Drivkrafter för förändring

Sammanslutningen Agevolando är en italiensk frivilligorganisation som sammanför minderåriga och unga vuxna som tillbringat en del av eller hela sin barndom i samhällets vård och som behövt lämna detta system för att leva ett självständigt liv. Eftersom denna omställning är långt ifrån enkel inledde Agevolando ett projekt – Care Leavers Network (CLN) – för vilket sammanslutningen vunnit priset till det civila samhället 2022 i ungdomskategorin. Syftet med projektet är att skapa ett forum där de som lämnat samhällets vård kan komma med egna förslag och lösningar och bli nyckelaktörer när det gäller att skapa ett omsorgssystem som verkligen tillgodoser deras behov och göra klivet ut i vuxenlivet så smidigt som möjligt för alla som befinner sig i deras situation.  Vi talade med ordföranden och projektledaren för CLN, Federico Zullo och Cecilia Dante.

EESK info: Vad var det som fick er att dra igång det här initiativet?

CLN lanserades när det stod klart att ungdomar som lämnat samhällets vård och som var aktivt involverade i Agevolando behövde en särskild plats där de kunde utbyta idéer med varandra och tillsammans ta fram förslag på hur man kan förbättra omsorgssystemet och underlätta det efterföljande klivet ut i vuxenlivet i Italien och i Europa. Agevolando har valt att främja intressena hos personer som lämnat samhällets vård genom att genomföra detta projekt, som sedan 2013 har gjort det möjligt för dem att spela en ledande roll genom att lägga fram förslag för och föra diskussioner med institutioner och fackfolk, vilket fört med sig en verklig förändring av systemet för omhändertagande av barn och stöd till dem som lämnat systemet i Italien.

Hur har projektet tagits emot? Har ni fått någon återkoppling från dem som ni har hjälpt? Om så är fallet, kan ni ge oss ett exempel?
Projektet har fått mycket positiv respons från institutioner som ägnar sig åt barns intressen i vårt land, på både lokal och nationell nivå. Italiens barn- och ungdomsombudsman AGIA uttryckte 2015 sin vilja att stödja utvidgningen av CLN till ett nationellt organ – det fanns tidigare endast i Emilia-Romagna – och sedan dess har nätverket involverat personer som lämnat samhällets vård i många regioner, och varje år finns önskemål om att det ska utvidgas till att omfatta ytterligare regioner, vilket visar att värdet av projektet erkänns. De ungdomar som är involverade i CLN värdesätter verkligen dess mål och resultat, vad gäller både det inflytande som deras rekommendationer har haft på lagstiftningen och yrkeskulturen och det förhållande som har utvecklats dem emellan, när det handlar om ömsesidigt stöd, och till kontaktpersonerna, dvs. de involverade vuxna som följer framstegen och underlättar de olika processerna. Många ungdomar som är delaktiga i projektet har kunnat dra nytta av andra interna projekt och möjligheter som sammanslutningen erbjuder (genom projektet ”Se avessi” har de exempelvis också biståtts ekonomiskt med psykologiskt stöd, bostadsstöd, studiestöd och arbetsstöd).

Hur kommer ni att använda just dessa medel för att erbjuda mer hjälp i samhället? Har ni några nya projekt på gång?
Medlen kommer att användas för att se till att projektet kan fortsätta att drivas på lång sikt. I Italien är det svårt att hitta finansiering och resurser till stöd för projekt för ungas delaktighet och påverkan, och dessa projekt är alltför begränsade. Den här svårigheten påverkar inte projektets betydelse och värde eller behovet av att successivt och systematiskt driva det framåt, så att alla de omkring 6 000 ungdomar som varje år lämnar omsorgssystemet i Italien i samband med att de fyller 18 år kan välja att gå med i CLN.

Vilka råd vill ni ge andra organisationer som vill uppnå resultat med liknande verksamhet och program?
Vi skulle rekommendera dem att underlätta ungdomars aktiva deltagande och ledarskap – det kan vara ungdomar som lämnat samhällets vård eller andra ungdomar med svårigheter – så att de kan organisera sig i sammanslutningar och tillsammans utveckla möjligheter till påverkan och ömsesidig självhjälp. Det handlar om att främja insatser för att engagera andra ungdomar, i nära samarbete med organisationer som företräder yrkesverksammas och vuxnas intressen, på lokal, nationell och europeisk nivå.

Anser ni att EU gör tillräckligt för att hjälpa missgynnade ungdomar? Har ni några råd eller rekommendationer om särskilda insatser?
EU har i dag ett större och mer konkret fokus på ungdomar som lever under missgynnade förhållanden än tidigare, men det kvarstår fortfarande mycket att göra när det gäller att främja universella rättigheter och möjligheter till full inkludering. Vi föreslår att man gör betydande investeringar i ungdomars delaktighet inom alla verksamhetsområden och på alla livets områden, för att på så sätt stärka ungdomars egenmakt och underlätta processer för detta som kan främja ett kraftfullt och konstruktivt deltagande i samhället. Vi tror att det skulle kunna göra en avgörande skillnad om EU:s medlemsstater uppmanades att inrätta mekanismer, däribland institutionella mekanismer, för att säkra sådana fullvärdiga deltagandefrämjande insatser, med en riktad och lämplig resursfördelning.