Europeiska medborgarinitiativets dag 2024 var en kraftfull påminnelse om såväl medborgarinitiativets potential som dess begränsningar. Man firade framgångarna med tidigare initiativ när det gäller att öka medvetenheten och stimulera offentlig debatt, men diskussionerna visade också på frustrationen i fråga om behovet av ökad lyhördhet och bättre uppföljning från EU-institutionernas sida.

Till de viktiga slutsatserna från Europeiska medborgarinitiativets dag hör följande:

• Mer än ett förslag.  Framgångsrika medborgarinitiativ bör automatiskt leda till substantiella åtgärder från kommissionens sida, inbegripet konkreta svar och, när så är lämpligt, lagstiftningsförslag. Därigenom skulle de få ett direkt inflytande på EU-lagstiftningen, vilket skulle främja en mer meningsfull dialog mellan medborgare och institutioner.
• Starkare partnerskap. Samarbete är avgörande. För att ge medborgarnas en starkare röst krävs strategiskt samarbete mellan organisatörer, det civila samhället, media och offentliga partner.
• Kontinuerlig förbättring. Ramen för det europeiska medborgarinitiativet utvecklas ständigt. Genom att utnyttja bästa praxis och främja kunskapsutbyte mellan berörda parter kan vi stärka denna process och ge ännu fler medborgare möjlighet att delta aktivt.

Medborgarinitiativet gör det möjligt för medborgarna att be EU att vidta åtgärder och föreslå en ny lag i en viss fråga. När ett initiativ har fått 1 miljon underskrifter beslutar kommissionen vilka åtgärder som ska vidtas. (gb)

År 2013 stod Lappvikens sjukhus tomt och bortglömt. Detta var en gång i tiden Finlands första mentalsjukhus och under 170 år symbolen för Finlands psykiatriska vård. Då kavlade en grupp aktivister som arbetade med psykisk hälsa upp ärmarna och satte igång med att omvandla denna förfallna men historiska byggnad till ett öppet centrum för psykisk hälsa, kultur och konst. Siru Valleala, företrädare för föreningen Pro Lappviken som driver centrumet, berättade för oss att Lappvikens källa nu först och främst är en inkluderande mötesplats och en fristad utan stigmatisering och fördomar där alla ska känna sig välkomna.

Vad var det som fick er att sätta igång med ert projekt?

År 2013 stod Lappvikens sjukhus tomt. Detta var Finlands första mentalsjukhus som byggdes 1841 och Helsingfors stad hade inga planer för dess framtid. Denna historiska byggnad belägen i en vacker park var bortglömd och befann sig i ett mycket dåligt skick. En grupp aktivister som arbetade med psykisk hälsa tyckte att detta var tragiskt och ville dela med sig av sina visioner och drömmar för platsen – att omvandla Lappvikens sjukhus till ett öppet centrum för psykisk hälsa, kultur och konst.

Detta var startskottet för det som i dag är Lappvikens källa.  Verksamheten bygger vidare på områdets historiska och arkitektoniska betydelse i hjärtat av Lappviken och inspireras av 170 års arbete med psykisk hälsa. Fokus har ändrats från att behandla sjukdomar till att främja välbefinnande för alla samhällsgrupper. Lappvikens källa är nu ett levande exempel på det pågående arbetet mot stigmatisering och representerar ett paradigmskifte i riktning mot att främja allt som är positivt.

Lappvikens sjukhus var tidigare ett flaggskepp inom psykiatrin och en plats där psykisk hälso- och sjukvård ständigt utvecklades. Nu ville de aktivister som arbetade för föreningen Pro Lappviken för mental hälsa, som grundades 1988 när Lappvikens sjukhus fortfarande var öppet, skapa ett innovativt centrum för att främja psykisk hälsa med hjälp av modern kunskap från 2000-talet – en plats som symboliserar det konkreta paradigmskifte som ägt rum när man gått från att behandla psykisk ohälsa till att främja psykiskt välbefinnande.

Hur har projektet tagits emot? Har ni fått någon återkoppling från människor som ni hjälpt?  Har du något exempel att dela med dig av?

