Reformen av elmarknaden måste vara mer ambitiös än att endast eftersträva klimatneutralitetsmålen för 2050. För att skydda utsatta grupper är det mycket viktigt att säkerställa försörjningstrygghet, stabila och överkomliga priser och rätten till energi, menar Europeiska ekonomiska och sociala kommittén.

I yttrandet ”Framtidens utbud och prissättning av elektricitet i EU”, som lades fram i januari och hade utarbetats av Jan Dirx och Thomas Kattnig, förespråkar EESK en modell för statlig reglering där så är nödvändigt och privat företagande där så är möjligt, och rekommenderar en e-facilitet.

Detta skulle kunna ta formen av ett företag som inrättas av regeringen och som fungerar som marknadsgarant på elmarknaden och därmed göra det möjligt att uppnå målsättningarna med avseende på klimatneutralitet, försörjningstrygghet samt stabila och överkomliga energipriser.

Enligt kommittén bör de nödvändiga förändringarna på elmarknaden genomföras i tre faser:

• Fas 1 – från i dag fram till 2030

  E-faciliteten kommer att utöka sin portfölj med en blandning av (koldioxidfri) elproduktion. Under denna period kommer elhandeln att ske på basis av dagen före-handel, men e-facilitetens inflytande på marknaden kommer att växa.

• Fas 2 – från 2030 till 2040

  E-faciliteten kommer att uppnå sin ställning som marknadsgarant och kontrollera en lämplig del av marknadens utbudssida genom leveransavtal. Dagen före-handeln kommer att anpassas under denna period i enlighet med detta.

• Fas 3 – från 2040 till 2050

  E-faciliteten kommer att optimera utbudssidan när det gäller el för att, från och med 2050, sörja för en hållbar, långsiktig elförsörjning med nettonollutsläpp av växthusgaser på en stabil och förutsägbar prisnivå. (mp)

Europas framsteg mot målen för hållbar utveckling har avsevärt saktat in, vilket väcker farhågor om att målen för 2030 inte ska kunna uppnås. Rapporten om hållbar utveckling i Europa 2025 (ESDR), som har offentliggjorts av FN:s nätverk för lösningar för hållbar utveckling (SDSN), visar att framstegen när det gäller målen för hållbar utveckling mellan 2020 och 2023 var mindre än hälften så stora som under perioden innan.

Mellan 2016 och 2019 ökade framstegen med 1,9 procentenheter, men de minskade till endast 0,8 procentenheter under åren därefter. Avmattningen beror på växande miljömässiga, sociala och geopolitiska utmaningar. Mål 2 för hållbar utveckling (”ingen hunger”) är fortfarande ett stort problem, eftersom det finns ihållande svårigheter runt om i Europa när det gäller livsmedelstrygghet och hållbarhet.

I en separat studie utarbetad för Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) betonas behovet av kostförändringar för att stödja ett hållbart jordbruk och en hållbar folkhälsa.

Med ett EU-ledarskap som nyligen tillträtt efterlyser experter kraftfullare strategier och investeringar för att påskynda framstegen när det gäller målen för hållbar utveckling. Samarbete och finansiering på global nivå bedöms vara avgörande, och den 4:e internationella konferensen om utvecklingsfinansiering i Spanien i juni 2025 planeras fokusera på att öka det ekonomiska stödet till hållbarhet.

Guillaume Lafortune, vice ordförande för SDSN och huvudförfattare till rapporten, varnar för att ökande geopolitiska spänningar komplicerar hållbarhetsinsatserna, men han är fortfarande optimistisk.

”Världen blir alltmer farlig, instabil och osäker”, sade han. ”Samtidigt vill vi alla, och särskilt ungdomarna, se en hållbar utveckling. Med tanke på den globala ekonomins omfattning och den tillgängliga tekniken har världen potential att fullt ut uppnå en hållbar utveckling.”

”Hållbara livsmedelssystem är en avgörande drivkraft för genomförandet av målen för hållbar utveckling. För att påskynda åtgärderna behöver vi mer ambitiösa mekanismer för att trygga försörjningsmöjligheterna för jordbrukare, småskaliga livsmedelsproducenter och andra berörda parter i hela livsmedelskedjan. Men vi måste också ta itu med orättvis fördelning och säkerställa en rättvis omställning”, menade Peter Schmidt, ordförande för EESK:s sektion för jordbruk, landsbygdsutveckling och miljö (NAT), samtidigt som han efterlyste ett större engagemang från det civila samhällets sida.

Med bara fem år kvar står EU inför ett avgörande vägval: antingen agera beslutsamt eller riskera att inte uppfylla sina åtaganden om en hållbar och rättvis framtid. (ks)

EU:s legitima intressen i det europeiska Arktis kan bäst försvaras gemensamt genom en EU-strategi för Arktis som stärker det civila samhällets deltagande i alla relevanta beslut. Ett nära samarbete med Grönland är också avgörande för hållbara investeringar i Arktis med målet att säkerställa regionens välstånd och resiliens.

