Vår hemliga gäst är Bruno Kaufmann, ambassadör för det europeiska medborgarinitiativet, ett unikt verktyg som är tänkt att göra det möjligt för EU-medborgare att föreslå nya EU-lagar. Han förklarar varför medborgarinitiativet är så viktigt och varför det en dag, om det är framgångsrikt, kan ses som en av de bästa demokratiska landvinningarna sedan den allmänna och jämlika rösträtten fick sitt genombrott under 1900-talet.

Bruno Kaufmann är svensk statsvetare och journalist vars texter om direkt och representativ demokrati i vår tid har publicerats på över 40 språk. Han är korrespondent inom global demokrati vid SWI (swissinfo.ch), utrikesredaktionen vid Swiss Broadcasting Company, och bevakar nordeuropeiska frågor för den schweiziska statliga radio- och tv-sändningsorganisationen. Bruno är en av grundarna av och styrelseledamot i organisationer som verkar för demokrati, t.ex. Initiative and Referendum Institute, Democracy International och Global Forum on Modern Direct Democracy. Han är direktör med ansvar för internationellt samarbete vid Swiss Democracy Foundation.

Fler än 100 ungdomar från EU, kandidatländerna och Förenade kungariket samlades för Ditt Europa, din mening! och delade med sig av sina visioner och rekommendationer för EU:s framtid. Inför det kommande valet till Europaparlamentet prioriterar Ditt Europa, din mening 2024 att bekämpa avståndstagande och främja ungdomars deltagande.

De viktigaste rekommendationerna:

1. Inför en ungdomskvot för valet till Europaparlamentet.
2. Anta ett direktiv där det föreskrivs att mänskliga rättigheter och miljön ska beaktas i leveranskedjor och i företagens verksamhet.
3. Upprätta en rättslig ram för sociala medier för att bekämpa polarisering och desinformation.
4. Utveckla en standardiserad strategi för sexuella och reproduktiva rättigheter.
5. Inför särskilda riktlinjer för beskattning av klimatskadliga varor där intäkter finansierar klimatvänliga initiativ.

Dessa förslag kommer att lämnas över till EU-institutionerna och beslutsfattarna och tas med i resultaten från veckan för det civila samhället och samt i en EESK-resolution om det kommande valet till Europaparlamentet.

25 mars 2024

Att stärka den civila dialogen och deltagandedemokratin i EU: vägen framåt

18 april 2024

Medborgarna kan motverka desinformation 2024

24–25 april 2024

EESK:s plenarsession

Det finns mycket att kritisera i fråga om tillståndet för demokratin i allmänhet och det europeiska medborgarinitiativet i synnerhet.

Enligt den senaste ”World Democracy Report”, som lades fram av ”Varieties of Democracy” den 7 mars, har andelen människor som lever i demokratier minskat till en nivå där vi befann oss för nästan 40 år sedan. Och även om fler människor än någonsin i världen har rätt att rösta i val i år blir många länder som anordnar dessa val alltmer autokratiska.

Kritik framfördes också under det civila samhällets vecka som anordnades för första gången någonsin av EESK i början av mars. Kritiken gällde det europeiska medborgarinitiativet, som är världens första gränsöverskridande verktyg för direktdemokrati. ”Alltför komplicerat”, ”föga lockande”, ”det saknas förtroende”, ”ineffektivt” och ”ganska okänt ”är bara ett axplock av de inte så smickrande kommentarer som framfördes av olika representanter för det civila samhället, media, den akademiska världen och medborgarinitiativets förvaltning.

Jag inser att denna kritik var nedslående men korrekt. Kritiken var dessutom alldeles för försiktig och återhållsam. Demokratin förtjänar att dominera världen. För att nå dit är vi som medborgare och röstberättigade väljare här på denna planet skyldiga att sikta mot något större än det vi för närvarande har. 

