Av Arbetstagargruppen

Industrin i EU står inför många olika utmaningar, bland annat extremt höga energipriser, svårigheter att locka kvalificerad arbetskraft och tillgång till finansiering. År 2023 lade EU fram industriplanen i den gröna given, med fokus på att uppnå koldioxidneutralitet. I sina politiska riktlinjer som lades fram i höstas nämnde kommissionens ordförande Ursula von der Leyen en ”ren industriell giv” för konkurrenskraftiga industrier och bra jobb, i Draghi-rapportens anda.

Industrin är en mycket viktig del av den gröna och den digitala omställningen och av vårt ekonomiska system. Men vad innebär denna nya giv för arbetstagarna? Att ha en stark, fackligt organiserad arbetskraft med goda löner och arbetsvillkor är inte bara en viktig fråga för fackföreningarna utan också för samhället i stort, demokratin och den sociala stabiliteten samt företagens produktivitet.

Utan ordentlig vägledning och tillräckliga offentliga medel skulle denna giv kunna komma att bygga på de delar av Draghi-rapporten och konkurrenskraftsagendan där avreglering förespråkas med störst eftertryck. Detta skulle kunna äventyra den europeiska sociala modellen genom att främja en skadlig konkurrensmodell som underblåser en kapplöpning mot botten när det gäller löner och arbetsvillkor.

För att bemöta denna risk anordnar Arbetstagargruppen vid EESK och Europeiska fackliga samorganisationen (EFS) den 14 februari en gemensam konferens om den europeiska industripolitiken för bra jobb i EESK:s lokaler. Vi välkomnar alla parter som är intresserade av diskussionen att notera detta i sina kalendrar och delta i diskussionen. 

I december anordnade EESK en visning av filmen Under the Grey Sky, som skildrar några belarusiska journalister som tvingas betala ett oerhört högt personligt pris för att de rapporterat om den politiska oron i sitt land.

I sin första långfilm, Under Grey Sky, berättar den belarusisk-polska filmskaparen Mara Tamkovitj den hjärtskärande historien om Lena, en belarusisk journalist som fängslas efter sin direktströmning av regeringens tillslag mot fredliga demonstrationer på ”Förändringarnas torg” i Minsk. Året är 2020 och en aldrig tidigare skådad våg av protester sveper över Belarus efter det riggade val där Aleksandr Lukasjenko valts om för sjätte gången.

Lena och hennes fotograf Olja grips när de fortsätter att filma protesterna trots att de spårats av en polisdrönare. Historien tar sedan en absurd och kafkakartad vändning. Först anklagas Lena för att ha ”organiserat upplopp och stört kollektivtrafiken”, sedan ändras åtalspunkterna till högförräderi. Det som borde ha varit ett sju dagar långt administrativt frihetsberövande omvandlas till ett åttaårigt fängelsestraff efter en sluten rättegång. Hennes kollega döms till två års fängelse. Lenas make Ilja, som också trakasseras av regimens polis, försöker desperat få ut henne ur fängelset och försöker till och med övertala Lena att erkänna sig skyldig i utbyte mot frihet. Men Lena vägrar.

Filmen är inspirerad av den sanna historien om de belarusiska journalisterna från Belsat TV, Katsiaryna Andrejeva, hennes make Ihar Iljash och hennes kollega Darja Tjultsova. Darja har avtjänat sitt tvååriga straff, men Katsiaryna och Ihar sitter fortfarande i fängelse. Hon avtjänar ett förlängt fängelsestraff på åtta år och tre månader. De är långt i från de enda: i slutet av 2024 uppskattade det belarusiska journalistförbundet att 45 mediearbetare alltjämt sitter fängslade. Många befinner sig under trycket att fängslas, även efter att de flytt utomlands.

Filmen hade världspremiär på Tribeca-festivalen i New York i juni 2024.

Den 13 december visades Under the Grey Sky vid Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) i närvaro av Mara Tamkovitj och i samband med ett seminarium om de belarusiska oberoende mediernas roll i att främja ett motståndskraftigt och demokratiskt samhälle.

