Provokativt uttryckt är journalistik och generativ AI varandras motsatser: Journalistik handlar om fakta, medan generativ AI beräknar sannolikheter. Eller vill du kanske att reportrar ska fylla i luckorna i en berättelse med vad som helst, bara det låter sannolikt? Det är just så generativ AI fungerar.
Provokativt uttryckt är journalistik och generativ AI varandras motsatser: Journalistik handlar om fakta, medan generativ AI beräknar sannolikheter. Eller vill du kanske att reportrar ska fylla i luckorna i en berättelse med vad som helst, bara det låter sannolikt? Det är just så generativ AI fungerar. Generativ AI erbjuder dock enorma möjligheter att förbättra journalistiken, från användning för att brainstorma idéer, intervjufrågor och rubriker till dess roll inom datajournalistik och snabb dokumentanalys. Den kan också bidra till att överbrygga format och språk, och den kan omvandla texter till videor, poddsändningar och visuella hjälpmedel, transkribera, översätta, illustrera och göra innehåll tillgängligt i chattformat. Dessa aspekter kan bidra till att nå ut till dem som tidigare försummats: hyperlokala målgrupper, personer som har svårt att läsa eller förstå eller har andra funktionsnedsättningar, och personer som helt enkelt inte är intresserade av att konsumera journalistik på traditionellt sätt. Som Ezra Eeman, strategichef vid det nederländska offentliga radio- och tv-bolaget NPO, säger: ”Med generativ AI kan vi fullgöra vårt uppdrag i allmänhetens tjänst på ett bättre sätt. Den kommer att förbättra interaktiviteten, tillgängligheten och kreativiteten. AI hjälper oss att sprida mer av vårt innehåll till vår publik.”
Samtidigt som det är uppenbart att en del av branschen redan är berusad av löftena med generativ AI, innebär dock denna teknik betydande risker för journalistiken. De två viktigaste är en allmän förlust av förtroendet för information samt att dess affärsmodeller urholkas ytterligare eller till och med försvinner. Som redan nämnts är ”hallucinationer” – det begrepp som används för generativ AI:s tendens att hitta på svar, med stöd av vad som ser ut att vara fakta och källor – i själva verket ett kännetecken för tekniken snarare än en bugg. Utmaningen är dock mer djupgående. Eftersom generativ AI gör att vem som helst på några få minuter kan skapa allt slags innehåll, inbegripet deepfake, är faran att allmänheten förlorar förtroendet för allt innehåll. I samband med utbildning i mediekompetens ges redan alla rådet att vara skeptiska till innehåll på nätet. Denna sunda skepsis kan leda till ren misstro om påhittat innehåll blir vanligare. Det går ännu inte att säga om traditionella medieföretag kommer att gynnas av att vara ledmärken i denna informationsvärld eller om alla medier kommer att betraktas som otillförlitliga i detta sammanhang.
Ökningen i generativa sökningar bidrar till denna fara, eftersom den hotar att göra journalistiken alltmer osynlig. Medan en Google-sökning tidigare tillhandahöll en uppsättning länkar, varav många var kopplade till tillförlitliga medieföretag, formas nu sökresultaten i allt högre grad av generativ AI. Människor får ett första svar i textform. De behöver inte ens gräva djupare. Inte undra på att mediecheferna är skräckslagna. Många av dem skyndar sig att införa AI för att öka effektiviteten, vilket naturligtvis inte kommer att fungera när det som behövs är ännu större investeringar i kvalitetsjournalistik för att visa publiken skillnaderna mellan å ena sidan bara ”innehåll” och å andra sidan väl underbyggd, korrekt och tillförlitlig journalistik.