Detta innebär att vi måste göra mer än bara inta en försvarsposition mot rädsla, dagens diktatorer och deras fega lakejer. Vi måste ta mycket större steg framåt. En vidareutveckling av det europeiska medborgarinitiativet skulle vara ett sådant steg.

Frågan vi måste ställa oss är vad medborgarinitiativet är för något. Tre saker. En rättighet, ett instrument och ett verktyg som aldrig funnits vid någon annan tidpunkt i historien eller på någon annan plats i världen. Medborgarinitiativet är komplext och heltäckande, digitalt, direktdemokratiskt, transnationellt, har en stödjande infrastruktur och används allt oftare. 

Sedan 2012 har vi hunnit skapa, införa, tillämpa och förbättra medborgarinitiativet, vilket gör det till ett levande bevis på att demokratin kan ta större plats och stärkas även under de svåraste av omständigheter.

Nästa år, när medborgarinitiativet fyller 13, kommer detta bortskämda barn förhoppningsvis bli en envis tonåring som kan visa EU och världen vad det går för. Och vi behöver denna nya friska fläkt och otämjda styrka för att med full beslutsamhet blåsa nytt liv i nationalstaternas förlegade attityder och EU:s byråkratiska strukturer. 

Låt oss vara tydliga – vi behöver inte hela tiden och oförtröttligt försöka förnya våra demokratiska former för samlevnad, något som ofta går under namnet innovation. I stället måste vi ägna mer kraft och energi åt medborgarinitiativet för att se till att det blir ett fullvuxet instrument vid 16 eller allra senast 18 års ålder, i slutet av detta årtionde.  

Vad betyder det? Två viktiga förändringar måste till senast 2028 eller 2030. För det första måste medborgarinitiativets befogenheter att fastställa dagordningen likställas med Europaparlamentets befogenheter. Med andra ord bör vi som bor i EU kunna föreslå lagstiftning och andra politiska åtgärder på samma sätt som Europaparlamentets valda ledamöter.

För det andra bör EU:s medborgare i slutet av detta årtionde kunna ta initiativ till inte bara lagstiftning utan även EU-omfattande folkliga omröstningar om sakfrågor, vilka vi oftast brukar kalla folkomröstningar. Alleuropeiska folkomröstningar är inte någon ny idé, men det är en idé för vilken tiden nu är mogen, tack vare medborgarinitiativets födelse och tidiga liv.

Om denna typ av framtid kan byggas kring medborgarinitiativet kommer människor att se tillbaka på detta verktyg och denna tidpunkt som ett av de mest fantastiska demokratiska framstegen sedan det genombrott under 1900-talet som gav oss allmän och lika rösträtt.

Det slovakiska projektet Crazy? So what! som drivs av organisationen Integra, för samman elever och personer som upplevt psykisk ohälsa. Under en hel undervisningsdag får eleverna direkt ta del av hur det är att ta sig igenom en psykisk hälsokris och hur de kan få hjälp. Integras direktör Jana Hurova berättade för oss att projektet bidrar till att bryta stigmat kring människor som kämpar med psykisk ohälsa och att det ger ungdomarna en hoppfullhet som är värdefull.

Vad fick er att starta projektet?

Vår organisation har under många år stöttat personer med psykisk ohälsa. På grund av att de är sjuka har de förlorat sitt jobb, sitt hem, sina vänner och ibland även sin familj. Hela deras värld har vänts upp och ned. Vi inrättade Slovakiens första lokala psykiatrivårdstjänster för nästan 30 år sedan. Syftet var att se till att dessa personer, efter att ha behandlats på ett mentalsjukhus, kunde få stöd att komma tillbaka till det liv de hade innan de blev sjuka. Vi stödde framväxten av patientorganisationer i Slovakien och genomförde ett antal program för att avstigmatisera psykisk ohälsa. Vi tar oss an personer med allvarliga psykiska hälsoproblem, framför allt schizofreni, varav många redan har lyckats integrera sig och hitta mening i sitt liv.