EESK info fick en pratstund Mara Tamkovitj om filmen:

Hur nära skildrar filmen de verkliga händelser som Katsiaryna Andrejeva var med om och det öde som hon drabbades av? Använde du dig av verkliga bilder från protesterna 2020 och Andrejevas fall?

De verkliga bilderna används flera gånger i filmen. Karaktärernas direktströmning från protesten i början av filmen är egentligen filmad av Andrejeva och Tjultsova: vi har lagt in de verkliga bilderna i en spelad scen. Frihetsberövandet av Raman Bandarenka som karaktärerna ser på sin bärbara dator är också bildmaterial hämtat från verkligheten (redaktörens anmärkning: aktivisten Raman Bandarenka misshandlades till döds av maskerade ligister efter att ha försökt hindra dem från att riva ned de röda och vita band som symboliserar Belarus flagga före den sovjetiska ockupationen). I slutet av filmen visar jag, som en sort epilog, ett montage av Katsiarynas direktsändningar från protesterna.

Själva grundhandlingen i filmen är nära verklighetsbaserad: hur journalisterna greps och åtalades och vilka straff de fick. Men min målsättning var inte skildra händelseförloppet i detalj, utan snarare att förmedla den känslomässiga sanningen bakom de val som människor tvingades göra och de smärtsamma val som de ställdes inför. Karaktärerna har andra namn för att skapa ett visst avstånd mellan dem och de verkliga personer som var inspirationen till filmen, men också för att få publiken att betrakta den här historien som en av många, som en metafor för det som drabbade hela nationen. 

Känner den bredare allmänheten i Belarus till vad som hänt Andrejeva och andra journalister som henne? Vet du hur många människor som har drabbats av samma eller ett likartat öde?

De politiska gripandena och det politiska förtrycket har pågått i så stor omfattning i Belarus att det är svårt att inte känna till vad som hänt. Minst 130 000 personer har utsatts för olika former av förtryck och omkring 500 000 har lämnat landet sedan 2020. Det är helt enkelt för massivt för att kunna döljas.

Det officiella antalet politiska fångar (de som åtalats eller dömts för brott) i Belarus har legat stadigt på omkring 1 300 personer under de senaste åren, men det man måste inse är att hundratals, om inte tusentals, redan har avtjänat sitt straff, vissa har beviljats tidigare frigivning och många av de som nyligen dömts vågar inte hävda att de är politiska fångar. Det är ett förtryck på löpande band som ständigt pågår, där nya fångar ersätter dem som friges. 

Vad var det som motiverade dig att göra filmen? Vad hoppas du kunna uppnå med den?

Som belarusier kände jag mig starkt manad att göra något när den belarusiska regimen brutalt slog ned protesterna 2020. Som före detta journalist kan jag starkt relatera till mina karaktärers perspektiv. Som filmskapare såg jag att det fanns en stark och djupt rörande berättelse som jag bara måste skildra. 

Vad hoppas du att de som ser filmen kommer att ta med sig som huvudbudskap eller främsta känsla efter att ha sett filmen?

Jag hoppas verkligen att människor kommer att fundera lite grann kring vad frihet faktiskt innebär, hur mycket den är värd och om de faktiskt uppskattar vad de har. Jag hoppas att de tänker på Kacia och Ihar och alla andra som fängslats, eftersom frihet är något som många människor här i Europa tar för givet. 

Vad bör EU – dess institutioner, det civila samhället, journalist- och människorättsorganisationer och nationella regeringar – göra för att hjälpa till?

Jag vill uppmana EU att inte glömma bort Belarus och att inte avfärda landet som ett hopplöst fall. Tack vare stödet från EU kan vår kultur, våra medier och vårt civila samhälle överleva under detta enorma tryck, och även om det kanske känns som en långsiktig investering är det värt det i slutändan.

EESK, det civila samhällets institutionella partner, återkommer nu med den andra upplagan av det civila samhällets vecka! 

Huvudtemat för fyradagarsevenemanget är ”Att stärka sammanhållningen och deltagandet i polariserade samhällen” och veckan kommer att omfatta programpunkter under ledning av EESK:s grupp för kontakter med nätverk i det europeiska civila samhället. Bland höjdpunkterna ingår även Europeiska medborgarinitiativets dag, utdelningen av priset till det civila samhället och bidrag från nationella ekonomiska och sociala råd, ungdomsföreträdare, journalister och civilsamhällesorganisationer från kandidatländer.