I början var det en utmaning att få människor att komma hit. Området hade varit stängt för allmänheten i 170 år när Lappviken var ett mentalsjukhus, och trots en del intresse och viss nyfikenhet var det svårt att övertyga människor att de var välkomna att komma hit och kika runt. Sakta men säkert började allt fler människor delta i olika aktiviteter och evenemang och de ställde sig positiva till att vidareutveckla dem, delta i frivilligarbete och dela med sig av sina idéer. Konstnärer och artister började hålla sina konstutställningar och kulturevenemang på Lappvikens källa och i dag anordnar vi över 400 evenemang och 50–60 konstutställningar per år. Lappviken har blivit ett vardagsrum som är öppet för alla i Helsingfors, där vi arbetar med att främja psykiskt välbefinnande och minska människors ensamhet och sociala utestängning varje dag året runt.

”När jag engagerade mig i detta initiativ kände jag att det var helt fantastiskt att kunna vara här och hjälpa till med att ge nytt liv år den här platsen ... Luften blåser bort allt betungande.” (Cresswell-Smith et al 2022)

I dag anses Lappvikens sjukhus vara en mycket säker och inkluderande plats. En plats där du alltid kan känna dig välkommen, oavsett om du har en bra eller dålig dag eller i vilken livssituation du befinner dig. Det finns en mening med Lappvikens förflutna som mentalsjukhus. Här har du rätt att vara sårbar och det finns en öppenhet kring problem som beror på psykisk ohälsa som är helt unik. Vår verksamhet bygger på en stark gemenskapskänsla. Hos oss kan alla på ett säkert sätt utforska sina egna starka sidor. Det här är en fristad utan stigmatisering och diskriminering och vi på Lappvikens källa är stolta över att inkludera alla.

Vår verksamhet har utvecklats i samarbete med ägaren Helsingfors stad och detta utvecklingsarbete har varit en förutsättning för hela projektet. Långtgående politiska beslut om områdets framtida ägare kommer att fattas inom kort, och vi hoppas att hänsyn kommer att tas till den framgångsrika verksamhet som vi nu bedriver.

Hur kommer ni att använda just dessa medel för att erbjuda mer hjälp i samhället? Har ni några nya projekt på gång?

Vi kommer att fortsätta att utveckla vår verksamhet, så att ännu fler kan delta i och dra nytta av den. Vi har nyligen lanserat ett spännande projekt för människor som återhämtar sig efter en period av psykisk ohälsa som syftar till att ge fler människor lika möjligheter att delta i olika kulturaktiviteter. Mer specifikt handlar det om att hjälpa människor att hitta sitt eget kulturella uttryck, att lista ut vad som fungerar för dem när det gäller kultur och konst för psykiskt välbefinnande. Det är detta vi kommer att använda de generösa prispengar som vi fått här till.

Vilken typ av kollektiva åtgärder anser du behövs för att minska den stigmatisering som ofta hänger samman med psykisk ohälsa? Kan man med hjälp av konst se till att människor som lider av psykisk ohälsa får ett större inflytande över den egna situationen?      

Vi måste anordna aktiviteter där människor med olika erfarenheter och bakgrund kan mötas. Genom att utforma aktiviteter utan att tänka på människors hälsostatus eller livsförhållanden skapar vi unika möten mellan människor och lägger grunden till meningsfulla kontakter mellan människor med olika bakgrund. Att utforska psykisk hälsa på olika sätt, till exempel med hjälp av konst, har lett till en ökad medvetenhet och förståelse. Konst har en enastående förmåga att föra samman människor och erbjuder oss nya sätt att även kunna hantera smärtsamma frågor. Konst kanaliserar uttryck och skapar möjligheter för människor att bli sedda och hörda. Den styrka som skapas av att känna sig hörd kan förändra en människas liv och syn på sig själv.

Den finländska stiftelsen Lilinkoti, som kände att det fortfarande fanns utrymme för innovation och nya strategier för att förbättra människors psykiska hälsa, utvecklade två versioner av spelet ”The World of Recovery”, den ena spelas online och den andra runt ett bord. Båda är rollspel och spelarna får var sin rollfigur som de ska gestalta. Handlingen utspelar sig i en hoppfull framtidsvärld. Spelet, som bidrar till spelarens återhämtning, är särskilt utformat för personer som lider av psykisk ohälsa eller missbruksproblem, och kan även vara av intresse för människor som arbetar med psykisk ohälsa. Lilinkotis företrädare Reetta Sedergren och Venla Leimu menar att spel har en enorm potential att förbättra människors psykiska hälsa, och att denna potential fortfarande till stor del är outnyttjad. 

Vad fick er att starta detta projekt? 

