EU:s hantering av situationen i Syrien efter Assadregimen är en utmaning som handlar om att hitta jämvikt mellan humanitära behov, migrationspolitik och landets stabilisering och återuppbyggnad. Inrikespolitik och kortsiktiga överväganden riskerar att leda till att återvändanden prioriteras och påskyndas, samtidigt som samordnade och balanserade strategier skulle kunna spela en avgörande roll för att stabilisera Syrien och främja långsiktig utveckling, skriver EESK Infos hemliga gäst Alberto-Horst Neidhardt, ledande migrationsexpert vid European Policy Centre.

Alberto-Horst Neidhardt är senior politisk analytiker och chef för programmet för europeisk mångfald och migration vid European Policy Centre (EPC). Han arbetar med frågor om lagstiftning och politik på asyl- och migrationsområdet, EU-medborgarnas rättigheter, desinformation och migrationspolitiska frågor. Han har avlagt doktorsexamen i EU-rätt vid Europeiska universitetsinstitutet och föreläser vid katolska universitetet i Lille om migrations- och rörlighetspolitik, EU:s styrning och etiskt beslutsfattande.

Av Alberto-Horst Neidhardt

En månad efter slutet på Bashar al-Asads brutala styre begränsar sig EU:s officiella svar i princip till tillkännagivandet av bistånd till utveckling och ekonomisk stabilisering. Det är fortfarande oklart om och när sanktionerna mot Syrien kommer att hävas. EU:s stöd kommer att vara avhängigt av skydd för minoriteter och andra garantier för vilka utsikterna är fortsatt osäkra. Syriens komplexa politiska, säkerhetsmässiga och humanitära dynamik ger vid handen att en demokratisk konsolidering kommer att ta lång tid och bli utmanande. Detta kommer att bli ett test för EU:s förmåga att tala med en röst och agera gemensamt i frågor om landets framtid. I detta läge har flera EU-länder i stället varit snabba med att lyfta fram en omedelbar och gemensam prioritering: att få fördrivna syrier att återvända till hemlandet. I december, bara dagar efter att al-Asad-regimen förlorat kontrollen över Damaskus, tillkännagav Österrike – där FPÖ:s ledare Herbert Kickl fått mandat att bilda ny regering – en ”återvändandebonus” och ett utvisningsprogram för dömda brottslingar. I Nederländerna har koalitionsregeringen under högernationalisten Geert Wilders planer på att fastställa säkra områden för återvändande. Vidare meddelade Tyskland att det skydd som beviljas syrier kommer att ”ses över och återkallas” om läget i landet stabiliseras. Andra europeiska länder har kommit med liknande uttalanden eller följer situationen noga. Mot denna bakgrund kan själva beslutet att häva sanktionerna vara motiverat av målet att få syrier att återvända snarare än av en förändrad syn när det gäller Syriens nya ledarskap.

I och med att stödet till högerextrema och invandringsfientliga partier växer i hela Europa – och med det tyska förbundsdagsvalet för dörren – riskerar medlemsstaternas vision för Syrien att styras av nationella prioriteringar och kortsiktiga valstrategier. Mellan 2015 och 2024 beviljades över en miljon syrier skydd av EU:s medlemsstater, de flesta i Tyskland. Deras närvaro har blivit en kontroversiell politisk och samhällelig fråga. I ljuset av uppmärksammade säkerhetsincidenter, hög inflation och stigande energikostnader har allmänhetens inställning i många flyktingmottagande länder blivit mindre välkomnande. I och med denna förändring har fientlig retorik och politik normaliserats. Trots uppmaningar från kommissionen och UNHCR om att en varsam hållning till återvändande bör intas skulle denna dynamik i stället kunna tvinga de europeiska regeringarna att påskynda återvändandet, även ensidigt.