Anmäl dig från och med februari 2025. Vi lägger snart ut mer information på webbsidan #CivSocWeek och i sociala medier.  Håll utkik!

Av Stefano Mallia, ordförande för Arbetsgivargruppen

Att uppnå gemensamt välstånd genom ökad konkurrenskraft är det centrala målet i de prioriteringar som vår grupp nyligen har antagit.

Med tanke på de nuvarande globala utmaningarna måste prioriteringen av konkurrenskraft och skapandet av ett företagsvänligt klimat stå i förgrunden för den politiska agendan, med stöd av konkreta politiska åtgärder.

I ett företagsvänligt EU ska konkurrenskraften bygga på spetskompetens och sund konkurrens i stället för subventioner eller protektionism, och företagen ska ha konkurrenskraftig tillgång till alla produktionsresurser som behövs. Ett företagsvänligt EU innebär också regler som främjar företag och produktivitet, där den administrativa bördan minimeras och där den inre marknaden fungerar fullt ut. Dessutom är ett starkt förtroende mellan företag och beslutsfattare avgörande för att investeringar ska vara intressanta, på samma sätt som det är nödvändigt för att skydda EU-företagens intressen i förhållande till internationella konkurrenter.

Därför efterlyser vi tio uppsättningar företagsvänliga politiska åtgärder som vi betraktar som mest prioriterade:

1. En radikal reform av regleringsstrategin
2. Produktiva innovationssystem med fokus på investeringar och innovation
3. Hög teknisk kapacitet inom försvar, säkerhet och den gröna omställningen samt stöd till nystartade teknikföretag
4. En stark industriell bas
5. Integrerade finansmarknader genom utveckling av kapitalmarknadsunionen och bankunionen
6. Tillräcklig tillgång till arbetskraft
7. Effektiva energi- och transportsystem
8. Lika handelsvillkor
9. En företagsinriktad grön omställning
10. Effektiva offentliga finanser

Dessa åtgärder är brådskande om vi vill utnyttja de positiva effekterna av konkurrenskraftiga företag på en robust ekonomi och ett globalt inflytelserikt EU.

Letta- och Draghirapporterna skapade medvetenhet om att EU antingen måste återställa sin konkurrenskraft eller tvingas till smärtsamma avpassningar när det gäller välfärd, miljönormer och grundläggande friheter.

Och det kan vi inte tillåta.

Inför årets upplaga av Ditt Europa, din mening har EESK mottagit hundratals ansökningar från gymnasieskolor runt om i EU, kandidatländerna och Förenade kungariket.

Organisatörerna har omsorgsfullt granskat och bedömt alla ansökningar och valt ut 36 gymnasieskolor som kommer att delta i Ditt Europa, din mening 2025 den 13–14 mars!

Ditt Europa, din mening är EESK:s årliga ungdomsevenemang och kommer i år att samla nästan 100 elever och 37 lärare. Evenemanget, som pågår under en och en halv dag, kommer i år att fokusera på den roll som ungdomar kan spela i att forma en motståndskraftig framtid under rubriken ”Att låta ungdomarnas röst bli hörd”. Syftet är att ge ungdomar modet att ta plats i samhällslivet och aktivt bidra till deltagandedemokratin, både i och utanför sina lokalsamhällen.

Samtidigt som kommittén förbereder sig på att välkomna alla deltagare i Ditt Europa, din mening kommer EESK-ledamöter att besöka de utvalda skolorna i början av 2025 för att träffa och prata med dem inför huvudevenemanget.

Öppnings- och avslutningssessionerna den 14 mars 2025 kommer att direktsändas på nätet. En länk kommer att publiceras på EESK:s webbplats, på den officiella webbplatsen för Ditt Europa, din mening 2025 | EESK, där du också kan hitta mer information och uppdateringar om evenemanget.

Den 23 januari kommer EESK att stå värd för en visning av filmen ”Flow”, som tävlar om LUX – Publikpriset för europeisk film.

