av Lorenza Campagnolo, forskningssamordnare, och den arbetsgrupp vid CMCC som var involverad i studien

Studien med titeln Kostnaden för klimatförändringarna för hushållen och familjerna i EU var ett ypperligt tillfälle att belysa hur kostnaderna i anslutning till anpassningsåtgärderna, begränsningspolitiken och klimatförändringarnas effekter påverkar hushållen i EU beroende på vilken region de ligger i och deras socioekonomiska särdrag. I studien bekräftas att det finns en informationslucka, att det saknas en bred bedömning av kostnaderna för klimatförändringarna med fokus på hushållen i EU.

Man föreslår en ny metod och resultat som kombinerar Eurostats uppgifter om hushållens inkomster och utgifter, klimatrelaterade faror och modelleringsverktyg. I studien betraktas såväl hushållens inkomstförluster som klimatorsakade utgifter som en direkt konsekvens av klimatförändringarnas påverkan eller anpassningsbehoven.

Klimatförändringarna kommer att slå olika mot olika EU-regioner och socioekonomiska grupper 2050. I ett måttligt klimatförändringsscenario kommer hushållens utgifter för hälso- och sjukvård sannolikt att öka i de norra och södra delarna av EU, utgifterna för livsmedel i de östra, västra och södra delarna av EU, utgifterna för el i alla regioner och utgifterna för försäkringar särskilt i norr. Denna utgiftsökning kommer att lägga en tung börda på fattigare hushåll, som kommer att ha sämre förutsättningar att diversifiera sin konsumtion och en begränsad anpassningsförmåga. Samtidigt kommer förluster av arbetsinkomster att uppstå i södra EU och de totala inkomstförlusterna kommer att vara omfattande i alla regioner.

Detta kommer att få negativa och regressiva effekter (som tynger fattigare hushåll mer än rikare hushåll) på ett brett spektrum av utgifter för varor/tjänster och inkomstkällor, särskilt i södra EU (hälso- och sjukvårds-, el- och försäkringsutgifter samt totala arbetsinkomster), men även marginellt i de östra (livsmedelsutgifter) och norra regionerna (el- och försäkringsutgifter). Klimatförändringarna kommer sannolikt att leda till att antalet människor som riskerar att drabbas av fattigdom ökar i hela EU. Scenarierna för begränsning av klimatförändringarna kommer sannolikt att minska detta och främja snabbare löneökningar för lågutbildad arbetskraft jämfört med högkvalificerad arbetskraft.

De viktigaste rekommendationerna till beslutsfattarna är att prioritera regioner, såsom i de södra delarna av EU, som på samma gång upplever negativa konsekvenser för hushållen och regressivitet, och att stärka inkomststödåtgärderna och anpassa dem till de mest utsatta befolkningsgrupperna i dessa regioner. Dessutom kräver klimatförändringarnas sektorsövergripande karaktär en övergripande integrering av politiken för att göra beslutsfattandet mer effektivt.

Studien genomfördes av forskare vid CMCC på uppdrag av kommitténs grupp för civilsamhällesorganisationer. En sammanfattning av studien kan laddas ned från EESK:s webbplats.

I vår kolumn ”En fråga till ...” svarar EESK-ledamoten Stoyan Tchoukanov på en fråga om hans yttrande som läggs fram för antagande vid plenarsessionen i januari.

EESK info: Du är föredragande för yttrandet ”Främjande av en oberoende och hållbar livsmedelsproduktion: strategier för den gemensamma jordbrukspolitiken efter 2027”. Vad föreslår kommittén i yttrandet, särskilt när det gäller hållbar livsmedelsproduktion i den gemensamma jordbrukspolitiken efter 2027?

Ny studie på uppdrag av EESK:s arbetsgivargrupp

EU har alltid ihärdigt förespråkat ekonomisk integration med resten av världen. Denna strategi har gjort EU till en av de viktigaste globala handelsstormakterna och en av de mest välmående regionerna i en fredlig värld som styrs av ett regelbaserat system.

Covid-19-pandemin och Rysslands invasion av Ukraina har allvarligt rubbat EU:s drivkraft mot öppenhet och ekonomisk integration. Dessa omvälvande händelser, som förebådar en lång och mödosam kamp för att bibehålla EU:s välstånd, har visat hur viktigt det är att utveckla EU:s resiliens och skapa bättre verktyg för att skydda EU:s strategiska intressen.

EU förbereder sig på att ta itu med en rad utmaningar som möjligen tyder på att det blir allt vanligare att avlägsna sig från det multilaterala regelbaserade handelssystem som varit kännetecknande för tiden efter andra världskriget. Därför har vi inte råd med några oklarheter när det gäller strategiskt oberoende och vad det innebär.

Studien, som utförts av Centre for European Policy Studies, gräver i dessa invecklade frågor, utforskar EU:s svagheter och utfärdar rekommendationer om hur strategiskt oberoende kan uppnås. Studien beställdes av EESK på begäran av EESK:s arbetsgivargrupp och utarbetades av Centre for European Policy Studies.