Sedan al-Asad-regimens fall i december har över 125 000 flyktingar redan återvänt till Syrien, främst från grannländerna. Deras framtidsutsikter är dock mörka. Redan innan den senaste tidens händelser var över hälften av Syriens befolkning föremål för osäker livsmedelsförsörjning, och tre miljoner människor led av allvarlig svält. I och med att många hus blivit förstörda under konflikten har mottagningsläggningarna redan nått full kapacitet. Enligt UNHCR behövs nästan 300 miljoner euro till tak över huvudet, mat och vatten för dem som återvänder. EU och medlemsstaterna bör ta fram samordnade strategier för att underlätta ett säkert och frivilligt återvändande av syrier på lång sikt, men den omedelbara prioriteringen i detta sammanhang bör ändå vara att tillgodose landets humanitära behov. Att pressa flyktingar till att snabbt återvända till ett krigshärjat och instabilt land skulle i själva verket kunna slå tillbaka och ytterligare begränsa tillgången till livsmedel, energi och tak över huvudet. Ett storskaligt återvändande skulle också kunna skada den etniska och socioekonomiska strukturen i redan instabila regioner. Ytterligare en anledning till varför en balanserad och hållbar strategi är motiverad är den syriska diasporans potentiella bidrag till återuppbyggnadsinsatserna. Landet kommer att behöva ingenjörer, läkare, handläggare, lärare och kroppsarbetare på olika kompetensnivåer. Syrierna har skaffat sig värdefull kompetens och erfarenhet i Europa inom relevanta sektorer, bland annat utbildning, byggverksamhet samt hälso- och sjukvård. Det kommer emellertid inte att bli lätt att rekrytera rätt profiler. Ett permanent återvändande behöver inte heller vara en förutsättning för att bidra till återuppbyggnaden: remitteringar från EU skulle kunna spela en avgörande roll för fattigdomsminskning och hållbar utveckling. Genom diasporaengagemang skulle syrier baserade i EU också kunna bidra till att stärka de diplomatiska och kulturella banden mellan EU och Syrien efter al-Asad.

Likväl kan det bli svårt för medlemsstaterna att anta en balanserad strategi och att följa en samordnad agenda. Vissa länder kan prioritera långsiktig stabilitet och återuppbyggnaden av Syrien, så att återvändande kan ske spontant. Andra kan skynda att erbjuda ekonomiska incitament för frivilligt återvändande, eller till och med systematiskt se över syriernas status så snart den humanitära situationen förbättras, om än bara marginellt. En systematisk översyn av flyktingstatusen kommer dock att stöta på betydande rättsliga hinder och medföra avsevärda ekonomiska och administrativa kostnader. Man måste också inom varje incitament för återvändande ta hänsyn till att de flesta syrier som fördrivits till EU nu har stadgat sig, och över 300 000 har förvärvat EU-medborgarskap. Samtidigt kan de dystra ekonomiska och arbetsmässiga utsikterna i landet avskräcka även de mest motiverade från att återvända. En avgörande fråga i detta sammanhang är om syrierna kommer att tillåtas bli så kallade pendelmigranter, dvs. återvända under begränsade perioder medan de europeiska värdländerna fortsätter att erbjuda hållbara möjligheter till ett mer permanent återvändande. Dessa frågor kommer oundvikligen att flätas samman med den bredare diskussionen om EU:s migrationspolitik. Kommissionen väntas inom kort lägga fram ett förslag om en reform av EU-direktivet om återvändande. De framtida förhandlingarna om denna reform kan få avgörande momentum beroende på hur diskussionerna om syriernas återvändande utvecklas. Reformen av direktivet skulle dock också kunna leda till ytterligare motsättningar mellan EU:s medlemsstater. Med tanke på att en grundläggande omprövning av migrationspolitiken krävs för att hantera dagens utmaningar på ett effektivt sätt kommer EU:s strategi för fördrivna syrier sannolikt att utgöra en första kritisk vändpunkt i den nya cykeln.

Den 1 januari tog Polen över EU-rodret från Ungern och kommer att inneha ordförandeskapet för Europeiska unionens råd under årets sex första månader. Det polska ordförandeskapet kommer vid en omvälvande tidpunkt för Europa, som sammanfaller med början på kommissionens nya mandatperiod. 

Eftersom Ryssland obevekligt fortsätter sin aggression mot Ukraina och de geopolitiska spänningarna är de högsta i Europas nutidshistoria inriktar Polen sina prioriteringar på det övergripande temat säkerhet. Detta inbegriper yttre säkerhet, inre säkerhet, ekonomisk säkerhet, energi- och livsmedelstrygghet, hälsosäkerhet samt värnande av rättsstatsprincipen.

Dessa prioriteringar är i samklang med Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs åtagande att främja sammanhållning, värna demokratiska värden och säkerställa stabilt välstånd. ”Vid EESK är vi stolta över att vara en pålitlig och engagerad partner för det polska ordförandeskapet och är fast beslutna att spela en aktiv roll i utformningen av de politiska prioriteringar som kommer att definiera denna nya EU-cykel”, säger EESK:s ordförande Oliver Röpke.