EESK har lagt fram ett yttrande på eget initiativ med titeln ”Att utveckla EU:s strategi för Arktis i dialog med det civila samhället”, antaget vid plenarsessionen i januari. I yttrandet belyses den viktiga roll som Arktis spelar för Europas strategiska oberoende, resiliens och konkurrenskraft.

EESK-ledamoten Anders Ladefoged, föredragande för yttrandet, sade: ”Genom vårt färska yttrande om EU:s politik i Arktis anlägger vi ett civilsamhällesperspektiv på hur EU kan bygga vidare på sin politik för denna region. Tanken är att både ha unionens egna intressen i åtanke och att bidra till att säkerställa en resilient och välmående region för de människor som bor där.”

EESK stöder och uppmuntrar också fullständigt samråd och samarbete med urbefolkningarna i Arktis. Mot bakgrund av detta sade EESK-ledamoten Christian Moos, medföredragande för yttrandet, följande: ”De europeiska Arktisstaternas intressen kan bäst försvaras gemensamt både genom samarbete mellan de nordliga EU-länderna och med stöd av en europeisk strategi för Arktis, varvid det civila samhällets deltagande måste säkerställas och lokal- och ursprungsbefolkningarnas rättigheter upprätthållas.”

Grönland, som också diskuteras i yttrandet, står inför en liknande situation som det europeiska Arktis när det gäller utmaningar och möjligheter i samband med den snabba omvandlingen i regionen.

Apropå Grönland menade Christian Moos att ”ett ökat europeiskt samarbete, också när det gäller Grönland, är väsentligt för hållbara investeringar i det europeiska Arktis i syfte att göra regionen välmående och resilient.”

För grönländarna är en av de viktigaste aspekterna att deras självbestämmande som nation stärks, under slagordet ”ingenting om oss utan oss”. EU betraktas dock som en nära allierad, baserat på gemensamma värden såsom mänskliga rättigheter och social dialog. (at)

EU behöver ett starkare fokus på konkurrenspolitik för att stärka sin globala konkurrenskraft, öka produktiviteten och se till att den inre marknaden förblir en pelare för ekonomisk styrka.

Vid plenarsessionen i januari antog Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) yttrandet ”En konkurrenspolitik i centrum för EU:s konkurrenskraft”. I yttrandet efterlyses en djupare integration av de nationella ekonomierna och smartare strategier för statligt stöd för att frigöra EU:s ekonomiska potential och möta viktiga globala utmaningar, såsom digitalisering, klimatförändringar och resiliens.

EESK underströk att konkurrenspolitiken är avgörande för att främja innovation, hållbarhet och ekonomisk tillväxt. ”Det råder ingen konflikt mellan konkurrens och konkurrenskraft”, sade föredragande Isabel Yglesias. ”Med förenklade förfaranden, flexibla verktyg och tillräckliga resurser kan konkurrenspolitiken främja välstånd för EU:s företag och medborgare.”

EU:s nya konkurrensregler, såsom förordningen om digitala marknader och förordningen om utländska subventioner, motverkar redan marknadssnedvridningar och stärker EU:s globala ställning. EESK efterlyser dock ytterligare åtgärder för att modernisera bedömningarna av fusioner och se till att innovationsdrivna fusioner kontrolleras effektivt, även om de underskrider EU:s nuvarande tröskelvärden.

I yttrandet betonas det statliga stödets avgörande roll för att stödja den gröna och den digitala omställningen. Dåligt samordnade subventioner riskerar dock att undergräva produktiviteten och tillväxten. Studier visar att bättre samordning inom EU skulle kunna öka produktiviteten med över 30 %. EESK rekommenderar att subventionerna anpassas mellan medlemsstaterna för att stärka värdekedjorna inom EU och förhindra ineffektivitet.

Viktiga projekt av gemensamt europeiskt intresse och den föreslagna europeiska konkurrenskraftsfonden bör utformas med ett alleuropeiskt perspektiv för att främja storskalig industriell innovation. Dessa verktyg måste sörja för att fördelarna fördelas rättvist i hela unionen och främja hållbarhet och resiliens.

För att positionera EU som en global ledare betonar EESK behovet av

• ökad integration för att minska felfördelning av subventioner och främja produktiviteten,
• strängare regler för att skydda europeisk innovation vid utländska förvärv,
• förenklade och snabbare konkurrensförfaranden och förfaranden för statligt stöd för att öka effektiviteten, samt
• en balanserad koncentrationspolitik som främjar innovation, hållbarhet och infrastrukturinvesteringar. (ll)

Av Stefano Mallia, ordförande för EESK:s arbetsgivargrupp

Den 29 januari antog kommissionen konkurrenskraftskompassen, ett viktigt och lägligt steg på vägen mot att återstarta EU:s ekonomiska motor som kommer att staka ut EU:s kurs för de kommande fem åren.