Det behövs en etisk strategi för användningen av AI i medierna. För det första behöver medieorganisationerna en AI-strategi och måste fokusera på vad tekniken kan bidra med för att leverera värde i allmänhetens tjänst. Resurserna måste inriktas på vad som är önskvärt och användas i enlighet med detta – alltid i medvetenhet om att AI medför betydande miljö- och samhällskostnader. Att säga nej bör alltid vara ett alternativ. Organisationerna bör också utnyttja sin makt och sitt inflytande när de köper produkter, lobbar för reglering och deltar i diskussioner om upphovsrätt och dataskydd. Det är mycket som står på spel. Det är absolut nödvändigt att alla företag regelbundet kontrollerar att de produkter de använder inte är baserade på förutfattade meningar och stereotyper, för att undvika att dessa skadliga företeelser får än större spridning. Slutligen är det farligt att stå ensam i denna snabbt föränderliga miljö där nya produkter spottas ut varje dag. Att upprätta och främja samarbete inom branschen, och mellan branschen och teknikföretagen, är avgörande för att staka ut ansvarsfulla vägar framåt.
Det råder dock inget tvivel om att generativ AI kommer att mångdubbla mediernas beroende av teknikjättarna. Ju mer teknikföretagen integrerar AI-verktyg i tillämpningar som människor använder i sitt dagliga liv, desto mindre kontroll kommer medieorganisationerna att ha över metoder, processer och produkter. Deras etiska riktlinjer kan då komma att ses som en ren parentes till något som sedan länge har beslutats på annat håll.
Med tanke på allt detta kan följande hypotes förefalla ganska överraskande: Morgondagens journalistik kanske i mångt och mycket kommer att se ut som gårdagens – och förhoppningsvis vara bättre. En del av dagens journalistik kommer dock att försvinna. Som alltid kommer journalistiken att handla om fakta, överraskningar och berättelser, och om att ställa makthavarna till svars. Den kommer att handla om att bygga upp stabila, lojala och betrodda relationer med publiken genom att ge vägledning, leda samtal och stödja grupper i samhället. I en värld med artificiellt innehåll kommer intresset för det som riktiga människor säger, tänker och känner att vara stort. Reportrar har unika förutsättningar att avslöja detta. AI kan dock hjälpa journalistiken att göra bättre ifrån sig: betjäna individer och grupper i enlighet med deras behov och livssituationer och bli mer inkluderande, lokal och berikad med data på sätt som tidigare inte var ekonomiskt överkomliga. Som Anne Lagercrantz, vice vd för Sveriges Television, har sagt om AI: ”Den kommer att förändra journalistiken i grunden, men förhoppningsvis inte vår roll i samhället. Vi måste arbeta med mediebranschens trovärdighet. Vi måste skapa säkra platser för information.” Man kan med säkerhet dra slutsatsen att AI-tidsåldern medför de största riskerna inte för journalistiken själv utan för dess affärsmodeller.
Denna text bygger på den fritt nedladdningsbara rapporten ”Trusted Journalism in the Age of Generative AI”, som publicerades av European Broadcasting Union 2024. Research och författare: Alexandra Borchardt, Kati Bremme, Felix Simon och Olle Zachrison.
Utvidgningen som en möjlighet: ett engagemang för EU:s framtid
Utvidgningen och kandidatländernas integrering i EU innebär inte bara att unionen expanderar. Det är en geostrategisk investering i att främja fred, stabilitet, säkerhet och socioekonomisk utveckling, och stärker vår kontinents demokratiska struktur. EU:s utvidgning fungerar således som ett kraftfullt verktyg för att sprida och upprätthålla grundläggande europeiska värden.