På begäran av det polska ordförandeskapet kommer EESK att utarbeta 14 förberedande yttranden. Läs vår nya broschyr för att få veta mer om dem och EESK:s övriga arbete under första halvåret 2025. Du kan också se vilka EESK:s polska ledamöter är och vilka organisationer de företräder. Broschyren finns endast på nätet på engelska, polska, franska och tyska. (ll)

23 januari 2025

Visning av ”Flow”, som tävlar om LUX – Publikpriset för europeisk film

3 februari 2025

Social rättvisa i den digitala tidsåldern

18 februari 2025

Vägen till det globala toppmötet om funktionsnedsättning: för en utveckling och humanitära insatser som inkluderar personer med funktionsnedsättning

26–27 februari 2025

EESK:s plenarsession

Av Arbetstagargruppen

Industrin i EU står inför många olika utmaningar, bland annat extremt höga energipriser, svårigheter att locka kvalificerad arbetskraft och tillgång till finansiering. År 2023 lade EU fram industriplanen i den gröna given, med fokus på att uppnå koldioxidneutralitet. I sina politiska riktlinjer som lades fram i höstas nämnde kommissionens ordförande Ursula von der Leyen en ”ren industriell giv” för konkurrenskraftiga industrier och bra jobb, i Draghi-rapportens anda.

Industrin är en mycket viktig del av den gröna och den digitala omställningen och av vårt ekonomiska system. Men vad innebär denna nya giv för arbetstagarna? Att ha en stark, fackligt organiserad arbetskraft med goda löner och arbetsvillkor är inte bara en viktig fråga för fackföreningarna utan också för samhället i stort, demokratin och den sociala stabiliteten samt företagens produktivitet.

Utan ordentlig vägledning och tillräckliga offentliga medel skulle denna giv kunna komma att bygga på de delar av Draghi-rapporten och konkurrenskraftsagendan där avreglering förespråkas med störst eftertryck. Detta skulle kunna äventyra den europeiska sociala modellen genom att främja en skadlig konkurrensmodell som underblåser en kapplöpning mot botten när det gäller löner och arbetsvillkor.

För att bemöta denna risk anordnar Arbetstagargruppen vid EESK och Europeiska fackliga samorganisationen (EFS) den 14 februari en gemensam konferens om den europeiska industripolitiken för bra jobb i EESK:s lokaler. Vi välkomnar alla parter som är intresserade av diskussionen att notera detta i sina kalendrar och delta i diskussionen. 

I december anordnade EESK en visning av filmen Under the Grey Sky, som skildrar några belarusiska journalister som tvingas betala ett oerhört högt personligt pris för att de rapporterat om den politiska oron i sitt land.

I sin första långfilm, Under Grey Sky, berättar den belarusisk-polska filmskaparen Mara Tamkovitj den hjärtskärande historien om Lena, en belarusisk journalist som fängslas efter sin direktströmning av regeringens tillslag mot fredliga demonstrationer på ”Förändringarnas torg” i Minsk. Året är 2020 och en aldrig tidigare skådad våg av protester sveper över Belarus efter det riggade val där Aleksandr Lukasjenko valts om för sjätte gången.

Lena och hennes fotograf Olja grips när de fortsätter att filma protesterna trots att de spårats av en polisdrönare. Historien tar sedan en absurd och kafkakartad vändning. Först anklagas Lena för att ha ”organiserat upplopp och stört kollektivtrafiken”, sedan ändras åtalspunkterna till högförräderi. Det som borde ha varit ett sju dagar långt administrativt frihetsberövande omvandlas till ett åttaårigt fängelsestraff efter en sluten rättegång. Hennes kollega döms till två års fängelse. Lenas make Ilja, som också trakasseras av regimens polis, försöker desperat få ut henne ur fängelset och försöker till och med övertala Lena att erkänna sig skyldig i utbyte mot frihet. Men Lena vägrar.

Filmen är inspirerad av den sanna historien om de belarusiska journalisterna från Belsat TV, Katsiaryna Andrejeva, hennes make Ihar Iljash och hennes kollega Darja Tjultsova. Darja har avtjänat sitt tvååriga straff, men Katsiaryna och Ihar sitter fortfarande i fängelse. Hon avtjänar ett förlängt fängelsestraff på åtta år och tre månader. De är långt i från de enda: i slutet av 2024 uppskattade det belarusiska journalistförbundet att 45 mediearbetare alltjämt sitter fängslade. Många befinner sig under trycket att fängslas, även efter att de flytt utomlands.

Filmen hade världspremiär på Tribeca-festivalen i New York i juni 2024.

Den 13 december visades Under the Grey Sky vid Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) i närvaro av Mara Tamkovitj och i samband med ett seminarium om de belarusiska oberoende mediernas roll i att främja ett motståndskraftigt och demokratiskt samhälle.