Med tanke på att all vår verksamhet från första början bedrevs på ett icke-traditionellt sätt, där vi arbetade i partnerskap med våra klienter för att på bästa sätt ta reda på deras behov, tillämpade vi ett liknande tillvägagångssätt i Crazy? So what!-programmet. Många av våra klienter har funnit en känsla av syfte i dessa träffar med ungdomar, där de utifrån sina personliga erfarenheter kan prata om vad de saknade i deras ålder och om vad som senare utlöste deras psykiska hälsoproblem.

Vi ser ett växande behov av att lyfta fram vikten av psykisk hälsa. Att veta hur man tar sig igenom en personlig kris är en stor styrka.

Vi startade Crazy? So what!-programmet i Slovakien redan 2005, tillsammans med partner från Tyskland och Tjeckien. Det är dock först på senare tid som vi har lyckats göra programmet mer permanent och utvidga det. Vi har utbildat oss till coacher, vi utbildar nya team och besöker nya skolor.

Hur har projektet tagits emot? Har ni fått någon återkoppling från dem som ni har hjälpt?  (Kan ni ge ett exempel, om ni har något?)

Det gör alltid ett starkt intryck på ungdomarna när de får träffa personer som har tagit sig ur en psykisk hälsokris och som de kan fråga om vad som helst. Det visar dem att de alltid kan få hjälp om de själva har problem. Att det handlar om en hel undervisningsdag och att samtalet sker på lika villkor innebär att deltagarna alltid går därifrån med positiva intryck.

Människor med personlig erfarenhet av psykisk ohälsa kan ingjuta mod i ungdomarna att göra något åt sina egna problem. I nästan varje klass finns det elever som har problem. Att ge dem en gnutta hopp är ovärderligt. Människor med personlig erfarenhet berättar sin egen historia som ett sätt att själva må bättre. De bestämmer själva hur mycket de vill berätta om sitt liv för eleverna. På så sätt känner de sig behövda och att människor förstår dem.

Vi har fått många kommentarer, t.ex. elever som säger att de annars inte har chansen att träffa personer med psykisk ohälsa eller att vi bör lära oss att acceptera sådana personer och inte fördöma dem för att de är annorlunda.

Vi har också fått återkoppling från de människor med personlig erfarenhet av psykiska ohälsa som deltar i programmet. En person berättade för oss:

”Programmet ger mig mod att gå med huvudet högt. Äntligen känner jag att jag vill leva! Att tala med eleverna är svårt men givande. De är mycket öppna och har knappt någon rädsla för sociala kontakter. Det mest fantastiska för mig är att de visar att det finns mycket mer som förenar oss än som skiljer oss åt, att bilden av ’galna människor’ inte är sann. Det är underbart att jag kan hjälpa människor att äntligen tala öppet om psykisk ohälsa, så att ingen behöver skämmas eller gömma sig. ”

Vår drivkraft är ungdomarna. Varje gång efter en sådan dag talar de om hur viktigt Crazy? So what!-programmet är för dem och att det bör fortsätta så att alla ungdomar i Slovakien får lära sig om hur värdefull deras egen psykiska hälsa är.

Har ni några nya projekt på gång?

Vi skulle önska att det fanns utrymme för alla ungdomar att få denna typ av utbildning så att vi kan utvidga programmet till att omfatta andra regioner i Slovakien. Det har redan genomförts i Tyskland (där det först inrättades), Slovakien, Tjeckien och Österrike. I år utbildade vi också de första teamen i Ukraina.

Hur viktigt anser du att det är att man kan tala öppet om sina psykiska hälsoproblem? Vilket budskap vill ni skicka med ert projekt?

Vi vill sprida budskapet att psykisk ohälsa inte är något man behöver skämmas över. Det som är skamligt är att inte göra något för att främja den egna hälsan. En god hälsa är inte möjlig utan en god psykisk hälsa.

Huvudtanken bakom Crazy? So what!-programmet är att i god tid peka på betydelsen av psykisk hälsa och samtidigt främja förståelsen för personer med psykiska ohälsa.