Läs studien här: https://europa.eu/!n98Tdd

Av Arbetstagargruppen vid EESK

Europeiska miljöbyråns årliga lägesrapport för 2023 är inte speciellt uppmuntrande: EU kommer kanske inte att nå de flesta av målen fram till 2030. I synnerhet när det gäller konsumtionsavtryck, energiförbrukningsnivåer, cirkulär produktion och ekologiskt jordbruk ser det riktigt dystert ut, och inte ser det bättre ut på andra områden, såsom biologisk mångfald och begränsning av och anpassning till klimatförändringar.

Resultaten från COP28 är inte heller särskilt lovande. Det framgick vid debatten under EESK:s plenarsession i december att det civila samhällets aktörer inte på långa vägar är nöjda med slutsatserna. Texten är för luddig i fråga om hur det ska gå till och vem som ska betala, och innehåller mer tomma ord än verkliga åtgärder (trots att fossila bränslen för första gången pekas ut som orsaken till klimatförändringarna). Det är föga sannolikt att målet att begränsa ökningen av den globala genomsnittliga temperaturen fram till slutet av århundradet till 1,5 grader uppnås, eftersom denna temperaturökning med största sannolikhet kommer att vara nådd inom fem år. 2023 var det varmaste året sedan mätningar inleddes, och varje månad från och med juni var den varmaste som någonsin uppmätts.

Vi får inte låta oss nedslås av denna dystra situation utan bör snarare låta den ge oss kraft, för vi måste agera. Det är inte heller läge att komma med blygsamma goda avsikter (det har det redan funnits nog av i det förflutna, och se vart det har lett oss) eller att återigen ta till åtstramningsåtgärder. Principerna om en rättvis omställning för ekonomisk, social och miljömässig hållbarhet måste genomsyra EU:s alla politikområden. Detta måste, i enlighet med det nyligen antagna EESK-yttrandet i frågan, omfatta antagandet av ett EU-direktiv om en rättvis omställning i arbetslivet. Om alla drar sitt strå till stacken kan den enorma uppgift vi står inför bemästras. Om kostnaden läggs på de mest utsatta, vilket ofta redan är fallet, kommer högerpopulismen att växa. När sedan inte ens högerpopulisterna kan förneka de katastrofala följderna av klimatförändringarna kommer det att vara för sent.

Nästan 900 000 hemlösa människor bor på gatan eller på härbärgen varje natt i EU. Hemlösheten har mer än fördubblats under de senaste 15 åren, och EESK uppmanar därför medlemsstaterna och EU att vidta åtgärder.

EESK efterlyser en heltäckande EU-strategi mot hemlöshet. Det är viktigt att nationella åtgärder för att bekämpa hemlöshet vidtas snabbt för att avsevärt minska antalet personer som lever i hemlöshet, en av de mest extrema formerna av social utestängning, senast 2030.

”Vi efterlyser en EU-strategi mot hemlöshet i vilken Epoch (Europeiska plattformen för att bekämpa hemlöshet) inkluderas till fullo och att nationell politik för att bekämpa hemlöshet inkluderas i den europeiska planeringsterminen”, sade Maria del Carmen Barrera Chamorro, föredragande för EESK:s yttrande ”EU-ram för nationella strategier mot hemlöshet”.

Strategin måste stödjas genom en rekommendation från rådet, och kommittén uppmanar därför det nytillträdda belgiska rådsordförandeskapet att inleda arbetet med en sådan rekommendation. Kommittén uppmanar också kommissionen att inte låta någon tid gå till spillo utan redan nu utarbeta ett förslag till nytt flerårigt arbetsprogram som fortsätter under hela nästa mandatperiod.

”EESK vill att kampen mot hemlöshet förblir en socialpolitisk prioritering för EU fram till Europaparlamentsvalet och därefter. Vi behöver ett strategiskt skifte av fokus från en hantering av hemlöshet till att faktiskt få ett slut på hemlösheten senast 2030”, sade Ákos Topolánszky, medföredragande för yttrandet.

EESK föreslår att ”Bostad först”-principen aktivt främjas som en lösning på kronisk hemlöshet. Enligt denna princip är en bostad inte bara ett tak över huvudet utan också ett verktyg för återintegrering. Principen innebär att hemlösa ges ett långsiktigt boende utan krav på att visa att de gjort framsteg i den personliga utvecklingen eller på att acceptera stöd.

Denna bostadsorienterade strategi ingår som en del i Lissabonförklaringen, som undertecknades 2021 av EU:s samtliga 27 medlemsstater, EU-institutionerna och flera icke-statliga organisationer inom EU. Förklaringen utgör den politiska grunden för Epoch och dess signatärer åtar sig att samarbeta på EU-nivå för att hitta lösningar på hemlöshetsproblematiken och verka för att få ett slut på hemlösheten senast 2030. Kommittén framhåller dock i sitt yttrande att satsningarna mot hemlöshet på EU-nivå och nationell nivå är otillräckliga, trots vissa politiska ansträngningar.