För några år sedan tyckte vi i Lilinkotistiftelsen att det fanns gott om utrymme för innovation och nya strategier för återhämtning från psykisk ohälsa. Den återhämtningsorienterade vården var ett enormt framsteg, men det saknades moderna, innovativa verktyg för den typen av vård. I vår organisation hade vi arbetat med personer som återhämtar sig från psykiska hälsoproblem i årtionden, och vi hade en dröm: Tänk om det fanns ett modernt verktyg för att förbättra människors psykiska hälsa, till exempel ett digitalt rollspel! 

Hur togs projektet emot? Har ni fått någon återkoppling från personer som ni hjälpt?   

Spelet ”The World of Recovery” utvecklades i samarbete med personer som återhämtade sig från psykiska hälsoproblem och människor som arbetar med psykisk ohälsa, så återkopplingen pågick under hela utvecklingsfasen, vilket påverkade slutresultatet. 

Båda spelversionerna fick överväldigande positiva reaktioner från spelarna, antingen anonymt eller i våra personliga kontakter med dem. Till exempel uppgav mer än 90 % av dem som deltagit i projektet att onlinespelet ökade deras välbefinnande och hjälpte dem att bli aktiva, medan bordsspelet ökade deras social kompetens.  

Men den bästa återkopplingen var nog skratten, samtalen om känslor, utmaningar och deltagarnas starka sidor och om hur spelen förde samman spelarna, oavsett roller eller bakgrund. 

Vilka råd vill ni ge andra organisationer som vill uppnå resultat med liknande verksamhet och program? 

Det finns många fördelar med att gå i spetsen för innovation. Det är verkligen inspirerande. Du gör något helt nytt. Anamma nyskapandet, ansträng dig inte att försöka passa in. Gå på din magkänsla, var nyfiken och lyssna på allas åsikter. Men mest av allt, se till att personer som håller på att återhämta sig deltar i utformningsprocessen. Deras erfarenhet gör dem till experter. Är du spelutvecklare måste du vara beredd att möta många fördomar inom mentalvården. Där är det vanligt att spel i allmänhet betraktas som beroendeframkallande eller skadliga. Ge inte upp! Var djärv, var kreativ och våga drömma. 

Vilken potential har dator- och videospel när det gäller att förbättra människors psykiska hälsa? Anser du att de bör användas mer för att behandla psykisk ohälsa? 

Dator- och videospel – särskilt rollspel – har en enorm potential att förbättra människors psykiska hälsa. Eftersom antalet människor som lider av psykisk ohälsa är så oroväckande behöver vi nya flexibla sätt att förbättra människors psykiska hälsa. Det är synd att spelens potential inte utforskats mer. Det beror inte på bristande intresse utan på otillräcklig finansiering. Det finns inget snabbt och enkelt sätt att utveckla bra spel som förbättrar människors psykiska hälsa. Vi behöver mer finansiering, fler gemensamt utvecklade projekt och fler personer både inom mentalvården och spelindustrin som arbetar i denna riktning. Och vi behöver forskning, mycket forskning. 

Mer än 55 miljoner människor runt om i världen, många av dem ungdomar, lider av ätstörningar som påverkar deras psykiska och fysiska hälsa. Stigmat kring sjukdomen gör att många undviker att söka hjälp. Projektet ”Telling Stories for Good”, som drivs av den italienska organisationen Animenta, har som mål att göra upp med de stereotypa föreställningarna kring sjukdomen, bidra till att den upptäcks tidigt samt erbjuda stöd. Sedan 2021 har de nått ut till över 10 000 elever i Italien. Vi pratade med Animentas ordförande och grundare, Aurora Caporossi.

Vad fick dig att starta projektet?

Animenta föddes ur behovet att ge en röst till alla dem som lider av en ätstörning, men även till personer i deras närhet. Föreningens mål är att se till att människor får god tillgång till behandling för ätstörningar eftersom det är möjligt att bli frisk om man ges förutsättningar att läka.

Hur har projektet tagits emot? Har ni fått någon återkoppling från dem som ni har hjälpt?  Har du något exempel?

”Animenta är den plats där jag kände mig välkommen. Jag insåg att jag också led av en ätstörning även om jag inte var underviktig.” Den här återkopplingen fick vi från vår gemenskap för flera månader sedan och den gjorde att vi förstod betydelsen och effekten av vårt arbete. Animenta mottogs med nyfikenhet men också med en förhoppning om att vi kunde få till stånd en förändring.

Hur kommer ni att använda just dessa medel för att erbjuda mer hjälp i samhället? Har ni redan några nya projekt på gång?