Vi har funnit att det är mycket bättre att förebygga än att behandla. Det är också effektivare. Vi ger mod och motivation och är optimistiska. Hjälp finns alltid tillgängligt. Ibland räcker det att ha någon att prata med. Det är aldrig lätt att kämpa för sina drömmar, men det är värt att göra det.

Fakta och siffror avseende psykisk hälsa i EU är inte hoppingivande, utan ger snarare anledning till insatser. EESK förespråkar kraftfullare åtgärder för att främja psykisk hälsa på nationell nivå och EU-nivå. Kommittén har också efterlyst bindande lagstiftning för att förebygga psykosociala risker på arbetsplatsen. Med priset till det civila samhället på temat psykisk hälsa vill kommittén lyfta fram det civila samhällets fortgående insatser för att förbättra européernas välbefinnande.

1. Efter rapporter om att psykiska hälsoproblem såsom ångest och depression har blivit allt vanligare runt om i Europa i efterdyningarna av covid-19-pandemin beslutade EESK att ägna sitt flaggskeppspris till det civila samhället åt psykisk hälsa. Enligt OECD mer än fördubblades andelen ungdomar med symptom på ångest i flera europeiska länder. Pandemin har också lett till ätstörningar i allt lägre ålder, särskilt bland tonåringar. Redan före covid-19-pandemin led minst 84 miljoner människor i EU – omkring en av sex – av psykiska hälsoproblem.
2. Omkring 4 % av de årliga dödsfallen i EU beror på psykisk ohälsa och beteendemässiga störningar. Psykisk ohälsa har också betydande ekonomiska återverkningar, med direkta och indirekta kostnader som uppgår till ca 4 % av BNP. Mer än en tredjedel av dessa kostnader beror på lägre sysselsättningsgrad och minskad produktivitet i arbetet.
3. Enligt Eurostats siffror från 2020 rapporterade 44,6 % av den sysselsatta befolkningen i åldern 15–64 år i EU att de löpte risk för att drabbas av försämrat psykiskt välbefinnande på arbetsplatsen. Närmare en femtedel av de anställda i EU uppgav att arbetsöverbelastning eller tidspress var de vanligaste riskfaktorerna för sämre psykiskt välbefinnande på arbetsplatsen.
4. Psykisk hälsa har klättrat högst upp på den politiska dagordningen i EU. Till följd av detta antog kommissionen en övergripande strategi för psykisk hälsa i juni 2023. Denna nya strategi stöds med medel på 1,23 miljarder euro och ska inom alla politikområden främja psykisk hälsa. Den fokuserar på tre vägledande principer, nämligen ändamålsenligt och effektivt förebyggande, tillgång till högkvalitativ och ekonomiskt överkomlig psykisk vård och behandling samt återintegrering i samhället efter tillfrisknande. Psykisk hälsa är också en politisk prioritering för EESK och har en central plats i kommitténs arbete.
5. EESK fick in så många som 105 ansökningar från hela EU. Dessa omfattar ett brett spektrum av ämnen – från projekt som förebygger psykosociala risker på arbetsplatsen eller tar itu med frågor som narkotikamissbruk och digitalt beroende, till bekämpning av stigmatisering kring psykisk hälsa och främjande av lokalt stöd. Genom att erkänna och lyfta fram dessa viktiga icke-statliga insatser för att stödja psykisk hälsa hoppas EESK också att andra inspireras att följa dessa exempel. (sg)

EESK:s pris till det civila samhället belönar ideella projekt som genomförs av individer, organisationer i det civila samhället och företag. Varje år väljs ett nytt tema inom ett viktigt område för EESK:s arbete. Vinnaren av det 14:e priset till det civila samhället, på temat psykisk hälsa, är den irländska organisationen Third Age Foundation och dess nätverk för samhällsengagemang, AgeWell, som bekämpar ensamhet bland äldre.

Den 7 mars belönade Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) fem ideella organisationer för deras framstående bidrag till att motverka psykiska hälsoproblem, vilka har ökat dramatiskt i EU.

