Den 20 september lade Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Afrikanska unionens ekonomiska, sociala och kulturella råd (ECOSOCC) fram en gemensam förklaring vid FN:s framtidstoppmöte i New York, i vilken det civila samhällets avgörande roll betonas när det gäller att ta itu med globala utmaningar och främja hållbar utveckling.
Den 20 september lade Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Afrikanska unionens ekonomiska, sociala och kulturella råd (ECOSOCC) fram en gemensam förklaring vid FN:s framtidstoppmöte i New York, i vilken det civila samhällets avgörande roll betonas när det gäller att ta itu med globala utmaningar och främja hållbar utveckling.
I förklaringen, som utarbetats inom ramen för samförståndsavtalet mellan EESK och ECOSOCC, beskrivs en gemensam vision för en rättvisare och mer inkluderande värld. Partnerskapet mellan EESK och ECOSOCC syftar till att inspirera till nya allianser och initiativ.
”Denna förklaring är mycket mer än bara ord”, sade EESK:s ordförande Oliver Röpke. ”Den är ett starkt engagemang för våra gemensamma värderingar: demokrati, inkludering och hållbarhet. Inför akuta globala utmaningar krävs mer multilateralism och en världsordning där det civila samhället verkligen sätts i centrum”.
I den gemensamma förklaringen betonas följande:
Ytterligare satsningar och en övergripande strategi för att uppnå målen för hållbar utveckling.
En rättvis omställning till klimatneutrala ekonomier med ett starkt engagemang för att skapa anständiga arbetstillfällen och utrota fattigdom.
Reformer av det globala finanssystemet för att bättre främja hållbar utveckling, framför allt i utsatta länder.
Jämställdhetsmedveten politik med inriktning på klimatåtgärder och utvecklingsprogram som präglas av ett jämställdhetsperspektiv.
Det civila samhällets centrala roll i arbetet med att se över systemet för global styrning, som bland annat bör inbegripa en översyn av FN:s beslutsfattande organ.
Viktiga drivkrafter för framtidens globala styrning, i synnerhet ungdomarnas delaktighet och digital innovation.
Partnerskapet mellan EESK och ECOSOCC formaliserades genom undertecknandet av ett samförståndsavtal den 17 juli 2024 i Accra, Ghana. Samförståndsavtalet stärker samarbetet på viktiga områden såsom hållbar utveckling, klimatåtgärder och det civila samhällets engagemang och reglerar åtgärder såsom regelbundna möten, gemensamma bidrag till toppmöten mellan EU och AU och inrättandet av en permanent mekanism för det civila samhällets engagemang.
Samarbetet återspeglar de båda institutionernas åtagande att främja FN:s mål för hållbar utveckling och främja inkluderande styrning. Fokus ligger på att stärka det civila samhällets roll i partnerskapet mellan EU och Afrika. I samförståndsavtalet understryks därför behovet av gemensamma lösningar på globala utmaningar, inbegripet klimatförändringar och demokratisk resiliens.
EESK och ECOSOCC strävar efter att stärka det civila samhället i Afrika. (at)
Idrott för personer med funktionsnedsättning uppstod genom rehabiliteringsinsatser under efterkrigstiden. Det var ett sätt att göra fysioterapi mer intressant och angenämt. Lek och skoj hjälpte människor att återupptäcka livets glädjeämnen, i sitt nya tillstånd efter en skada eller i den kropp de haft sedan födseln.
Idrott för personer med funktionsnedsättning uppstod genom rehabiliteringsinsatser under efterkrigstiden. Det var ett sätt att göra fysioterapi mer intressant och angenämt. Lek och skoj hjälpte människor att återupptäcka livets glädjeämnen, i sitt nya tillstånd efter en skada eller i den kropp de haft sedan födseln.
Det fanns två specifika syften, nämligen att stärka människornas fysiska oberoende och att hjälpa dem att återfå en genuin och stark egen identitet. I dag skulle man kanske säga att det skedde en övergång från rehabiliteringsinriktad lek till egenmakt. Med andra ord, att ge egenmakt åt dem som kände att de inte hade någon makt eller att de hade förlorat den. Makt över sig själva och sina egna beslut. De mänskliga rättigheternas kärna.
Det naturliga sättet att lyckas med detta är genom bilden utåt – den bild som andra ser. Vägen tillbaka till sig själv är direkt förbunden med det närsamhälle där man bor. Att idrotta blir ett sätt att hävda sina egna grundläggande rättigheter och sin värdighet.
Det har varit en lång resa i mörkret. 1960-talets pionjärer var hjältar före sin tid. Inte desto mindre var de ändå hjältar under den långa resan från då till nu. Det var kämpigt att få till stånd ett erkännande av paralympiernas idrottsliga förmåga.