Vi skulle vilja investera mer i de projekt vi genomför i skolor för att öka vårt genomslag. Medlen kommer också att användas till att starta självhjälpsgrupper för dem som lider av en ätstörning. Ett av Animentas projekt är ett läger där deltagarna under sex dagar vistas i naturen och får möjlighet att återupptäcka sitt förhållande till sig själva, sina kroppar och till mat.

Vilka råd vill ni ge andra organisationer som vill uppnå resultat med en liknande verksamhet och program?

Börja med de personliga berättelserna för att få en uppfattning om vad den grupp du vänder dig till går igenom. Be om återkoppling och dela ut frågeformulär för att förstå vad de behöver. Men det viktigaste är att du berättar din egen historia, om din kamp och om den förändring du vill åstadkomma. Samtidigt är det viktigt att nätverka med andra för att skapa ett effektivt och ändamålsenligt stödsystem.

Tycker du att ätstörningar i dag i tillräcklig utsträckning erkänns som ett allvarligt psykiskt hälsoproblem? Tycker du att de drabbade får tillräckligt stöd och vad borde göras för att förbättra detta?

I dag talas det i större utsträckning om ätstörningar, så därför kan man säga att det finns mer information. En ätstörning är dock en sjukdom med ett djupt socialt stigma och framställs väldigt stereotypt. Även i dag tror vissa att ätstörningar beror på en brist på viljestyrka eller är ett infall. I själva verket är en ätstörning en komplex psykisk sjukdom som kräver ordentlig behandling, vilket just nu inte alltid finns tillgängligt på grund av att det inte finns tillräckligt många behandlingscentrum och många har inte tillgång till behandling.

Genom sitt nätverk för samhällsengagemang AgeWell kämpar den irländska välgörenhetsorganisationen Third Age Foundation mot ensamhet på ålderns höst. Deltagarna i AgeWell, som alla är över 50, besöker äldre människor i deras hem en gång i veckan och erbjuder sällskap samtidigt som de kontrollerar de äldres hälsa och välbefinnande med hjälp av ett telefonbaserat frågeformulär via en app. Alison Branigan från Third Age Foundation berättade för oss att över 500 personer i det irländska grevskapet Meath hittills har fått sådant stöd, som vissa beskrivit som ”en livlina” eller till och med som ”ljuset i slutet av en lång, mörk tunnel”.

Vad fick dig att sätta igång med det här projektet?

AgeWell startade sin verksamhet i grevskapet Meath för att stödja den växande äldre befolkningen, som hade särskilda sociala, känslomässiga, psykologiska och fysiska vårdbehov. Vår hälso- och sjukvård står under en enorm press. Vår befolkning växer och åldras och väntetiderna är långa för olika tjänster, bland annat hemtjänst. Tack vare AgeWell kan vi hitta praktiska lösningar på akuta problem som komplement till och förstärkning av hälso- och sjukvården genom att vi ger stöd till äldre människor som känner sig isolerade, ensamma, svaga, har svårt att lämna hemmet eller känner sig utsatta. Vi hjälper dem att leva ett bättre liv under en längre tid på den plats de själva önskar samtidigt som vi ger socialt stöd och håller uppsikt över deras hälsa och välbefinnande. Vi kan därigenom diagnostisera och reagera på akuta problem innan de förvärras och leder till något allvarligare. AgeWell passar också väl in i den etiska grundsynen för vår organisation Third Age, som stöder äldre människor direkt genom innovativa tjänster och program och skapar unika möjligheter till frivilligarbete där äldre kan stödja andra äldre och personer i andra samhällsgrupper. 

Hur har projektet tagits emot? Har ni fått någon återkoppling från de människor som ni har hjälpt?  (Kan du eventuellt ge något exempel?)

Hittills har AgeWell gett stöd till över 500 äldre personer i grevskapet Meath. Många uppskattar verkligen det kamratskap som är en del av programmet. De har byggt upp ett särskilt förtroende för AgeWells volontärer, vilket gör det enklare för oss att förstå de äldres behov och farhågor, och detta gör det lättare att förbättra vårt stöd till dem.

De äldre som får stöd säger bland annat att ”tjänsten är en livlina”, ”jag visste inte att jag behövde hjälp innan jag hade fått den”, ”jag är så tacksam för tjänsten och för den person som kommer och hjälper mig, hon gör att min vecka blir mycket trevligare”, ”jag var mycket ensam, jag träffade inte någon från den ena dagen till den andra, så jag ser verkligen fram emot mina besök”. En person som mådde riktigt dåligt och medgav att han övervägt att begå självmord flera gånger sade att ”AgeWell fick kontakt med mig i rättan tid och det hjälpte mig att se ljuset i slutet av en lång, mörk tunnel”. ”Alla bör ha tillgång till denna tjänst”, tillade han också.