Prissumman på 50 000 euro delades mellan de fem projekt som vann.

Den irländska välgörenhetsorganisationen Third Age Foundation tog hem förstapriset på 14 000 euro.

De övriga fyra pristagarna mottog 9 000 euro vardera och rangordnades enligt följande:

• 2:a plats: stiftelsen Pro Lappviken, FINLAND, för dess gemenskapscentrum Lappvikens källa
• 3:e plats: Integra, SLOVAKIEN, för initiativet Crazy? So what!
• 4:e plats: Lilinkotistiftelsen, FINLAND, för spelet The World of Recovery
• 5:e plats: organisationen Animenta, ITALIEN, för projektet Telling Stories for Good

VINNAREN AV FÖRSTAPRISET

Med sitt nätverk för socialt engagemang AgeWell hjälper den irländska välgörenhetsorganisationen Third Age Foundation isolerade, sköra och utsatta personer. Deras unika tjänst är baserad i närsamhället, där personer över 50 hjälper behövande och utsatta äldre människor. Genom att använda en kombination av hembesök och ett telefonbaserat frågeformulär via en app erbjuder AgeWell sällskap och känslomässigt stöd och identifierar hälsorisker i ett tidigt skede.

ANDRA PROJEKT SOM FICK PRISER

På andra plats kom den finländska stiftelsen Pro Lappviken och dess gemenskapscentrum "Lappvikens källa". Centrumet organiserar ett flertal workshoppar och evenemang för att öka kunskapen kring psykisk hälsa. Det kom till i samband med renoveringen av Lappvikens sjukhus i Helsingfors och har 50 000 besökare årligen. De erbjuder egenmakt i stället för förmyndarmentalitet och är en "diagnosfri zon", där alla kan vara den de är utan att få en stämpel.

På tredje plats kom den slovakiska organisationen Integra, med sitt initiativ Crazy? So What! Initiativet syftar till att göra upp med stereotyper genom att ge ungdomar en inkännande förståelse av psykisk ohälsa. Initiativet ger insikt ur ett förstahandsperspektiv av hur det är att lida av psykisk ohälsa och vägen till tillfrisknande.

På fjärde plats kom Lilinkotistiftelsen (Finland) som har som mål att stödja psykisk hälsa med sina två uppfinningsrika och kreativa spel The World of Recovery. Spelen stöder tillfrisknandet från psykisk ohälsa genom mål som uppmuntrar till en hälsosam självbild, personligt självbestämmande och ett aktivt och meningsfullt liv. Det första är ett icke-våldsamt mobilspel och det andra är ett prisbelönt brädspel som är utformat som ett rollspel. Spelen, som är gratis, riktar sig till personer som lider av psykisk ohälsa men också till f.d. narkotikamissbrukare samt yrkesverksamma.

Projektet Telling Stories for Good från den italienska ideella organisation Animenta kom på femte plats. Med sitt projekt vill Animenta förändra stereotypa föreställningar kring ätstörningar. Bara i Italien lider mer än fyra miljoner människor av ätstörningar, varav två miljoner är ungdomar. Organisationens program för att förebygga och skapa medvetenhet genomförs av frivilligarbetande yrkesverksamma personer online och i skolor över hela Italien.

EESK lanserade årets pris i juli 2023. Genom att välja temat psykisk hälsa ville EESK uppmärksamma den avgörande roll som det civila samhället spelar i samband med behandling och förebyggande av psykisk ohälsa. Vinnarna valdes ut bland över 100 ansökningar från 23 medlemsstater.