Ett evenemang kommer att gå till historien, nämligen OS i Seoul 1988. Det var kulmen i kampen för erkännande i idrottsvärlden, där stigmatiseringen till följd av fysiska, sensoriska och psykiska ideal var så överväldigande att den utgjorde ett större hinder än till och med integration i arbetslivet, där det i stället fanns fördomar om bristande produktivitet. Detta OS var historiskt, eftersom Internationella olympiska kommittén ville anordna tävlingar för idrottare med funktionsnedsättning växelvis med idrottare utan funktionsnedsättning. Det var ett försök som endast ägde rum en gång, eftersom organisatoriska problem – särskilt sådana som rörde tillgänglighet – gjorde det svårt att fortsätta på den inslagna vägen. Även om detta val kan ifrågasättas gav det upphov till de paralympiska spel som vi känner till i dag och som innebär ett sannskyldigt erkännande av varje paralympiers idrottsprestationer. Vi gick äntligen in i en tidsålder där alla har tillgång till idrott. En ny era.
Därefter gällde det att göra paralympisk idrott intressant för den stora publik som följer med idrott, antingen på plats eller på tv. I Seoul 1988 var tv-kommentatorerna så oinsatta att de inte ens visste vilka favoriterna var i varje enskild tävling. Därför var det inte överraskande att facit blev mycket negativt. Med tiden har idrottsjournalister lärt sig att följa vad som är på gång bland idrottare med funktionsnedsättning. Detta var ett jättekliv mot ett nytt perspektiv.
Detta leder oss fram till ett annat avgörande evenemang, nämligen OS i London 2012. Oklanderligt organiserat, med en bred tv-kampanj särskilt i Storbritannien, vilket ledde till fullsatta arenor i alla idrottsgrenar. Det var också då som vissa idrottare – tack vare det nya journalistiska greppet – blev berömda. Precis som deras olympiska kollegor.
Världen har förändrats sedan 1950-talet. Känslan av att inte längre vara helt osynlig har blivit en tillgång för alla personer med funktionsnedsättning. Denna åskådning utgör en möjlighet som vi hoppas kan komma att råda även på andra områden av människors liv, precis som tanken är i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, nämligen att ett nytt tankemönster är nödvändigt. Trots stötestenar har detta verkligen uppnåtts inom idrotten.
Vad är fördelarna med de Paralympiska spelen och hur bidrar de och andra idrottstävlingar till att övervinna de hinder som personer med funktionsnedsättning ställs inför?
Vad är fördelarna med de Paralympiska spelen och hur bidrar de och andra idrottstävlingar till att övervinna de hinder som personer med funktionsnedsättning ställs inför?
EESK-ledamoten Pietro Barbieri skriver om idrottstävlingar för personer med funktionsnedsättning ur en historisk synvinkel. Han förklarar hur två olympiska spel – i Seoul 1988 och i London 2012 – ledde till en välbehövlig förändring av föreställningarna om funktionsnedsättning. Vi har äntligen gått in i en tidsålder där alla har tillgång till idrott.
Innovationsklyftan i EU/Horisont 2020 och Horisont Europa
Elvaåringen Jan Štuka från Zagreb i Kroatien lever med spina bifida (ryggmärgsbråck) och kan gå bara med hjälp av ortoser och gåstöd, men detta hindrar inte honom från att vara fullfjädrad idrottare. Han vann priset för bästa unga kroatiska paraatlet inom basket 2023 och har dessutom tävlat i simning, och har på senare tid börjat med nordisk skidsport. På sin fritid spelar han fotboll med sina vänner och gör mål med handen. Jan och hans mamma Jasmina Bogdanović samtalade med oss om idrottsmöjligheter för barn med funktionsnedsättning och förklarade varför det är viktigt att så långt det är möjligt undvika att behandla dem som personer med särskilda behov.
Elvaåringen Jan Štuka från Zagreb i Kroatien lever med spina bifida (ryggmärgsbråck) och kan gå bara med hjälp av ortoser och gåstöd, men detta hindrar inte honom från att vara fullfjädrad idrottare. Han vann priset för bästa unga kroatiska paraatlet inom basket 2023 och har dessutom tävlat i simning, och har på senare tid börjat med nordisk skidsport. På sin fritid spelar han fotboll med sina vänner och gör mål med handen. Jan och hans mamma Jasmina Bogdanović samtalade med oss om idrottsmöjligheter för barn med funktionsnedsättning och förklarade varför det är viktigt att så långt det är möjligt undvika att behandla dem som personer med särskilda behov.
Jan,
När började du ägna dig åt sport och vilka idrotter har du utövat hittills?
Jag började på simskola som tvååring. Vid fyra års ålder gick jag med i Natator Para Swimming Club, där jag lärde mig alla simtekniker och deltog i en rad tävlingar. Jag slutade när jag var elva år gammal eftersom jag kände mig lite uttråkad.
När jag var åtta började jag med nordisk paraskidsport och basket i rullstol. Jag utövar fortfarande båda två och de är nu mina favoritgrenar.
Jag prövade också på bergsklättring ett par gånger och det var fantastiskt, men jag har inte tid att ägna mig åt det också. Jag deltog också i krav maga-kurser en sommar. Det var toppen och jag skulle vilja göra det igen någon gång i framtiden.