Utvidgningen som en möjlighet: ett engagemang för EU:s framtid
Utvidgningen och kandidatländernas integrering i EU innebär inte bara att unionen expanderar. Det är en geostrategisk investering i att främja fred, stabilitet, säkerhet och socioekonomisk utveckling, och stärker vår kontinents demokratiska struktur. EU:s utvidgning fungerar således som ett kraftfullt verktyg för att sprida och upprätthålla grundläggande europeiska värden. De bilaterala organ som vi upprättat med det civila samhället i kandidatländerna är gemensamma rådgivande kommittéer och plattformar för det civila samhället. Vi har dessutom inrättat initiativet för kandidatlandsledamöter och utvidgat landsbesöken i fråga om rättsstatsprincipen och grundläggande rättigheter till att omfatta kandidatländerna. De utgör exempel på EESK:s engagemang för att både fördjupa och bredda unionen. Vårt arbete visar att framstegen med nödvändiga interna reformer kan och bör gå hand i hand med integrationen av kandidatländerna. Trots ihållande utmaningar i flera kandidatländer bör dessa hinder stimulera vårt samarbete med motparterna i kandidatländerna, snarare än att avskräcka från framsteg.
EESK har spelat en avgörande roll för EU:s utvidgning genom att delta i ministermötet på västra Balkan i Skopje och samarbeta nära med ledare från flera kandidatländer. Vår verksamhet syftar till att bedöma i vilken utsträckning kandidatländerna uppfyller Köpenhamnskriterierna och vi upprepar vårt engagemang för en inkluderande och jämlik dialog med alla EESK-ledamöter, inbegripet kandidatlandsledamöterna. Därför är jag stolt över att kunna konstatera att initiativet för kandidatlandsledamöter, som lanserades i februari i närvaro av Albaniens premiärminister Edi Rama och Montenegros premiärminister Milojko Spajić, är en hörnsten i mitt ordförandeskaps manifest.
Kommittén involverar aktivt kandidatlandsledamöterna och är därmed ledande bland EU-institutionerna när det gäller att gradvis integrera EU:s kandidatländer. Resultaten av detta initiativ är påtagliga och erkänns i allt högre grad i kandidatländerna och i EU, och kommissionsordförande Ursula von der Leyen och kommissionären med ansvar för grannskap och utvidgning, Olivér Várhelyi, stöder helhjärtat projektet. Initiativet syftar inte bara till att uppnå omedelbara fördelar, utan också till att skapa en solid grund för kandidatländernas, deras medborgares och deras dynamiska civilsamhällens långsiktiga strävanden. Det gör det möjligt för det civila samhället från dessa länder att delta direkt i EU:s beslutsprocess, vilket upprätthåller drivkraften för nödvändiga reformer. Totalt 146 kandidatlandsledamöter har varit aktivt engagerade i yttranden om frågor som rör utvidgningen, såsom EU:s sammanhållningspolitik, den inre marknaden, hållbarheten i den jordbruksbaserade livsmedelssektorn och kompetensbrist.
De gemensamma rådgivande kommittéerna och plattformarna för det civila samhället utgör en mycket viktig plattform för dialog mellan olika intressenter och säkerställer att alla får komma till tals under beslutsprocessen. Det finns för närvarande gemensamma rådgivande kommittéer med Montenegro, Serbien och Turkiet och plattformar för det civila samhället har inrättats med bl.a. Ukraina och Moldavien. Det förväntas att verksamheten den gemensamma rådgivande kommittén med Nordmakedonien kommer att återupptas så snart förhandlingarna i det första klustret inleds, och en ny kommitté för Albanien är på god väg. Vid det kommande högnivåforumet för det civila samhället som hålls den 24 oktober i samband med EESK:s plenarsession och som ägnas åt utvidgningen kommer detta engagemang att stärkas ytterligare. Forumet anordnas tillsammans med kommissionen och är en samlingspunkt där EESK-ledamöter, omkring hundra kandidatlandsledamöter samt ledande politiker från medlemsstaterna och kandidatländerna kommer att utforska den betydelse som den civila och sociala dialogen har för en framgångsrik utvidgning av EU. Forumet kommer att belysa den sociala dialogens roll när det gäller att främja anslutningsarbetet, optimera den gröna och den digitala omställningen och upprätthålla EU:s grundläggande värden.