Tidigare teman för priset har bland annat varit ungdomar och hjälp till Ukraina, klimatåtgärder, jämställdhet och kvinnors egenmakt samt migration. År 2020 ersatte EESK sitt pris till det civila samhället med en engångsutmärkelse – priset för medborgerlig solidaritet, som tillägnades kampen mot covid-19. (ll)

Europeiska medborgarinitiativets dag 2024 var en kraftfull påminnelse om såväl medborgarinitiativets potential som dess begränsningar. Man firade framgångarna med tidigare initiativ när det gäller att öka medvetenheten och stimulera offentlig debatt, men diskussionerna visade också på frustrationen i fråga om behovet av ökad lyhördhet och bättre uppföljning från EU-institutionernas sida.

Till de viktiga slutsatserna från Europeiska medborgarinitiativets dag hör följande:

• Mer än ett förslag.  Framgångsrika medborgarinitiativ bör automatiskt leda till substantiella åtgärder från kommissionens sida, inbegripet konkreta svar och, när så är lämpligt, lagstiftningsförslag. Därigenom skulle de få ett direkt inflytande på EU-lagstiftningen, vilket skulle främja en mer meningsfull dialog mellan medborgare och institutioner.
• Starkare partnerskap. Samarbete är avgörande. För att ge medborgarnas en starkare röst krävs strategiskt samarbete mellan organisatörer, det civila samhället, media och offentliga partner.
• Kontinuerlig förbättring. Ramen för det europeiska medborgarinitiativet utvecklas ständigt. Genom att utnyttja bästa praxis och främja kunskapsutbyte mellan berörda parter kan vi stärka denna process och ge ännu fler medborgare möjlighet att delta aktivt.

Medborgarinitiativet gör det möjligt för medborgarna att be EU att vidta åtgärder och föreslå en ny lag i en viss fråga. När ett initiativ har fått 1 miljon underskrifter beslutar kommissionen vilka åtgärder som ska vidtas. (gb)

År 2013 stod Lappvikens sjukhus tomt och bortglömt. Detta var en gång i tiden Finlands första mentalsjukhus och under 170 år symbolen för Finlands psykiatriska vård. Då kavlade en grupp aktivister som arbetade med psykisk hälsa upp ärmarna och satte igång med att omvandla denna förfallna men historiska byggnad till ett öppet centrum för psykisk hälsa, kultur och konst. Siru Valleala, företrädare för föreningen Pro Lappviken som driver centrumet, berättade för oss att Lappvikens källa nu först och främst är en inkluderande mötesplats och en fristad utan stigmatisering och fördomar där alla ska känna sig välkomna.

Vad var det som fick er att sätta igång med ert projekt?

År 2013 stod Lappvikens sjukhus tomt. Detta var Finlands första mentalsjukhus som byggdes 1841 och Helsingfors stad hade inga planer för dess framtid. Denna historiska byggnad belägen i en vacker park var bortglömd och befann sig i ett mycket dåligt skick. En grupp aktivister som arbetade med psykisk hälsa tyckte att detta var tragiskt och ville dela med sig av sina visioner och drömmar för platsen – att omvandla Lappvikens sjukhus till ett öppet centrum för psykisk hälsa, kultur och konst.

Detta var startskottet för det som i dag är Lappvikens källa.  Verksamheten bygger vidare på områdets historiska och arkitektoniska betydelse i hjärtat av Lappviken och inspireras av 170 års arbete med psykisk hälsa. Fokus har ändrats från att behandla sjukdomar till att främja välbefinnande för alla samhällsgrupper. Lappvikens källa är nu ett levande exempel på det pågående arbetet mot stigmatisering och representerar ett paradigmskifte i riktning mot att främja allt som är positivt.

Lappvikens sjukhus var tidigare ett flaggskepp inom psykiatrin och en plats där psykisk hälso- och sjukvård ständigt utvecklades. Nu ville de aktivister som arbetade för föreningen Pro Lappviken för mental hälsa, som grundades 1988 när Lappvikens sjukhus fortfarande var öppet, skapa ett innovativt centrum för att främja psykisk hälsa med hjälp av modern kunskap från 2000-talet – en plats som symboliserar det konkreta paradigmskifte som ägt rum när man gått från att behandla psykisk ohälsa till att främja psykiskt välbefinnande.