Vilka priser har du vunnit och vilket av dem känns viktigast för dig?
Jag har vunnit flera utmärkelser med basketklubben, och min favorit är priset för bästa unga paraatlet 2023 i min kategori, som delas ut av paraidrottsförbundet i Zagreb.
Hur ser din dag ut när du tränar? Hur mycket tränar du vanligtvis per vecka?
På morgonen går jag till skolan. Efter skoldagen gör jag först mina läxor och sedan träffar jag mina vänner, och på kvällen tränar jag i någon av mina grenar. Hittills har jag ägnat mig åt skidträning på barmark en gång i veckan, basket en gång i veckan och simning 1–2 gånger i veckan. Från och med detta läsår kommer jag att lämna simningen och öka skidträningen till 2–3 gånger i veckan.
Under vintern deltar jag också i skidläger i Planica i Slovenien och åker till några skidorter i Österrike. Jag gillar lägren eftersom mina vänner också deltar, så utöver träningen är det också ett bra tillfälle att umgås.
När det gäller basket har vi ibland matcher i andra städer på olika håll i Kroatien. I höstas var vi också i Rom och spelade en match mot Lazios basketlag.
Har du några manliga eller kvinnliga idrottsförebilder? Skulle du ha lust att i framtiden delta i någon ansedd internationell idrottstävling?
Tidigare var Luka Modrić min favorit, men för närvarande har jag inga idoler, så jag följer inte någon särskild idrottare.
Jag skulle gärna vilja delta i internationella idrottstävlingar ... förhoppningsvis i både basket och skidåkning.
Jasmina,
Hur mycket uppmärksammas idrott för barn med funktionsnedsättning i Kroatien?
I egenskap av förälder tycker jag att det i själva verket ges stor uppmärksamhet. Tyvärr känner föräldrarna inte i tillräcklig mån till vilka möjligheter som finns, och klubbarna söker med ljus och lykta efter nya medlemmar, och det är synd att det ska vara så. Det ser naturligtvis betydligt ljusare ut i större städer.
Finns det tillräckligt med möjligheter och sporrar för barn med funktionsnedsättning att utöva idrott, eller förutsätter det ett starkt föräldraengagemang?
Det finns möjligheter och sporrar för barn ... om barnen själva och deras föräldrar vill ta vara på dem. Föräldrarna har som sagt inte tillräcklig kunskap, och vissa av dem vill antingen inte binda sig ytterligare eller är rädda för att barnen kan skadas när de idrottar ... Det är synd att de har sådana föreställningar. Det är för övrigt kostnadsfritt för personer med funktionsnedsättning att idrotta, och jag anser att det är mycket stimulerande för både det fysiska och det psykiska välmåendet och naturligtvis också för den sociala integrationen. Jag vill inte påstå att dessa föräldrar engagerar sig mer än vad fallet är för barn utan funktionsnedsättning i samma ålder. Det förekommer naturligtvis undantag i samband med vissa diagnoser. En av oss föräldrar måste till exempel följa med Jan till vintersportlägren eller till tävlingar på andra orter, men det kommer säkert inte behövas lika mycket när han blir äldre, och förhoppningsvis är det inte alls nödvändigt i framtiden. Målet är att han så småningom ska klara sig själv i detta avseende. Han tränar regelbundet utan vår hjälp.
Vad skulle du vilja tillägga i egenskap av förälder till ett barn med särskilda behov?
Att behandla dem så lite som möjligt som barn med särskilda behov och inkludera dem i det dagliga livet i enlighet med deras ålder och förmåga. Det är så deras självuppfattning formas. De får en bild av sig själva som vanliga barn som gör saker ”lite annorlunda”, men som oavsett detta klarar av det! Jan cyklar på tre hjul i stället för två. Han simmar och dyker som andra barn, men han använder inte benen lika mycket eller alls. Han spelar fotboll med sitt lag, men gör mål med handen. ”Vi kan göra allt, men kanske på ett lite annorlunda sätt” – om barnen accepterar sig själva med den inställningen så kommer också andra att göra det.
Jan Štuka är en elvaårig elev från Zagreb, som för närvarande går i grundskolans femte klass. Han har varit medlem i Natator Swimming Club. Han är medlem av KKI Zagreb (basket i rullstol) och Monoski Zagreb Ski Club för personer med funktionsnedsättning, där han regelbundet följer träningsprogrammet i nordisk skidsport för personer med funktionsnedsättning.
Jasmina Bogdanović har en examen i formgivning från designskolan vid fakulteten för arkitektur i Zagreb. Hon har arbetat för en rad marknadsföringsbyråer i 20 år. För närvarande deltidsarbetar hon på distans för en liten grafikateljé, vilket gör att hon kan följa med Jan till skidläger och andra idrottsevenemang. Hon är också en cykelentusiast som rör sig överallt på två hjul.