I sin egenskap av en länk mellan det civila samhället och EU-institutionerna ser EESK det som sin uppgift att stärka och stödja alla dem som arbetar för frihet, demokrati och socioekonomiskt välstånd – vilket i slutändan innebär att främja närmare integration i kandidatländerna och EU. Tillsammans bygger vi en ljusare framtid för Europa – en inkluderande framtid som präglas av välmående och enighet. Kommitténs engagemang för utvidgningen är orubbligt, och våra åtgärder vittnar om vår tro på ett Europa som i sin helhet är mer integrerat och motståndskraftigt.
Vår hemliga gäst är dr Alexandra Borchardt, som var huvudtalare vid EESK:s seminarium Connecting EU 2024. Som huvudförfattare till EBU News Report 2024 om AI:s effekter på journalistiken analyserar hon utsikterna för ansvarsfull journalistik efter den snabba tillväxten inom generativ AI. Medan vissa i mediebranschen redan har förförts av löftena i fråga om AI, är de risker som generativ AI medför betydande – men detsamma gäller möjligheterna.
Vår hemliga gäst är dr Alexandra Borchardt, som var huvudtalare vid EESK:s seminarium Connecting EU 2024. Som huvudförfattare till EBU News Report 2024 om AI:s effekter på journalistiken analyserar hon utsikterna för ansvarsfull journalistik efter den snabba tillväxten inom generativ AI. Medan vissa i mediebranschen redan har förförts av löftena i fråga om AI, är de risker som generativ AI medför betydande – men detsamma gäller möjligheterna.
Dr Alexandra Borchardt är en framstående journalist, oberoende rådgivare, universitetslärare och medieforskare med mer än 25 års erfarenhet från nyhetsmedia, varav 15 i ledande roller. Under de senaste fem åren har hon väglett 26 europeiska utgivare i den digitala omställningen i sin roll som coach i programmet ”Table Stakes Europe” inom World Association of News Publishers (WAN-IFRA). Du kan läsa mer om hennes arbete här.
I vår kolumn Rakt på sak rekommenderar Alain Coheur, föredragande för EESK:s yttrande ”Ett europeiskt flaggskeppsinitiativ för hälsa” att den framtida kommissionen prioriterar hälsofrågor. Han betonar den förenande karaktären hos det europeiska flaggskeppsinitiativet för hälsa, som bör ge prov på europeisk solidaritet genom att stärka hälso- och sjukvårdssystemen och skydda EU mot framtida kriser.
I vår kolumn Rakt på sak rekommenderar Alain Coheur, föredragande för EESK:s yttrande ”Ett europeiskt flaggskeppsinitiativ för hälsa” att den framtida kommissionen prioriterar hälsofrågor. Han betonar den förenande karaktären hos det europeiska flaggskeppsinitiativet för hälsa, som bör ge prov på europeisk solidaritet genom att stärka hälso- och sjukvårdssystemen och skydda EU mot framtida kriser.
Den 4 oktober anordnade EESK:s tillfälliga arbetsgrupp om det europeiska medborgarinitiativet en debatt i Zagreb på temat ”Det europeiska medborgarinitiativet – lägesrapport i Kroatien”. Syftet med debatten var att arbetsgruppens medlemmar skulle diskutera med lokala aktörer för att ta del av deras erfarenheter, åsikter och idéer. Deltagarna fokuserade särskilt på synligheten för och kännedomen om det europeiska medborgarinitiativet i Kroatien samt lärdomar och bästa praxis hittills. Medborgarinitiativet är ett verktyg som gör det möjligt för EU:s medborgare att direkt påverka EU:s politik genom att föreslå ny lagstiftning.
