Framtidens transporter i EU måste ta vara på intermodalitetspotentialen

Vid det rundabordssamtal med sakkunniga som anordnades av Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) påpekade deltagarna att européerna bara kommer att se konkreta fördelar av att kombinera olika luft-, sjö- och landtransporter under förutsättning att de är tillförlitliga, flexibla och rimligt prissatta.

Intermodala transporter och multimodal logistik är framtiden för transporter i EU, men praktiska hinder som fortfarande hämmar införandet av dessa system måste övervinnas. Detta var den viktigaste slutsatsen av det rundabordssamtal för sakkunniga som sektionen för transporter, energi, infrastruktur och informationssamhället (TEN) stod värd för i Bryssel och på distans den 24 juni 2021.

Intermodalitet gör det möjligt att förflytta passagerare och gods på ett snabbt, effektivt och samordnat sätt med ett brett spektrum av transportsätt, bland annat flyg, båt, järnväg och väg. Fördelen med multimodala transporter ligger i den möjligast effektiva kombinationen av flera transportmedel, med utnyttjande av de olika transportslagens styrkor, såsom bekvämlighet, hastighet, kostnad, tillförlitlighet och förutsägbarhet. Detta ökar i sin tur den miljömässiga hållbarheten och minskar transporternas klimatavtryck, sade TEN-sektionens ordförande Baiba Miltoviča under debatten.

Genom att ta itu med problemen blir intermodala transporter ett bättre val

För närvarande är intermodala transporter dyrare, långsammare och mindre tillförlitliga än till exempel unimodala vägtransporter. Nackdelarna är bland annat långa leveranstider, komplexitet, högre risk och lägre tillförlitlighet. Detta beror främst på avsaknaden av lämplig terminalinfrastruktur och låga investeringsnivåer i smarta digitala lösningar som skulle effektivisera hanteringen av multimodala transportflöden. Ett exempel på detta är att järnvägsförbindelserna är dåligt anpassade till den öppna marknaden. Resultatet av detta är tjänster med otillräcklig punktlighet, tillförlitlighet, förutsägbarhet och flexibilitet.

En långsiktig och hållbar lösning som kan leda till effektiva och hållbara intermodala transporter och multimodal logistik kan endast uppnås genom att man snabbt löser problem med tjänsternas kvalitet och kostnad utan att det krävs särskilda åtgärder, ekonomiskt stöd eller ett särskilt regelverk. Multimodalitet skulle då kunna spela sin fulla roll i transportsystemet och utgöra ett attraktivt alternativ till unimodala vägtransporter.

Mot denna bakgrund har TEN-sektionen beslutat att vidta åtgärder för att visa att intermodala transporter och multimodala logistik kan vara attraktiva utan att vara avhängiga av de omfattande stödsystem som inte egentligen har löst problemen. I stället gäller det att ta itu med de problem som gör multimodala transporter dyrare, långsammare och mindre tillförlitliga. Detta kunde leda till flexibla och optimala transportlösningar som är anpassade till lokala förhållanden och som innebär minskade utsläpp, tillade Stefan Back, vice ordförande för TEN-sektionen och föredragande för det initiativyttrande om intermodala transporter och multimodal logistik som håller på att utarbetas.

Intermodala förbindelser kräver investeringar i infrastruktur

De berörda parter som deltog i rundabordssamtalet ansåg att den högsta prioriteringen bör vara investeringar i transportknutpunkter och transportinfrastruktur ifall EU – i enlighet med målen för den gröna omställningen – strävar efter att minska vägtransporterna, minska koldioxidutsläppen och uppnå klimatneutralitet senast 2050.

Enligt Maria Koidu från Europeiska kommissionens generaldirektorat för transport och rörlighet krävs stödåtgärder för att intermodala transporter och multimodal logistik ska slå igenom senast 2050. Hon underströk att intermodalitetspotentialen hämmas av det faktum att många EU-medlemsstater utöver mycket undermåliga terminalanläggningar också har ineffektiv lagstiftning om olika transport­sätt, vilket bidrar till de mycket höga kostnaderna i samband med omlastning.

Ralf-Charley Schultze från Internationella unionen för kombinerad järnvägs- och landsvägstransport (UIRR) pekade på behovet av att vidta tillfälliga åtgärder som tack vare den dynamik som skapats av den europeiska gröna given och dess incitament skulle kunna leda till förbättrad infrastrukturkapacitet.

Nicolette van der Jagt, som företrädde den europeiska befraktarorganisationen CLECAT, riktade uppmärksamhet mot kvaliteten på de tjänster som erbjuds och förordade starkt en kundorienterad strategi med fortsatt fokus på förbättringar.

Slutligen menade Martin Mayer från fackförbundsrådet i Sheffield att det är viktigt att studera exempel på var multimodala transporter redan fungerar och orsaken till denna framgång, och därefter titta på de specifika korridorer som kräver investeringar.

Alla dessa synpunkter kommer nu att ligga till grund för det yttrande som ska antas vid EESK:s plenarsession i juli.

Bakgrund

Intermodala transporter har inte ännu slagit igenom trots betydande framsteg under de senaste åren, särskilt med stöd av direktivet om kombinerad transport. Hittills har stödet tagit formen av skatteincitament och särbehandling i fråga om marknadstillträde. Problemet verkar bero på den allmänna effektiviteten hos ett eller flera av de berörda transportsätten (tjänsternas kvalitet, snabbhet och punktlighet) samt otillräckliga och undermåliga omlastningsresurser.

I det nyligen offentliggjorda meddelandet om en strategi för hållbar och smart mobilitet, som lades fram av Europeiska kommissionen i december 2020, betonas att det behövs bättre samordning mellan medlemsstaterna när det gäller byggandet av intermodala terminaler. Kommissionen föreslår också olika administrativa förenklingar och betonar att en främjande strategi är viktig, till exempel särskilda regler för marknadstillträde, särskilt när det gäller landtransportetapper. I den åtföljande handlings­planen tillkännager kommissionen sin avsikt att under 2022 göra en översyn av regelverket för intermodala transporter.