EESK info fick en pratstund Mara Tamkovitj om filmen:

Hur nära skildrar filmen de verkliga händelser som Katsiaryna Andrejeva var med om och det öde som hon drabbades av? Använde du dig av verkliga bilder från protesterna 2020 och Andrejevas fall?

De verkliga bilderna används flera gånger i filmen. Karaktärernas direktströmning från protesten i början av filmen är egentligen filmad av Andrejeva och Tjultsova: vi har lagt in de verkliga bilderna i en spelad scen. Frihetsberövandet av Raman Bandarenka som karaktärerna ser på sin bärbara dator är också bildmaterial hämtat från verkligheten (redaktörens anmärkning: aktivisten Raman Bandarenka misshandlades till döds av maskerade ligister efter att ha försökt hindra dem från att riva ned de röda och vita band som symboliserar Belarus flagga före den sovjetiska ockupationen). I slutet av filmen visar jag, som en sort epilog, ett montage av Katsiarynas direktsändningar från protesterna.

Själva grundhandlingen i filmen är nära verklighetsbaserad: hur journalisterna greps och åtalades och vilka straff de fick. Men min målsättning var inte skildra händelseförloppet i detalj, utan snarare att förmedla den känslomässiga sanningen bakom de val som människor tvingades göra och de smärtsamma val som de ställdes inför. Karaktärerna har andra namn för att skapa ett visst avstånd mellan dem och de verkliga personer som var inspirationen till filmen, men också för att få publiken att betrakta den här historien som en av många, som en metafor för det som drabbade hela nationen. 

Känner den bredare allmänheten i Belarus till vad som hänt Andrejeva och andra journalister som henne? Vet du hur många människor som har drabbats av samma eller ett likartat öde?

De politiska gripandena och det politiska förtrycket har pågått i så stor omfattning i Belarus att det är svårt att inte känna till vad som hänt. Minst 130 000 personer har utsatts för olika former av förtryck och omkring 500 000 har lämnat landet sedan 2020. Det är helt enkelt för massivt för att kunna döljas.

Det officiella antalet politiska fångar (de som åtalats eller dömts för brott) i Belarus har legat stadigt på omkring 1 300 personer under de senaste åren, men det man måste inse är att hundratals, om inte tusentals, redan har avtjänat sitt straff, vissa har beviljats tidigare frigivning och många av de som nyligen dömts vågar inte hävda att de är politiska fångar. Det är ett förtryck på löpande band som ständigt pågår, där nya fångar ersätter dem som friges. 

Vad var det som motiverade dig att göra filmen? Vad hoppas du kunna uppnå med den?

Som belarusier kände jag mig starkt manad att göra något när den belarusiska regimen brutalt slog ned protesterna 2020. Som före detta journalist kan jag starkt relatera till mina karaktärers perspektiv. Som filmskapare såg jag att det fanns en stark och djupt rörande berättelse som jag bara måste skildra. 

Vad hoppas du att de som ser filmen kommer att ta med sig som huvudbudskap eller främsta känsla efter att ha sett filmen?

Jag hoppas verkligen att människor kommer att fundera lite grann kring vad frihet faktiskt innebär, hur mycket den är värd och om de faktiskt uppskattar vad de har. Jag hoppas att de tänker på Kacia och Ihar och alla andra som fängslats, eftersom frihet är något som många människor här i Europa tar för givet. 

Vad bör EU – dess institutioner, det civila samhället, journalist- och människorättsorganisationer och nationella regeringar – göra för att hjälpa till?

Jag vill uppmana EU att inte glömma bort Belarus och att inte avfärda landet som ett hopplöst fall. Tack vare stödet från EU kan vår kultur, våra medier och vårt civila samhälle överleva under detta enorma tryck, och även om det kanske känns som en långsiktig investering är det värt det i slutändan.

EESK, det civila samhällets institutionella partner, återkommer nu med den andra upplagan av det civila samhällets vecka! 

Huvudtemat för fyradagarsevenemanget är ”Att stärka sammanhållningen och deltagandet i polariserade samhällen” och veckan kommer att omfatta programpunkter under ledning av EESK:s grupp för kontakter med nätverk i det europeiska civila samhället. Bland höjdpunkterna ingår även Europeiska medborgarinitiativets dag, utdelningen av priset till det civila samhället och bidrag från nationella ekonomiska och sociala råd, ungdomsföreträdare, journalister och civilsamhällesorganisationer från kandidatländer.

Anmäl dig från och med februari 2025. Vi lägger snart ut mer information på webbsidan #CivSocWeek och i sociala medier.  Håll utkik!