Den 4 oktober anordnade EESK:s tillfälliga arbetsgrupp om det europeiska medborgarinitiativet en debatt i Zagreb på temat ”Det europeiska medborgarinitiativet – lägesrapport i Kroatien”. Syftet med debatten var att arbetsgruppens medlemmar skulle diskutera med lokala aktörer för att ta del av deras erfarenheter, åsikter och idéer. Deltagarna fokuserade särskilt på synligheten för och kännedomen om det europeiska medborgarinitiativet i Kroatien samt lärdomar och bästa praxis hittills. Medborgarinitiativet är ett verktyg som gör det möjligt för EU:s medborgare att direkt påverka EU:s politik genom att föreslå ny lagstiftning.
Debatten i Zagreb på temat ”Det europeiska medborgarinitiativet – lägesrapport i Kroatien” är det första evenemanget av detta slag som den tillfälliga arbetsgruppen anordnat utanför Bryssel. Den kroatiska hantverkskammaren (Hrvatska Obrtnička Komora) stod värd för evenemanget. Medlemmarna i EESK:s tillfälliga arbetsgrupp hade nöjet att välkomna Margareta Mađerić, statssekreterare vid Kroatiens arbetsmarknadsministerium, Dino Zorić från justitieministeriet, företrädare för Europeiska kommissionen och forumet för det europeiska medborgarinitiativet, samt många deltagare från Europa direkt-kontoren, universitet, lokala myndigheter och nationella ekonomiska och sociala råd samt kroatiska ambassadörer för europeiska medborgarinitiativ, organisatörer av europeiska medborgarinitiativ, universitetsstudenter och andra aktörer inom medborgarinitiativet.
På eftermiddagen efter debatten höll arbetsgruppen sitt ordinarie sammanträde följt av en promenad i Zagrebs centrum där medlemmarna delade ut EESK:s populära europeiska demokratipass till förbipasserande invånare.
Med sitt arbetsprogram för 2023–2025 vill den tillfälliga arbetsgruppen ytterligare öka EESK:s aktiva deltagande i processen för det europeiska medborgarinitiativet. Gruppen planerar att anordna ytterligare sammanträden utanför Bryssel, eftersom de utgör ett bra tillfälle att diskutera med lokala aktörer inom det europeiska medborgarinitiativet och öka kännedomen om medborgarinitiativet på nationell och lokal nivå.
Den tillfälliga arbetsgruppen om det europeiska medborgarinitiativet inrättades 2013 för att ge politisk vägledning om medborgarinitiativet samt för att övervaka utvecklingen på detta område. Gruppen leds för närvarande av EESK-ledamoten Violeta Jelić.
Det europeiska medborgarinitiativet, som infördes genom Lissabonfördraget, blev 2012 det allra första instrumentet för deltagandedemokrati på transnationell nivå. Om ett initiativ stöds av minst en miljon EU-medborgare från minst sju medlemsstater kan kommissionen uppmanas att att lägga fram lagstiftning. Det är därmed det närmaste vi har ett lagstiftningsinitiativ från medborgarna.
Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) har redan från början spelat en mycket aktiv roll i utvecklingen och främjandet av det europeiska medborgarinitiativet. (ep)
Den 2–4 oktober stod Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) och Regionkommittén (ReK) i Bryssel värdar för Europeiska informationssäkerhetsmånaden. Evenemanget samlade framstående talare från EU:s institutioner, regionala myndigheter och det civila samhället kring temat hur vi kan ta itu med utmaningarna i dagens snabbt föränderliga cyberlandskap.
Den 2–4 oktober stod Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) och Regionkommittén (ReK) i Bryssel värdar för Europeiska informationssäkerhetsmånaden. Evenemanget samlade framstående talare från EU:s institutioner, regionala myndigheter och det civila samhället kring temat hur vi kan ta itu med utmaningarna i dagens snabbt föränderliga cyberlandskap.
Europeiska informationssäkerhetsmånaden anordnades för 12:e gången och var inriktad på social manipulation som ett växande hot som profiterar på mänskligt beteende för att få obehörig tillgång till information och tjänster, vilket utgör en säkerhetsöverträdelse.
De viktigaste lärdomarna från årets evenemang är följande:
I den nya förordningen om cybersäkerhet fastställs en gemensam baslinje för EU:s institutioner och medlemsstater.
