Av Willem Vriesendorp

Enbart om hållbarhet åstadkoms genom en demokratisk process blir den varaktig. Det är positivt att parterna i Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC) möts årligen. Partskonferensen (COP) utgör ett välbehövligt tillfälle för dialog och bevisar att vi tror att det går att finna en lösning på demokratisk väg.

Vi menar att tidsaspekten ofta förbises i hållbarhetsdebatten. Man kan lugnt säga att ingen är emot miljömässig hållbarhet, men att ambitionsnivån skiljer sig åt när det gäller synen på hur mycket tid som krävs för att nå vissa tröskelvärden och mål. Partskonferensen bör bidra till att snabba på denna process, men kan också få motsatt effekt om den bara blir ett forum för tomt prat om hur symtomen ska hanteras i stället för att ta itu med problemets grundläggande orsaker. I så fall kan den få negativa följder och stanna vid grönmålning.

Vad gäller COP28 skulle vi vilja se att den får tre resultat. För det första – en konkret handlingsplan för att sätta stopp för investeringar i ny fossilbaserad energi och snabbt fasa ut befintliga fossila energikällor. För det andra – ett avtal om förlust och skada. Det råder inget tvivel om att de med störst muskler ska bära den tyngsta bördan, särskilt med tanke på att man i västvärlden i århundraden har profiterat på kollektiva nyttigheter för egen vinning, och därför behövs det ett avtal om förlust och skada. Detta kan bara ske om länderna i det globala nord går med på att betala. För det tredje – en ingående översyn av de globala kapitalmarknaderna och kapitalsystemen. Vi måste sätta ett pris på miljörelaterade externaliteter och föroreningar så att det blir svårare att finansiera förorenande projekt.

Denna partskonferens blir särskilt intressant eftersom vi där kommer att få se resultaten av den första globala översynen, och det behöver knappast tilläggas att utvecklingen ser väldigt dyster ut. Förra lördagen låg den globala medeltemperaturen för första gången någonsin 2 °C över det normala till följd av uppvärmningen. Detta togs det knappt någon notis om. Det är hög tid att agera. Detta innebär att ordförandeskapet för COP28 måste utöva sin roll med extrem självdisciplin och framsynthet, eftersom det som måste göras kan liknas vid att stadens bästa hamburgarställe skulle förespråka att man förbjuder försäljning av hamburgare och inför en lag som bara tillåter växtbaserade hamburgare.  

Ett i det närmaste unikt exempel på anspråkslöst ledarskap är beteendeforskaren Daniel Kahneman, som påtalar att det är oerhört ovanligt och nästan omänskligt svårt att visa prov på en sådan självdisciplin och framsyn.

Detta är anledningen till att vi behöver sätta press utifrån – och till att civilsamhällesorganisationer är så viktiga. Vi anser också att föregångare på hållbarhetsområdet, dvs. företag som redan nu gör bättre ifrån sig än dagens miljöstandarder, spelar en mycket viktig roll. Vi måste se till att de kommer till tals och visar förhandlarna att hållbarhet lönar sig i längden. Det är en affärsidé som inte bara hjälper oss att nå våra klimat- och miljömål, den är också bra för affärerna.

Det är precis vad vi sysslar med på #SustainablePublicAffairs. Vi är den första byrån för offentliga angelägenheter i vårt slag som bara ägnar oss åt ärenden med en positiv inverkan på miljön. Vårt uppdrag är att göra hållbarhetsföregångarnas resultat till norm genom att förespråka att man lägger ribban högre i fråga om miljöpolitiken.

Vi uppmanar hela sektorn för påverkansarbete att spela en mer positiv och medveten roll. För närvarande lägger de flesta (strategiska) konsulter, revisionsföretag, advokatbyråer, kommunikationsrådgivare, PR-rådgivare m.fl. ner själ och hjärta i ärenden som strider mot Parisavtalet. Vi anser att det är mycket viktigt att man inom dessa stödbranscher tar ställning och väljer vem man arbetar för: ingen bör i sin yrkesroll förespråka sådant som man som privatperson är emot.

Om föregångare på hållbarhetsområdet och aktiva inom sektorn för påverkansarbete får komma till tals tror vi att ordförandeskapet för COP28 kommer att inse att hållbarhet är bra för – morgondagens – affärer. Det är dags att agera nu, och vi bör så snart som möjligt vidta så många nödvändiga åtgärder vi kan. Tiden då det räckte att bara ägna oss åt prognoser om framtiden är sedan länge förbi. Vi måste fokusera på hur vi vill att världen ska se ut år 2050 och sedan arbeta oss bakåt från detta mål, vilket tyvärr betyder att vi måste tidigarelägga en del av de svåraste åtgärderna.

Det kan vi enbart göra om vi är enade.

Denna artikel skrevs medan COP28 pågick.