Av Nicolas Gros-Verheyde

Planen REARM Europe presenterades av kommissionens ordförande Ursula von der Leyen och godkändes av de 27 medlemsstaterna vid ett extrainsatt toppmöte den 6 mars. Den innehåller fem huvudförslag som förvisso är intressanta, men som också förtjänar att diskuteras ytterligare.

Det första förslaget handlar om flexibilitet i stabilitets- och tillväxtpakten.

Kommissionen föreslår att undantagsklausulen i stabilitets- och tillväxtpakten aktiveras, vilket skulle göra det möjligt för medlemsstaterna att öka försvarsutgifterna med 1,5 % av BNP utan att riskera att ett förfarande vid alltför stora underskott inleds. De förväntade besparingarna? Nästan 650 miljarder euro under fyra år. Europa måste avsevärt öka sina försvarsutgifter, menar Ursula von der Leyen.

Det andra förslaget handlar om ett nytt instrument för utlåning för försvarsändamål.

Detta instrument skulle vara värt 150 miljarder euro och finansieras genom lån från EU:s budget enligt ett system som liknar det med makroekonomiskt stöd. Det är tänkt att användas inom prioriterade områden där det finns allvarliga brister: luft- och missilförsvar (det tyska initiativet European Sky Shield), artillerisystem, missiler och ammunition, drönare och antidrönarsystem, strategiska stödresurser, skydd av kritisk infrastruktur (inklusive när det gäller rymden), militär rörlighet, cyberförsvar, artificiell intelligens och elektronisk krigföring.

För att skynda på processen föreslår kommissionen att artikel 122 i fördraget tillämpas: den används i undantagsfall och kräver endast att medlemsstaterna kommer överens i rådet, medan Europaparlamentet bara behöver informeras. Det är ett kringgående av den demokratiska processen som kan ifrågasättas. Planen för att stärka EU:s försvar godkändes vid toppmötet i Versailles i mars 2022 – för tre år sedan! Att kalla detta ”brådskande” förefaller svårt att motivera.

Det tredje förslaget innebär att man tar av regionala medel.

På kort sikt, menar kommissionen, kan EU göra mer med sin budget genom att omfördela medel från vissa budgetposter. Man föreslår att medlemsstaterna ska få möjlighet att använda sammanhållningspolitiska program för att öka försvarsutgifterna och man vill underlätta processen för frivilliga överföringar till sådana andra EU-fonder som har ett försvarsmål.

Detta innebär en stor nedskärning av den nuvarande fleråriga budgetplanen (2021–2027). Frågan är om vi ska offra den sociala eller regionala sammanhållningen för försvarets skull. Detta bör diskuteras.

Samtidigt skulle STEP-plattformen för strategisk teknik kunna mobiliseras ytterligare genom att utvidgas till att omfatta all teknik inom försvarssektorn. En annan möjlighet, enligt kommissionen, är att lätta på befintliga restriktioner, till exempel konkurrensregler eller regler för förfinansiering och medfinansiering.

Det fjärde förslaget handlar om EIB-lån.

Europeiska investeringsbanken (EIB) och dess aktieägare (medlemsstaterna) har upprepade gånger uttryckt sitt motstånd mot varje ytterligare steg mot utlåning till den rent militära sektorn, och föredrar i stället sektorer för produkter med dubbla användningsområden. Kommissionen insisterar därför på att EIB:s policy behöver ändras.

Det femte förslaget gäller mobilisering av privat kapital.

Syftet är att ge försvarsföretagen bästa möjliga tillgång till kapital för finansiering – ett återkommande problem inom branschen. Denna idé bör ingå i meddelandet om en spar- och investeringsunion.

EESK-ledamoten Marcin Nowacki, föredragande för yttrandet ”Försvarsfinansiering i EU”, berättar om EESK:s rekommendationer för att stärka EU:s säkerhet. Mot bakgrund av tilltagande säkerhetshot och skiftande allianser efterlyser EESK en enhetlig och robust försvarsmekanism för EU. Europa kan inte fortsätta att förlita sig på vapenleverantörer utanför EU i den utsträckning som man gör i dag. Det handlar dock inte bara om att spendera mer – pengarna måste även användas på ett klokt och ändamålsenligt sätt.