Regelbundna riskbedömningar är avgörande för att identifiera sårbarheter och prioritera strategier som begränsar hoten.
Nya hot, såsom AI-drivna attacker och kvantdatorsystem, kräver innovativa motåtgärder.
De regionala myndigheterna spelar en avgörande roll när det gäller att stödja lokala enheter genom kunskapsutbyte, tekniskt bistånd och skräddarsydda utbildningsprogram.
AI-drivna attacker i form av social manipulation ökar, och för att motverka dem krävs en mångfasetterad och samarbetsinriktad strategi.
Ett av de program som presenterades vid EESK:s Connecting EU-seminarium 2024 om journalistik var Hannah Arendt-initiativet. Det är ett nätverk av organisationer i det civila samhället som stöder och skyddar journalister som arbetar under extrem press och utsätts för censur, trakasserier och förföljelse. Initiativet, som är ett skyddsprogram finansierat av den tyska förbundsregeringen, erbjuder all slags värdefull hjälp till journalister i hela världen – från Afghanistan och Sudan till Ryssland och Ukraina – i deras hemländer eller i exil.
Ett av de program som presenterades vid EESK:s Connecting EU-seminarium 2024 om journalistik var Hannah Arendt-initiativet. Det är ett nätverk av organisationer i det civila samhället som stöder och skyddar journalister som arbetar under extrem press och utsätts för censur, trakasserier och förföljelse. Initiativet, som är ett skyddsprogram finansierat av den tyska förbundsregeringen, erbjuder all slags värdefull hjälp till journalister i hela världen – från Afghanistan och Sudan till Ryssland och Ukraina – i deras hemländer eller i exil.
När kritiska röster tystas, journalister fängslas och hela medieföretag stängs ner har allmänheten inte längre tillgång till oberoende information. Sådan information är dock avgörande för att människor fritt ska kunna skapa sig egna åsikter och för att demokratin ska fungera.
Två år efter att Hannah Arendt-initiativet lanserades av den tyska förbundsregeringen finns det inte mindre anledning till oro – utan större. Det senaste internationella pressfrihetsindexet från Reportrar utan gränser visar att villkoren för mediearbetare har försämrats i hela världen. Det finns för närvarande fler länder – totalt 36 – i den nedersta kategorin (där situationen klassas som ”mycket allvarlig”) än det gjort på över tio år. Journalister från flera länder i denna kategori, däribland Ryssland, Afghanistan och Sudan, stöds av flera projekt som drivs av Hannah Arendt-initiativets partnerorganisationer.
Tack vare Hannah Arendt-initiativet – ett skyddsprogram som finansieras av Tysklands utrikesministerium och den tyska förbundsregeringens kultur- och mediekommissionär – kan mediearbetare få många olika slags hjälp, antingen i hemlandet eller i exil. Ibland är hjälp till och med möjlig när det vid första anblicken verkar omöjligt. Ett av projekten inom initiativet stöder till exempel kvinnliga journalister i Afghanistan: de får säkerhetsutbildning, stipendier och mentorskap på sitt modersmål. Ett synnerligen stort antal kvinnor har förlorat sina jobb inom media sedan talibanerna tog makten 2021, vilket innebär att det nu knappast finns några kvinnor kvar i radio eller tv. Hela sektorn har sedan maktövertagandet minskat radikalt.
Ryska och sudanesiska mediearbetare kan dra nytta av Hannah Arendt-initiativet i grannländerna. Särskilda centrum har inrättats som kontaktpunkter för mediearbetare i exil. Dessa drivs eller stöds av initiativets partner. Exile Media Hubs och Casa para el Periodismo Libre (en fristad för journalister i exil) i Centralamerika är andra tillflyktsorter som erbjuder psykologisk och juridisk rådgivning. Dessa centrum erbjuder också vidareutbildningar och fungerar som utgångspunkt för nätverksarbete mellan mediearbetare som av olika skäl förföljs i sina hemländer.