Hur har projektet tagits emot? Har ni fått någon återkoppling från människor som ni hjälpt?  Har du något exempel att dela med dig av?

I början var det en utmaning att få människor att komma hit. Området hade varit stängt för allmänheten i 170 år när Lappviken var ett mentalsjukhus, och trots en del intresse och viss nyfikenhet var det svårt att övertyga människor att de var välkomna att komma hit och kika runt. Sakta men säkert började allt fler människor delta i olika aktiviteter och evenemang och de ställde sig positiva till att vidareutveckla dem, delta i frivilligarbete och dela med sig av sina idéer. Konstnärer och artister började hålla sina konstutställningar och kulturevenemang på Lappvikens källa och i dag anordnar vi över 400 evenemang och 50–60 konstutställningar per år. Lappviken har blivit ett vardagsrum som är öppet för alla i Helsingfors, där vi arbetar med att främja psykiskt välbefinnande och minska människors ensamhet och sociala utestängning varje dag året runt.

”När jag engagerade mig i detta initiativ kände jag att det var helt fantastiskt att kunna vara här och hjälpa till med att ge nytt liv år den här platsen ... Luften blåser bort allt betungande.” (Cresswell-Smith et al 2022)

I dag anses Lappvikens sjukhus vara en mycket säker och inkluderande plats. En plats där du alltid kan känna dig välkommen, oavsett om du har en bra eller dålig dag eller i vilken livssituation du befinner dig. Det finns en mening med Lappvikens förflutna som mentalsjukhus. Här har du rätt att vara sårbar och det finns en öppenhet kring problem som beror på psykisk ohälsa som är helt unik. Vår verksamhet bygger på en stark gemenskapskänsla. Hos oss kan alla på ett säkert sätt utforska sina egna starka sidor. Det här är en fristad utan stigmatisering och diskriminering och vi på Lappvikens källa är stolta över att inkludera alla.

Vår verksamhet har utvecklats i samarbete med ägaren Helsingfors stad och detta utvecklingsarbete har varit en förutsättning för hela projektet. Långtgående politiska beslut om områdets framtida ägare kommer att fattas inom kort, och vi hoppas att hänsyn kommer att tas till den framgångsrika verksamhet som vi nu bedriver.

Hur kommer ni att använda just dessa medel för att erbjuda mer hjälp i samhället? Har ni några nya projekt på gång?

Vi kommer att fortsätta att utveckla vår verksamhet, så att ännu fler kan delta i och dra nytta av den. Vi har nyligen lanserat ett spännande projekt för människor som återhämtar sig efter en period av psykisk ohälsa som syftar till att ge fler människor lika möjligheter att delta i olika kulturaktiviteter. Mer specifikt handlar det om att hjälpa människor att hitta sitt eget kulturella uttryck, att lista ut vad som fungerar för dem när det gäller kultur och konst för psykiskt välbefinnande. Det är detta vi kommer att använda de generösa prispengar som vi fått här till.

Vilken typ av kollektiva åtgärder anser du behövs för att minska den stigmatisering som ofta hänger samman med psykisk ohälsa? Kan man med hjälp av konst se till att människor som lider av psykisk ohälsa får ett större inflytande över den egna situationen?      

Vi måste anordna aktiviteter där människor med olika erfarenheter och bakgrund kan mötas. Genom att utforma aktiviteter utan att tänka på människors hälsostatus eller livsförhållanden skapar vi unika möten mellan människor och lägger grunden till meningsfulla kontakter mellan människor med olika bakgrund. Att utforska psykisk hälsa på olika sätt, till exempel med hjälp av konst, har lett till en ökad medvetenhet och förståelse. Konst har en enastående förmåga att föra samman människor och erbjuder oss nya sätt att även kunna hantera smärtsamma frågor. Konst kanaliserar uttryck och skapar möjligheter för människor att bli sedda och hörda. Den styrka som skapas av att känna sig hörd kan förändra en människas liv och syn på sig själv.