Av Marcin Nowacki

Det geopolitiska läget i Europa förändras snabbt och en viktig fråga uppstår: hur kan EU slå vakt om sin säkerhet i en alltmer osäker värld? I yttrandet ”Försvarsfinansiering i EU” lägger EESK fram en omfattande färdplan för hur EU:s säkerhet och beredskap för både nuvarande och framtida utmaningar kan stärkas.

Yttrandet läggs fram vid en tidpunkt då säkerhetshoten växer sig allt större. Kärnan i EESK:s ståndpunkt är att man vill se en enhetlig och robust finansieringsmekanism för EU:s försvar. De nuvarande finansieringsstrukturerna räcker inte till och därför krävs en förändring. Utan en mer samordnad strategi för försvarsfinansiering riskerar EU att halka efter när det gäller att skydda sina intressen. Ett av de problem som nämns i yttrandet är att 78 % av de 75 miljarder euro som EU-länderna spenderade på försvarsupphandlingar gick till leverantörer utanför EU, såsom anges i kommissionens rapport ”The future of European competitiveness”. Det växande beroendet av externa leverantörer kan inte ignoreras.

Det handlar dock inte bara om att spendera mer pengar – de måste även användas på ett klokt och ändamålsenligt sätt. EESK rekommenderar att man stärker samordningen mellan EU och Nato, ökar finansieringen av initiativ som Europeiska försvarsfonden och Europeiska fredsfaciliteten och fokuserar på gemensamma förvärv för att effektivt samordna resurserna och minska kostnaderna. EESK förespråkar vidare att EU:s Nato-medlemmar ska lägga minst 2,5 % av sin BNP på försvaret, vilket skulle stärka Europas förmåga att möta de aktuella geopolitiska hoten. Med detta högre utgiftsmål säkerställs det att Natos EU-medlemmar bidrar mer effektivt till den kollektiva säkerheten, samtidigt som de behåller full självbestämmanderätt över sina väpnade styrkor.

Dessutom är initiativ som förordningen om stöd för ammunitionstillverkning och instrumentet för förstärkning av den europeiska försvarsindustrin genom gemensam upphandling (Edirpa) väsentliga för att stärka EU:s försvarsförmåga. Dessa insatser kommer att göra det möjligt för Europa att effektivt sammanlägga sina resurser och säkerställa både militär och civil beredskap.

Tekniska framsteg, inklusive artificiell intelligens, drönare och cybersäkerhet, blir allt viktigare för den nationella säkerheten. Det är viktigt att investera i dessa områden för att ligga steget före när det gäller nya hot. Samarbete mellan den offentliga och den privata sektorn är avgörande för att driva på innovationen, särskilt inom AI, drönare och cybersäkerhetssystem.

I yttrandet efterfrågas även ett resilient europeiskt försvarsindustriellt ekosystem som uppmuntrar till starkare samarbete mellan verksamheter, små och medelstora företag och regeringar. Genom att främja innovation och se till att Europa förblir konkurrenskraftigt kan vi minska beroendet av externa leverantörer och bygga upp en mer självförsörjande försvarsindustri.

Dessutom får vi inte glömma bort de regionala initiativen inom EU. Genom att stärka de regionala samarbetena kan man bidra till att skräddarsy försvarsstrategier för att hantera de specifika säkerhetsutmaningar som olika medlemsstater står inför. Detta tillvägagångssätt säkerställer att regionala farhågor hanteras på lämpligt sätt inom den bredare EU-ramen.

Att stärka EU:s försvar handlar inte bara om säkerhet – det handlar om att upprätthålla EU:s värden. Vi anser att EU genom att följa den färdplan som beskrivs i vårt yttrande kan säkra sin framtid och slå vakt om freden och sina ekonomiska intressen.