Att återuppbygga hållbara redaktionella strukturer i exil är en annan verksamhet inom ramen för Hannah Arendt-initiativet. Det handlar om att se till att människor i journalisternas totalitära hemländer fortsätter att få tillgång till oberoende information.
Afghanistan, Ryssland och Sudan är inte de enda länder vars journalister får stöd. Initiativet är i princip världsomspännande och kan reagera flexibelt på ett försämrat säkerhetsläge. För närvarande ges stöd främst till mediearbetare från Belarus, Centralamerika, Myanmar/Burma, Nordafrika och Ukraina. I detta avseende är Ukraina ett specialfall, eftersom syftet med projektarbetet där är att garantera fortsatt rapportering av det pågående kriget. Detta kräver materiellt och tekniskt bistånd samt särskild utbildning och försäkring för insatser vid frontlinjen.
Följande fyra organisationer i det civila samhället är partner i Hannah Arendt-initiativet: DW Akademie, European Fund for Journalism in Exile (JX-Fund), Media in Cooperation and Transition (MiCT) samt European Centre for Press and Media Freedom (ECPMF). För att komma i fråga för programmet krävs oberoende från statlig kontroll samt statlig neutralitet. Finansiering beviljas enbart på grundval av opartiska kriterier, av oberoende jurygrupper som är fria från statligt inflytande.
Hannah Arendt-initiativet är ett nätverk för skydd av journalister och medier i hela världen. Det inrättades 2022 på initiativ av och med finansiering från Tysklands utrikesministerium och den tyska förbundsregeringens kultur- och mediekommissionär.
Den 23 september 2024 tillkännagav EU-kommissionen vinnarna av den tredje upplagan av EU:s ekopris. Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) utsåg vinnarna i tre huvudkategorier: bästa ekologiska SMF-företag som bearbetar livsmedel, bästa ekologiska återförsäljare av livsmedel samt bästa ekologiska restaurang.
Den 23 september 2024 tillkännagav EU-kommissionen vinnarna av den tredje upplagan av EU:s ekopris. Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) utsåg vinnarna i tre huvudkategorier: bästa ekologiska SMF-företag som bearbetar livsmedel, bästa ekologiska återförsäljare av livsmedel samt bästa ekologiska restaurang.
Vinnarna är:
Bästa ekologiska SMF-företag som bearbetar livsmedel: Gino Girolomoni Cooperativa Agricola (Italien), ett kooperativ som med hjälp av förnybar energi producerar ekologisk pasta i Marche-regionen, till stöd för över 300 lokala jordbrukare.
Bästa ekologiska återförsäljare av livsmedel: SAiFRESC (Spanien), ett jordbrukarlett initiativ som producerar 70 olika sorters ekologiska frukter och grönsaker på 30 hektar ekologisk jordbruksmark, främjar den cirkulära ekonomin och erbjuder workshoppar i utbildningssyfte.
Bästa ekologiska restaurang/matservering:Kalf & Hansen (Sverige), en restaurangkedja specialiserad på 100 % ekologisk, säsongsbetonad nordisk mat, och som är känd för sina hållbara inköpsmetoder och starka band till lokala producenter.
Peter Schmidt, ordförande för EESK:s sektion för jordbruk, landsbygdsutveckling och miljö (NAT-sektionen) berömde vinnarna och konstaterade att utmärkelserna ger erkännande åt innovation och framstående insatser inom EU:s ekologiska sektor. Han betonade att ökad tillgång till ekologiska produkter till överkomliga priser är avgörande för sektorns tillväxt och för att hjälpa EU att uppnå sitt mål på 25 % ekologiskt jordbruk senast 2030. ”Att lösa sociala problem genom jordbrukspolitiken är dock fel väg att gå. Socialpolitiken måste göra så att EU-medborgarna har råd med ekologiska produkter”, tillade han.
