrar till avskogning och förstörelse av livsmiljöer.

Det är också mycket angeläget att säkra finansiellt stöd till bevarandet av den biologiska mångfalden. Det räcker här inte med enbart offentlig finansiering, utan det behövs en mix av offentliga, privata och innovativa finansiella mekanismer.

EESK uppmanar EU att stödja länderna i det globala Syd i deras skydd av den biologiska mångfalden, och förespråkar en utfasning av subventioner som är skadliga för den biologiska mångfalden, särskilt sådana som främjar fossila bränslen. Om man styr om dessa subventioner till att återställa ekosystem skulle man kunna ta itu med både klimatförändringarna och förlusten av biologisk mångfald genom naturbaserade lösningar som återbeskogning, hållbart jordbruk och återställande av våtmarker.

EESK betonade vidare vikten av One Health-modellen, som kopplar samman människors, djurs och miljöns hälsa. Friska ekosystem förser oss med livsviktiga tjänster, såsom pollinering, koldioxidbindning och vattenfiltrering, som alla bidrar till människors välbefinnande. Minskningen av den biologiska mångfalden undergräver ekosystemens motståndskraft och ökar risken för zoonotiska sjukdomar såsom covid-19.

EESK har också efterlyst att ungdomar i högre grad ska delta i beslutsfattandet. Kommittén föreslog att en post som EU-kommissionens verkställande vice ordförande med ansvar för framtida generationer skulle inrättas för att se till att långsiktig hållbarhet och välbefinnande prioriteras framför kortsiktiga vinster. (ks) 

Vi ställde en fråga till Sandra Parthie, föredragande för yttrandet ”Artificiell intelligens för allmänna ändamål: vägen framåt efter förordningen om artificiell intelligens”, om förordningen om artificiell intelligens. Varför är det så viktigt att se till att denna rättsakt genomförs korrekt när det gäller AI-modeller för allmänna ändamål och hur de styrs? Hur kan vi producera konkurrenskraftig AI i EU och varför är det viktigt?

Av Krzysztof Balon, föredragande för EESK:s yttrande ”Stärkt solidaritet mellan generationerna i EU – i riktning mot en övergripande EU-strategi”.

I fördraget om Europeiska unionen anges att unionen ”ska [...] främja [...] solidaritet mellan generationerna”.

Ålderism, negativa attityder till vissa åldersgrupper samt demografiska trender i kombination med ett flertal kriser håller dock på att splittra de europeiska samhällena och skapa hinder för verklig inkludering och delaktighet. Detta berör inte bara de äldre generationerna utan kommer också att påverka dagens yngre generationer.

Samtidigt skulle dialog mellan generationerna och en positiv inverkan på den ekonomiska utvecklingen tillgodose olika generationers behov på ett hållbart sätt och stärka demokratin och den sociala sammanhållningen. Dialogen mellan generationerna skulle fungera som en form av civil dialog.

Vi behöver således en ny politisk strategi för solidaritet mellan generationerna– här och nu!

EESK uppmanar därför kommissionen att offentliggöra en grönbok om solidaritet mellan generationerna. Den bör inbegripa förslagen i EESK:s yttrande ”Stärkt solidaritet mellan generationerna i EU”, bland annat de som rör arbetslivet, pensionssystemen samt hälso- och sjukvårdstjänster. Medlemsstaterna uppmanas i sin tur med kraft att utbyta bästa praxis på dessa områden. För att stödja dessa insatser bör solidaritet mellan generationerna fastställas som ett av målen i förordningarna om Europeiska socialfonden 2027–2034.

Det civila samhällets organisationer och arbetsmarknadens parter spelar en nyckelroll i planeringen och genomförandet av specifika politiska åtgärder. EESK bör inrätta ett forum för solidaritet mellan generationerna, som skulle utgöra en plattform för att utbyta information och erfarenheter och utveckla nya idéer i nära samarbete med det civila samhällets organisationer och andra berörda parter. Med deltagande av kommissionen skulle forumet också kunna övervaka genomförandet och utvecklingen av strategin för solidaritet mellan generationerna i hela EU.