Våra volontärer, som också är äldre, säger bland annat att ”jag bara älskar att vara volontär”, ”det känns så bra att veta att man verkligen gör skillnad” och ”jag har lärt mig en hel massa om andra människor och om mig själv genom att göra detta arbete”.

Vi kan med hjälp av statistik bevisa att AgeWell förbättrar välbefinnandet och det sociala och känslomässiga stödet samtidigt som det blir enklare att ge information. Vår verksamhet leder också till minskad isolering och ensamhet, förbättrar det självuppfattade hälsotillståndet och ökar människors fysiska aktivitet.

Andra kommentarer handlar bland annat om att de anhöriga kan känna sinnesfrid och att våra insatser fått ett erkännande av vårdgivare som kontinuerligt hänvisar äldre personer direkt till oss.

Vilka råd skulle du vilja ge andra organisationer som vill uppnå resultat med liknande verksamhet och program?

Lär känna din målgrupp, engagera deltagarna i processen och lyssna på deras förslag och behov. Tro på det du kan och det du vill uppnå, var modig, var kreativ och ge inte upp. Om din idé är tillräckligt bra så kommer du att lyckas. Vara öppen inför samarbete med andra, och om du kan få stöd från staten eller hälso- och sjukvården i form av finansiering eller stöd till marknadsföring, så kan det i hög grad bidra till programmets trovärdighet, genomslag och framgång.

Vad anser du är den främsta orsaken till försämrad psykisk hälsa bland äldre, bortsett från fysiologiska faktorer? Kan vi som samhälle förbättra den psykiska hälsan hos äldre?

Ensamhet och isolering har alltid varit faktorer som bidrar till att försämra den psykiska hälsan hos äldre. Detta är ett problem på den irländska landsbygden, men det är ett lika vanligt förekommande problem i livliga storstäder. Under de senaste åren har effekterna av pandemin, påtvingad isolering och avskärmning samt förlusten av sociala kontakter, möjligheter att delta i olika aktiviteter och frihet skapat en epidemi av rädsla, ångest, depression och psykisk ohälsa. Inhemska och globala händelser, bland annat de stigande levnadskostnaderna, krig och konflikter, har också spelat en roll. När människor blir äldre kan deras sociala umgängeskrets minska. Sjukdomar kan påverka människors möjligheter att ta sig ut i samhället. Många människor tvingas tillbringa all tid i den egna bostaden eller känner att deras självständighet går förlorad. Allt detta kan påverka självkänslan, den egna värdigheten, humöret och synen på framtiden. Det är viktigt att äldre människor inte glöms bort bara för att de kanske inte syns. Vi måste komma ihåg den betydelsefulla roll som spelas av lokalsamhället och lokala samhällsinsatser samt vikten av sociala kontakter och initiativ som innebär att sociala aktiviteter kan förskrivas på recept. 

Ingen grön giv utan en social giv

av EESK:s Arbetstagargrupp

Den 26 februari protesterade jordbrukare i Bryssel genom att blockera gatorna med sina traktorer. Det var den andra protesten på bara några veckor. Gatorna i EU-kvarteren togs över av lastbilar, traktorer, hö och högar av brinnande bildäck – i stark kontrast till de skaror av personer i kavaj och med prydliga frisyrer som vanligtvis rör sig i kvarteret. De komplexa orsakerna till jordbrukarnas protest sträcker sig från den gemensamma jordbruks- och miljöpolitiken till helt orelaterade frågor.

Sanningen är dock att den europeiska landsbygden befinner sig i en svår situation och har gjort det under mycket lång tid. Arbetstagargruppen och hela EESK har flera gånger varnat för att en grön giv inte är möjlig utan en social giv. Även om det kan vara lätt att vifta bort detta som ännu en biprodukt av Brysseljargongen skulle det vara ett stort misstag att göra det. Landsbygden står inför stora problem, bland annat följande: mellanhänder som betalar producenterna en spottstyver men tar ut hutlösa konsumententpriser, otillräckligt stöd för att genomföra miljöreformer samt (icke-rättvis) frihandel, hårda arbetsvillkor och klimatförändringar.