EU:s ekopris är en del av det mer övergripande initiativet EU:s ekodag, som lanserades 2021 för att lyfta fram fördelarna med ekologiskt jordbruk. Det ekologiska jordbruket, som stöds av EU:s gemensamma jordbrukspolitik, har vuxit avsevärt – från 5,9 % av EU:s jordbruksmark år 2012 till 10,5 % år 2022, med en detaljhandelsförsäljning på 45 miljarder euro år 2022. Trots ekonomiska utmaningar är EU fortfarande världens näst största ekologiska marknad, efter USA. (ks)
Av Stefano Mallia, ordförande för Arbetsgivargruppen vid EESK
Med Mario Draghis rapport riktas skärpan nu än en gång mot den brådskande uppgiften att ta itu med Europas ekonomiska utmaningar. Såväl i Lettarapporten som i Draghirapporten ringer man i högt varningsklockorna: detta är en avgörande tidpunkt för Europa, och vi kan inte kosta på oss att slå oss till ro.
Av Stefano Mallia, ordförande för Arbetsgivargruppen vid EESK
I och med offentliggörandet av Mario Draghis rapport riktas skärpan nu än en gång mot den brådskande uppgiften att ta itu med Europas ekonomiska utmaningar. Såväl i Lettarapporten som i Draghirapporten ringer man i högt varningsklockorna: detta är en avgörande tidpunkt för Europa, och vi kan inte kosta på oss att slå oss till ro.
Mer än någonsin står på spel: de senaste två decennierna har EU:s ekonomiska tillväxt ständigt släpat efter USA:s, samtidigt som Kina snabbt håller på att komma ikapp. Mellan 2002 och 2023 ökade skillnaden i BNP mellan EU och USA (i 2015 års priser) från strax över 15 % till oroväckande 30 %. Jämförelsen bli ännu mer slående när man tittar på köpkraftsparitet (PPP), där klyftan vuxit från 12 % till anmärkningsvärda 34 %.
En av de största utmaningarna är EU:s regelverk. Siffrorna talar sitt tydliga språk: mellan 2019 och 2024 antog EU omkring 13 000 rättsakter, jämfört med USA:s 3 500.
Denna uppsjö av lagstiftning har medfört betydande efterlevnadskostnader för företagen, och tagit resurser från innovation och förbättrad prestanda. Dessutom har det lett till en oroväckande trend att företag flyttar sin verksamhet till länder utanför EU. Mellan 2008 och 2021 lämnade 30 % av de europeiska enhörningarna unionen.
Som Mario Draghi betonar kommer investeringar i sig inte att driva Europa framåt. Man måste även se till att reformerna leder till meningsfulla framsteg. Vi måste fokusera på att fullborda den inre marknaden, undanröja hinder, prioritera en enhetlig strategi för att minska bördorna och rationalisera lagstiftningen. Detta är viktiga åtgärder som kan vidtas omedelbart utan större politiska strider och som skulle ge påtagliga fördelar för företagen, inte minst de små och medelstora företagen, som utgör ryggraden i våra ekonomier.
Vi kan heller inte bortse från hur sammanlänkade våra sektorer och ekonomier är. Förbättringar på ett område kan ge positiva spridningseffekter på andra områden. Till exempel kan integreringen av AI och datadriven teknik stödja smartare energihushållning i alla branscher och avsevärt sänka kostnader och utsläpp, inom såväl avancerad tillverkning som precisionsjordbruk. Det är den här typen av synergieffekter som vi måste eftersträva.
Vägen framåt är tydligt utstakad. Europa har kapaciteten, talangen och innovationspotentialen att återfå sin konkurrensfördel. Men det kommer att kräva stark politisk vilja, samarbete och fokus på långsiktiga strategiska mål. Nu är det upp till oss – EU-institutionerna och medlemsstaterna – att omsätta dessa möjligheter i handlingar som leder till verkliga förändringar.
