av Lorenza Campagnolo, forskningssamordnare, och den arbetsgrupp vid CMCC som var involverad i studien

Studien med titeln Kostnaden för klimatförändringarna för hushållen och familjerna i EU var ett ypperligt tillfälle att belysa hur kostnaderna i anslutning till anpassningsåtgärderna, begränsningspolitiken och klimatförändringarnas effekter påverkar hushållen i EU beroende på vilken region de ligger i och deras socioekonomiska särdrag. I studien bekräftas att det finns en informationslucka, att det saknas en bred bedömning av kostnaderna för klimatförändringarna med fokus på hushållen i EU.

Man föreslår en ny metod och resultat som kombinerar Eurostats uppgifter om hushållens inkomster och utgifter, klimatrelaterade faror och modelleringsverktyg. I studien betraktas såväl hushållens inkomstförluster som klimatorsakade utgifter som en direkt konsekvens av klimatförändringarnas påverkan eller anpassningsbehoven.

Klimatförändringarna kommer att slå olika mot olika EU-regioner och socioekonomiska grupper 2050. I ett måttligt klimatförändringsscenario kommer hushållens utgifter för hälso- och sjukvård sannolikt att öka i de norra och södra delarna av EU, utgifterna för livsmedel i de östra, västra och södra delarna av EU, utgifterna för el i alla regioner och utgifterna för försäkringar särskilt i norr. Denna utgiftsökning kommer att lägga en tung börda på fattigare hushåll, som kommer att ha sämre förutsättningar att diversifiera sin konsumtion och en begränsad anpassningsförmåga. Samtidigt kommer förluster av arbetsinkomster att uppstå i södra EU och de totala inkomstförlusterna kommer att vara omfattande i alla regioner.

Detta kommer att få negativa och regressiva effekter (som tynger fattigare hushåll mer än rikare hushåll) på ett brett spektrum av utgifter för varor/tjänster och inkomstkällor, särskilt i södra EU (hälso- och sjukvårds-, el- och försäkringsutgifter samt totala arbetsinkomster), men även marginellt i de östra (livsmedelsutgifter) och norra regionerna (el- och försäkringsutgifter). Klimatförändringarna kommer sannolikt att leda till att antalet människor som riskerar att drabbas av fattigdom ökar i hela EU. Scenarierna för begränsning av klimatförändringarna kommer sannolikt att minska detta och främja snabbare löneökningar för lågutbildad arbetskraft jämfört med högkvalificerad arbetskraft.

De viktigaste rekommendationerna till beslutsfattarna är att prioritera regioner, såsom i de södra delarna av EU, som på samma gång upplever negativa konsekvenser för hushållen och regressivitet, och att stärka inkomststödåtgärderna och anpassa dem till de mest utsatta befolkningsgrupperna i dessa regioner. Dessutom kräver klimatförändringarnas sektorsövergripande karaktär en övergripande integrering av politiken för att göra beslutsfattandet mer effektivt.

Studien genomfördes av forskare vid CMCC på uppdrag av kommitténs grupp för civilsamhällesorganisationer. En sammanfattning av studien kan laddas ned från EESK:s webbplats.

I vår kolumn ”En fråga till ...” svarar EESK-ledamoten Stoyan Tchoukanov på en fråga om hans yttrande som läggs fram för antagande vid plenarsessionen i januari.

EESK info: Du är föredragande för yttrandet ”Främjande av en oberoende och hållbar livsmedelsproduktion: strategier för den gemensamma jordbrukspolitiken efter 2027”. Vad föreslår kommittén i yttrandet, särskilt när det gäller hållbar livsmedelsproduktion i den gemensamma jordbrukspolitiken efter 2027?

Ny studie på uppdrag av EESK:s arbetsgivargrupp

EU har alltid ihärdigt förespråkat ekonomisk integration med resten av världen. Denna strategi har gjort EU till en av de viktigaste globala handelsstormakterna och en av de mest välmående regionerna i en fredlig värld som styrs av ett regelbaserat system.

Covid-19-pandemin och Rysslands invasion av Ukraina har allvarligt rubbat EU:s drivkraft mot öppenhet och ekonomisk integration. Dessa omvälvande händelser, som förebådar en lång och mödosam kamp för att bibehålla EU:s välstånd, har visat hur viktigt det är att utveckla EU:s resiliens och skapa bättre verktyg för att skydda EU:s strategiska intressen.

EU förbereder sig på att ta itu med en rad utmaningar som möjligen tyder på att det blir allt vanligare att avlägsna sig från det multilaterala regelbaserade handelssystem som varit kännetecknande för tiden efter andra världskriget. Därför har vi inte råd med några oklarheter när det gäller strategiskt oberoende och vad det innebär.

Studien, som utförts av Centre for European Policy Studies, gräver i dessa invecklade frågor, utforskar EU:s svagheter och utfärdar rekommendationer om hur strategiskt oberoende kan uppnås. Studien beställdes av EESK på begäran av EESK:s arbetsgivargrupp och utarbetades av Centre for European Policy Studies.

Läs studien här: https://europa.eu/!n98Tdd

Av Arbetstagargruppen vid EESK

Europeiska miljöbyråns årliga lägesrapport för 2023 är inte speciellt uppmuntrande: EU kommer kanske inte att nå de flesta av målen fram till 2030. I synnerhet när det gäller konsumtionsavtryck, energiförbrukningsnivåer, cirkulär produktion och ekologiskt jordbruk ser det riktigt dystert ut, och inte ser det bättre ut på andra områden, såsom biologisk mångfald och begränsning av och anpassning till klimatförändringar.

Resultaten från COP28 är inte heller särskilt lovande. Det framgick vid debatten under EESK:s plenarsession i december att det civila samhällets aktörer inte på långa vägar är nöjda med slutsatserna. Texten är för luddig i fråga om hur det ska gå till och vem som ska betala, och innehåller mer tomma ord än verkliga åtgärder (trots att fossila bränslen för första gången pekas ut som orsaken till klimatförändringarna). Det är föga sannolikt att målet att begränsa ökningen av den globala genomsnittliga temperaturen fram till slutet av århundradet till 1,5 grader uppnås, eftersom denna temperaturökning med största sannolikhet kommer att vara nådd inom fem år. 2023 var det varmaste året sedan mätningar inleddes, och varje månad från och med juni var den varmaste som någonsin uppmätts.

Vi får inte låta oss nedslås av denna dystra situation utan bör snarare låta den ge oss kraft, för vi måste agera. Det är inte heller läge att komma med blygsamma goda avsikter (det har det redan funnits nog av i det förflutna, och se vart det har lett oss) eller att återigen ta till åtstramningsåtgärder. Principerna om en rättvis omställning för ekonomisk, social och miljömässig hållbarhet måste genomsyra EU:s alla politikområden. Detta måste, i enlighet med det nyligen antagna EESK-yttrandet i frågan, omfatta antagandet av ett EU-direktiv om en rättvis omställning i arbetslivet. Om alla drar sitt strå till stacken kan den enorma uppgift vi står inför bemästras. Om kostnaden läggs på de mest utsatta, vilket ofta redan är fallet, kommer högerpopulismen att växa. När sedan inte ens högerpopulisterna kan förneka de katastrofala följderna av klimatförändringarna kommer det att vara för sent.