Att kommissionen har svarat med att hastigt ta bort sina krav på minskad användning av bekämpningsmedel är ännu mer oroande än bristen på samråd och dialog med arbetsmarknadens parter och avsaknaden av åtgärder på socialpolitisk nivå. Att inte beakta dessa åtgärder skulle, på samma sätt som att inte beakta miljöåtgärder, kanske köpa våra politiker tid men det skulle leda oss in i en återvändsgränd ur miljösynpunkt.

Dessutom försöker extremhögern inför det kommande valet dra nytta av missnöjet och har i viss utsträckning lyckats med att styra om protesterna till att handla om målen för hållbar utveckling, den gröna given och Agenda 2030.

Med anledning av Europaåret för kompetens anordnade Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) och kommissionen den 23 februari ett flaggskeppsevenemang som samlade över 400 ungdomar från alla medlemsstater i EU med målet att rikta ljuset mot den kompetens som behövs på arbetsmarknaden nu och i framtiden.

Vid evenemanget ”Meet the Champions of Excellence” (möt spetskompetensens mästare) deltog 35 unga EU-mästare från de senaste tävlingarna WorldSkills, EuroSkills och Abylimpics (olympiska kompetensspelen för personer med funktionsnedsättning), vid vilka deltagarna hade tävlat i mer än 20 olika grenar, såsom mobil robotteknik, IKT, mekanik, grafisk design, fordonsteknik och byggande.

Mästarna delade med sig av inspirerande berättelser om sina utbildnings- och karriärbanor. En ung publik kunde följa med och lära sig om traditionella och nya färdigheter under särskilda demonstrationer på områden som floristik, bilmålning, robotteknik och virtuell verklighet, inklusive diskussioner om integrering av robotsystem, en minröjningsrobot för Ukraina och datorstödd konstruktion (CAD).

Syftet var att sprida kunskap om de fördelar och möjligheter som yrkesutbildning erbjuder, särskilt i anslutning till den gröna och den digitala omställningen och framtidens arbetsliv. Yrkesutbildningen är också relevant i dagsläget mot bakgrund av bristen på arbetskraft och färdigheter samt kompetensglapp i EU, där mer än tre fjärdedelar av företagen uppger att de har svårt att hitta arbetstagare med nödvändig kompetens.

EESK:s ordförande Oliver Röpke sade följande: ”Färdigheter är det viktigaste verktyget för att ge unga egenmakt att utvecklas både på det personliga planet och i arbetslivet. I och med att den digitala och den gröna omställningen är i full gång har vi förmågan att med hjälp av kompetens inte bara anpassa oss till morgondagens jobb, utan också forma dem.”

Nicolas Schmit, kommissionsledamot med ansvar för sysselsättning och sociala rättigheter, sade: ”Yrkesutbildning kan öppna väldigt många möjligheter på dagens arbetsmarknad. Jag är övertygad om att yrkesutbildning har potential att hjälpa oss att ta itu med de kompetensglapp och den brist på arbetskraft som hämmar näringslivet i Europa.”

Slutsatsen av evenemanget är att yrkesutbildning är ett utmärkt val som erbjuder goda karriärmöjligheter och snabbt öppnar arbetsmöjligheter för ungdomar, men även för vuxna som vill byta jobb eller helt enkelt komplettera sin befintliga kompetens. Tyvärr är det dock ofta ett andrahandsval för många som vill studera. I EU deltog drygt hälften av alla studerande 2021 i utbildning på mellannivå i yrkesinriktade program.

Under 2022 lyckades nästan 80 % av de nyutexaminerade från yrkesutbildning få ett jobb, och EU siktar på att nå målet på 82 % senast 2025. (ll)

Vill du se ändringar i utbildningssystemet? Är du oroad över gift i livsmedel? Vill du flytta över transporter från väg till järnväg? Eller har du problem med att registrera ditt företag över gränserna? EU-medborgarna har många rättigheter och står också inför svåra val – men de måste veta var och hur de kan göra skillnad och vilka alternativ som står till buds.

Vårt populära europeiska demokratipass har svaren, och det har precis uppdaterats! Passet innehåller faktablad, bakgrundsinformation, vägledningar och riktningsvisare för alla aspekter av den nutida europeiska demokratin, inklusive en verktygslåda med deltagarresurser och en detaljerad handbok om det europeiska medborgarinitiativet.

Den nya versionen finns redan tillgänglig på flera språk och vi kommer att lägga till fler under de närmaste veckorna. (cw)