Filmen, som regisserats av den lettiska filmskaparen Gints Zilbalodis, har hyllats av kritikerna och är en samproduktion mellan Lettland, Frankrike och Belgien. Den har vunnit globalt erkännande, belönats med en Golden Globe för bästa animerade film och tagit hem fina priser vid festivaler som Annecys internationella festival för animerad film, New York Film Critics Circle Award och Europeiska filmakademins pris.

I filmen följer vi Cat, ett djur som annars lever för sig själv, när han efter en postapokalyptisk översvämning navigerar sig fram i en ny verklighet och lär sig att samarbeta med andra djur på en livbåt.

Evenemanget ingår i EESK:s pågående filmvisningsserie, som anordnas i partnerskap med Europaparlamentets LUX-pris, i syfte att lyfta fram kulturell mångfald och stimulera diskussioner om brådskande sociala frågor.

Tusentals exemplar av den senaste versionen av EESK:s populära broschyr om Europeiska demokratipasset håller nu på att delas ut runt om i Europa. Finns det europeiska demokratipasset även i elektroniskt format? Javisst! 

Den interaktiva nätversionen med videoklipp, frågesport, kartor och mycket mer finns redan tillgänglig på 13 språk, och fler språkversioner är på gång! Ta dig ett titt och upptäck hur du verkligen kan göra skillnad! 

Med anledning av 20-årsjubileet för EESK:s kontaktgrupp efterlyste gruppens grundare och nuvarande medlemmar aktiva åtgärder till försvar för den europeiska demokratin, det öppna offentliga rummet och ett rättvist Europa.

Den 11 december stod Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) värd för 20-årsjubileet för sin grupp för kontakter med organisationer och nätverk i det europeiska civila samhället, som är det enda permanenta organet för politisk dialog och strukturerat samarbete mellan det civila samhällets organisationer och EU-institutionerna. Sedan den bildades för två årtionden sedan har kontaktgruppen spelat en viktig roll för att ge det organiserade civila samhället en starkare röst och föra upp dess frågor på EU:s dagordning. Gruppen består av 45 nätverk inom det civila samhället som är verksamma på europeisk nivå och återspeglar till fullo de principer som fastställs i artikel 11 i fördraget.

”Vi firar att EESK:s kontaktgrupp varit verksam i 20 år och hyllar inte bara dess anmärkningsvärda framgångar utan även de varaktiga partnerskap som har format deltagandedemokratin i Europa. Under två årtionden har kontaktgruppen vuxit till en dynamisk plattform som ger det civila samhället en starkare röst och främjar samarbete mellan olika intressenter. Låt oss när vi blickar framåt fortsätta att stå enade för att stärka de demokratiska värdena, utvidga civilsamhällets demokratiska utrymme och skapa ett Europa som verkligen tjänar alla sina medborgare”, sade EESK:s ordförande Oliver Röpke i sitt öppningsanförande.

”Vår resa har inte varit enkel”, förklarade kontaktgruppens medordförande Brikena Xhomaqi, ”men vi har lärt oss att lita på varandra. Och jag hoppas att vi kommer att stärka vårt samarbete för att tillsammans kämpa för en konsekvent europeisk strategi för det civila samhället”.

I sitt huvudanförande förklarade Katarina Barley, Europaparlamentets vice talman med ansvar för förbindelserna med det civila samhällets organisationer, att ”vi i Europaparlamentet är redo att stärka vårt samarbete med kontaktgruppen. Vi behöver ett alltmer strukturerat samarbete med det civila samhällets organisationer.  Tillsammans måste vi göra mer för att motverka hoten mot demokratin i Europeiska unionen, som är större än vid någon tidpunkt i EU:s historia”. Hon tillade i fråga om kontaktgruppen att ”om den inte fanns skulle den behöva inrättas”.

Mer än hundra inbjudna deltog i det livliga evenemanget för att högtidlighålla kontaktgruppens 20-årsjubileum, däribland flera nyckelpersoner inom det civila samhället. Bland dem återfanns företrädare för civilsamhällesorganisationer från Serbien och Moldavien, i linje med EESK:s strategi att bjuda in företrädare för EU:s kandidatländer att delta i kommitténs arbete. Dessutom deltog fyra tidigare EESK-ordförande, Staffan Nilsson, Henri Malosse, Luca Jahier och George Dassis. Luca Jahier betonade att EESK har ansvaret för att inrätta och upprätthålla en plattform för civil dialog, medan George Dassis framhöll att ”det viktigaste är att ha fred och för att uppnå fred måste vi vara starka och stå enade”.