Under de senaste 20 åren är Finland är det enda land som konsekvent har lyckats minska antalet hemlösa. (ll)

Du är föredragande för yttrandet ”Främjande av en oberoende och hållbar livsmedelsproduktion: strategier för den gemensamma jordbrukspolitiken efter 2027”. Vilka förslag lägger kommittén fram i sitt yttrande, särskilt när det gäller den gemensamma jordbrukspolitiken efter 2027 och med avseende på hållbar livsmedelsproduktion?

Stoyan Tchoukanov: Den gemensamma jordbrukspolitiken har gjort att EU har kunnat trygga en stabil försörjning med livsmedel av hög och allt högre kvalitet för sin växande befolkning och samtidigt upprätthålla en familjejordbruksmodell. Politiken har utvecklats de senaste 65 åren, men det finns fortfarande mycket kritik mot de tre dimensionerna av hållbarhet i den nya version som trädde i kraft 2021.

När vi nu konfronteras med nya utmaningar behöver vi mer än någonsin tidigare en stabil och långsiktig politisk ram som är inriktad på hållbar livsmedelsproduktion och öppet strategiskt oberoende för Europeiska unionen. Detta bör gå hand i hand med att man skyddar de många olika typerna av jordbruk i EU och tillgodoser samhälleliga och ekologiska behov (”offentliga medel för kollektiva nyttigheter”), vid sidan av att trygga landsbygdsutvecklingen.

Miljö- och klimatpolitiken bör inte ses som en börda i återhämtningen från den rådande krisen, utan snarare som en del av de långsiktiga lösningarna och riktlinjerna för det framtida beslutsfattandet. Genom den senaste reformen stärktes principen att varje hektar som får stöd i gengäld måste ge samhället miljötjänster.

Enhetligt stöd per hektar återspeglar dock inte den ekologiska verkligheten eller ett rättvist stöd ur ett socialt perspektiv. Vi anser att man i nästa gemensamma jordbrukspolitik bör gå ännu längre och skärpa de miljörelaterade och sociala kraven. I gengäld måste lämplig belöning och skydd mot illojal konkurrens ges.

Därför bör det arealbaserade stödet omvandlas till incitament i stället för kompensation för gynnsamma tjänster, med en rimlig övergångsperiod som kan sträcka sig längre än tillämpningsområdet för en enda flerårig budgetram.

Små familjejordbruk bör ha möjlighet att välja att behålla inkomststöd baserat på arealstöd och arbetsenheter på gården, varvid medlemsstaterna kan fastställa kriterierna i de strategiska planerna. För att avvärja en ytterligare minskning av antalet jordbruksföretag i EU på grund av bristande generationsskifte måste åtgärder vidtas när det gäller högre genomsnittsinkomst från jordbruksverksamhet, tillgång till mark (genom investeringsbidrag, förmånliga krediter och nationell lagstiftning om överlåtelse av mark), gynnsamma investeringsvillkor inom den andra pelaren (för att tillföra ytterligare privata medel), kompetenshöjning (för jordbrukare, jordbruksarbetare och rådgivare), kvinnors egenmakt, goda arbetsvillkor, förbättrade långsiktiga utsikter för jordbrukare (pensioner osv.) samt landsbygdens övergripande attraktionskraft.

Den gemensamma jordbrukspolitiken måste bidra till att främja konsumenternas efterfrågan i EU på hälsosammare och mer hållbar kost (ekologiska, säsongsbundna och närproducerade produkter), minska matsvinnet och reglera livsmedelsmarknaderna i syfte att ta itu med finansialiseringen av livsmedelssektorn, som driver en kraftig spekulation, då enorma vinster görs samtidigt som européerna har svårt att hantera de stigande livsmedelspriserna. Högre energipriser och risker för avbrott i energi- och gödselmedelförsörjningen är en del av det nya normala, och man bör överväga att i den gemensamma jordbrukspolitiken inkludera kontracykliska komponenter och tillhandahålla ordningar för investeringsstöd för att förbättra produktionen och distributionen av förnybar energi på gårdsnivå och lokal nivå på landsbygden.

I vårt yttrande föreslår vi att kommissionen överväger att stärka de offentlig-privata försäkringssystemen – som är frivilliga i de enskilda medlemsstaterna – i den gemensamma jordbrukspolitikens instrument efter 2027 för att hantera konsekvenserna av extrema klimatförhållanden. Med tanke på valet till Europaparlamentet 2024 och den framtida utvidgningen av EU ser EESK detta yttrande som ett tillfälle att lägga fram vissa överväganden/riktlinjer/förslag från det organiserade civila samhället om den framtida utformningen av och inriktningen på den gemensamma jordbrukspolitiken efter 2027 i syfte att uppnå en autonom och hållbar livsmedelsproduktion inom ramen för en mer heltäckande och övergripande livsmedelspolitik. Syftet är att bidra till kommissionens förslag till nästa gemensamma jordbrukspolitik genom att lyfta fram civilsamhällesorganisationernas behov och samhällets förväntningar.