Av Stefano Mallia, ordförande för Arbetsgivargruppen

Att uppnå gemensamt välstånd genom ökad konkurrenskraft är det centrala målet i de prioriteringar som vår grupp nyligen har antagit.

Med tanke på de nuvarande globala utmaningarna måste prioriteringen av konkurrenskraft och skapandet av ett företagsvänligt klimat stå i förgrunden för den politiska agendan, med stöd av konkreta politiska åtgärder.

I ett företagsvänligt EU ska konkurrenskraften bygga på spetskompetens och sund konkurrens i stället för subventioner eller protektionism, och företagen ska ha konkurrenskraftig tillgång till alla produktionsresurser som behövs. Ett företagsvänligt EU innebär också regler som främjar företag och produktivitet, där den administrativa bördan minimeras och där den inre marknaden fungerar fullt ut. Dessutom är ett starkt förtroende mellan företag och beslutsfattare avgörande för att investeringar ska vara intressanta, på samma sätt som det är nödvändigt för att skydda EU-företagens intressen i förhållande till internationella konkurrenter.

Därför efterlyser vi tio uppsättningar företagsvänliga politiska åtgärder som vi betraktar som mest prioriterade:

1. En radikal reform av regleringsstrategin
2. Produktiva innovationssystem med fokus på investeringar och innovation
3. Hög teknisk kapacitet inom försvar, säkerhet och den gröna omställningen samt stöd till nystartade teknikföretag
4. En stark industriell bas
5. Integrerade finansmarknader genom utveckling av kapitalmarknadsunionen och bankunionen
6. Tillräcklig tillgång till arbetskraft
7. Effektiva energi- och transportsystem
8. Lika handelsvillkor
9. En företagsinriktad grön omställning
10. Effektiva offentliga finanser

Dessa åtgärder är brådskande om vi vill utnyttja de positiva effekterna av konkurrenskraftiga företag på en robust ekonomi och ett globalt inflytelserikt EU.

Letta- och Draghirapporterna skapade medvetenhet om att EU antingen måste återställa sin konkurrenskraft eller tvingas till smärtsamma avpassningar när det gäller välfärd, miljönormer och grundläggande friheter.

Och det kan vi inte tillåta.

Inför årets upplaga av Ditt Europa, din mening har EESK mottagit hundratals ansökningar från gymnasieskolor runt om i EU, kandidatländerna och Förenade kungariket.

Organisatörerna har omsorgsfullt granskat och bedömt alla ansökningar och valt ut 36 gymnasieskolor som kommer att delta i Ditt Europa, din mening 2025 den 13–14 mars!

Ditt Europa, din mening är EESK:s årliga ungdomsevenemang och kommer i år att samla nästan 100 elever och 37 lärare. Evenemanget, som pågår under en och en halv dag, kommer i år att fokusera på den roll som ungdomar kan spela i att forma en motståndskraftig framtid under rubriken ”Att låta ungdomarnas röst bli hörd”. Syftet är att ge ungdomar modet att ta plats i samhällslivet och aktivt bidra till deltagandedemokratin, både i och utanför sina lokalsamhällen.

Samtidigt som kommittén förbereder sig på att välkomna alla deltagare i Ditt Europa, din mening kommer EESK-ledamöter att besöka de utvalda skolorna i början av 2025 för att träffa och prata med dem inför huvudevenemanget.

Öppnings- och avslutningssessionerna den 14 mars 2025 kommer att direktsändas på nätet. En länk kommer att publiceras på EESK:s webbplats, på den officiella webbplatsen för Ditt Europa, din mening 2025 | EESK, där du också kan hitta mer information och uppdateringar om evenemanget.

Den 23 januari kommer EESK att stå värd för en visning av filmen ”Flow”, som tävlar om LUX – Publikpriset för europeisk film.

Filmen, som regisserats av den lettiska filmskaparen Gints Zilbalodis, har hyllats av kritikerna och är en samproduktion mellan Lettland, Frankrike och Belgien. Den har vunnit globalt erkännande, belönats med en Golden Globe för bästa animerade film och tagit hem fina priser vid festivaler som Annecys internationella festival för animerad film, New York Film Critics Circle Award och Europeiska filmakademins pris.

I filmen följer vi Cat, ett djur som annars lever för sig själv, när han efter en postapokalyptisk översvämning navigerar sig fram i en ny verklighet och lär sig att samarbeta med andra djur på en livbåt.

Evenemanget ingår i EESK:s pågående filmvisningsserie, som anordnas i partnerskap med Europaparlamentets LUX-pris, i syfte att lyfta fram kulturell mångfald och stimulera diskussioner om brådskande sociala frågor.