Var du förhindrad att närvara? Ta del av inspelningen av evenemanget, det gemensamma uttalandet från kontaktgruppens ordförandeskap, videosammandraget, bilderna och pressmeddelandet på evenemangssidan.  (lm)

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs senaste publikation innehåller elva korta berättelser om kommitténs senaste framgångar.

De visar hur EESK har arbetat för att se till att viktiga ekonomiska och sociala frågor, som lyfts fram av arbetsmarknadens parter och det civila samhället, diskuteras och behandlas på EU-nivå.

Berättelserna visar också hur EESK genom sitt rådgivande arbete påverkar EU-lagstiftningen och övervakar att den genomförs korrekt.

Du kan läsa mer om de elva berättelserna eller ladda ner dem på vår webbplats: Recent EESC achievements | EESK.

Om du vill få berättelserna i pappersformat på engelska eller franska kan du skicka ett e-postmeddelande till vipcese@eesc.europa.eu.

Om EU vill överleva måste dess kommunikation vara ändamålsenlig, särskilt i den nuvarande situationen när desinformationen frodas, AI är på snabb frammarsch och de auktoritära tendenserna ökar. För att nå ut till alla måste kommunikationen om EU även äga rum på lokal nivå.

”Rebranding Europe”, en ny bok av kommunikationsstrategen och författaren Stavros Papagianneas, öppnar upp för en kritisk diskussion om EU:s roll på den globala arenan, där Europa står vid ett vägskäl mot bakgrund av Rysslands anfallskrig mot Ukraina, som går in på sitt tredje år, kriget i Mellanöstern och en rad geopolitiska och ekonomiska utmaningar.

Bokpresentationen ägde rum den 3 december i Residence Palace-byggnaden i Bryssel, med deltagande av EESK:s vice ordförande med ansvar för kommunikation, Laurențiu Plosceanu, som deltog i debatten om EU:s ställning på en turbulent global arena och EU:s behov av att kommunicera om sina värderingar på ett ändamålsenligt sätt.

”EU befinner sig i ett avgörande läge. För att trygga sin framtid måste EU förmedla en tydlig och övertygande vision till EU-medborgarna och omvärlden. Det handlar inte om politik – det handlar om förtroende, identitet och gemensamt syfte”, sade Stavros Papagianneas.

Deltagarna i debatten betonade att ändamålsenlig kommunikation inte bara är en valmöjlighet utan en nödvändighet för EU:s överlevnad, särskilt i dagens samhälle där desinformation, AI och ökande auktoritära tendenser är en realitet. EU måste gå i bräschen för att främja demokrati och mänskliga rättigheter. ”Medierna spelar en avgörande roll för utformningen av det offentliga rummet i EU”, konstaterade Colin Stevens, som är chefredaktör för EU Reporter och ledde diskussionen. ”Vi, medierna, måste gång på gång förklara att EU angår alla. Detta är något vi måste påminna om varje dag”, sade han.

Experter är överens om det är mycket svårt att stoppa felaktig information och falska nyheter redan vid källan, särskilt med tanke på framväxten av AI. Den effektivaste motåtgärden är att öka motståndskraften hos befolkningen.

”Vi behöver nu lyssna mer på människor, i stället för att bara tala till dem”, underströk Laurențiu Plosceanu. ”Människor vill engagera sig och delta ännu mer.” Han betonade vikten av att samarbeta med regional press och uppmanade EU-institutionerna att utveckla partnerskap med regionala medier och bjuda in regionala journalister till Bryssel. Han avslutade med att säga att EU måste arbeta lokalt och nå ut på gräsrotsnivå.

I kommunikationen om EU måste man ta hänsyn till att de allra flesta européernas tankegångar i första hand gäller den lokala nivån – följt av den regionala nivån, den nationella nivån och, först i sista hand, EU-nivån. För att budskap ska nå ut till människor måste de därför ha ett lokalt, regionalt och nationellt perspektiv. (mt)