Arbetsgivarna i EU har länge förespråkat en övergripande konkurrenskraftsagenda, och vi välkomnar kompassens tre pelare: att överbrygga innovations- och produktivitetsklyftan, att kombinera utfasning av fossila bränslen med konkurrenskraft samt att minska beroendet för att säkra leveranskedjorna. Dessa faktorer är avgörande för att EU ska kunna konkurrera globalt, locka till sig och behålla talanger och främja innovation.

Kompassens slutliga framgång hänger dock på att konkreta åtgärder utarbetas och genomförs i tid. Viktiga initiativ såsom omnibuspaketet med förenklingsåtgärder, given för ren industri och den övergripande strategin för att fördjupa den inre marknaden kommer att spela en avgörande roll. Omdöpta strategier och klatschiga titlar kan dock inte vara det enda som skyddar oss från de utmaningar vi står inför.

En förenkling av regelverket är till exempel det första och mest brådskande steget. Det är avgörande att vi minskar byråkratin och främjar snabbhet och flexibilitet. Under alltför lång tid har företagen inom EU kämpat med alltför komplicerade regler och trögt beslutsfattande. Konkurrenskraftskontrollen måste också bli meningsfull, så att nya lagstiftnings- och regleringsåtgärder bidrar till, snarare än hindrar, företagens tillväxt.

Kompassen är med rätta inriktad på att främja innovation genom en robust kapitalmarknadsunion och att ta itu med strukturella hinder för att frigöra EU:s potential inom deep tech, ren energi och avancerad tillverkning, samtidigt som det skapas ett gynnsamt ekosystem för startupföretag och scaleup-företag.

Att kapitalmarknadsunionen ännu inte har fullbordats är en påminnelse om att vi inte har råd med några förseningar. Kompassen främjar visserligen bättre samordning av nationella offentliga investeringar, men den innehåller ingen tydlig plan för andra gemensamma finansieringskällor. Världen kommer dock inte att vänta på oss.

Racet är i gång och nu är det dags att lägga i högsta växeln. Stärkt konkurrenskraft är inte bara en ekonomisk nödvändighet, utan nyckeln till delat välstånd för alla. EU:s näringsliv är och förblir en del av lösningen. 

Ungdomar i Medelhavsområdet måste vara delaktiga i alla steg, från beslutsfattande till genomförande. De formar inte bara politiken utan även livet, såsom betonades i debatten i Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK).

Debatten i samband med antagandet av yttrandet ”Ungdomars deltagande i den sociala och civila dialogen i Medelhavsområdet”, som hölls vid EESK:s plenarsession i januari, är det första EESK-yttrande där synpunkter från ungdomsföreträdare från regionen beaktas. Åtta unga företrädare bidrog till utarbetandet.

Under debatten framhöll kommissionsledamoten med ansvar för Medelhavsområdet, Dubravka Šuica, ungdomarnas betydelse för regionens välstånd, stabilitet och resiliens. ”Medelhavsområdets framtid ligger i regionens ungdomars händer. För en gemensam och hållbar framtid måste vi samarbeta direkt med de unga generationerna och se till att deras röster vägleder vår politik och våra prioriteringar. Tillsammans kommer vi att forma den nya pakten för Medelhavsområdet genom att investera i utbildning, sysselsättning och tillväxt.”

EESK:s ordförande Oliver Röpke gav sitt stöd till kommissionsledamot Dubravka Šuicas nya pakt, som är inriktad på investeringar, hållbarhet och migration, och tillade att det civila samhället måste delta aktivt i utformningen av den. ”Ungdomars engagemang är avgörande för regionens framtid, och kommittén är fast besluten att se till att deras röster formar politiken och beslutsfattandet. Tillsammans med Medelhavsunionen och Anna Lindh-stiftelsen strävar vi efter att skapa ett fredligt och blomstrande Medelhavsområde.”

Prinsessan Rym Ali, ordförande för Anna Lindh-stiftelsen, underströk vikten av de unga företrädarnas bidrag till yttrandet, och sade att det inte bara är viktigt utan även brådskande och generativt att arbeta med ungdomar. ”Så mycket står på spel. Utan ungdomars delaktighet, om de inte erbjuds verktyg för jämbördigt deltagande, kan vi inte skapa en lösning för framtiden. De måste ha en plats vid bordet”, sade hon.

Eliane El Haber, ungdomsföreträdare för yttrandet och rådgivare vid Unescos nätverk för ungdomar och studerande för mål 4 för hållbar utveckling, ställde sig bakom EESK:s initiativ att aktivt involvera ungdomar med olika kön och olika regionala, utbildningsmässiga och kulturella bakgrunder.