EESK info

När Europeiska ekonomiska och sociala kommittén inleder sin mandatperiod 2020–2025 i oktober är 137 av de 329 ledamöterna nya.

De nya EESK-ledamöterna kommer att inleda sin mandatperiod med de begränsningar som gäller på grund av Covid19, där social distansering och hybridmöten fortfarande är grundregeln i Bryssel eftersom antalet smittfall ökar snabbt i hela Europa.

De 329 EESK-ledamöterna utses på nytt vart femte år. Andelen nya ledamöter är över 40 % den här gången, och tillsammans med de ledamöter vars mandat förnyas kommer de att bidra till arbetet med fräscha perspektiv och idéer samt ny energi.

33 % av ledamöterna under den nya mandatperioden utgörs av kvinnor, en ökning från 27,30 % under den senaste perioden och 24,70 % under perioden 2010–2015. Estland är det land som har störst andel kvinnliga ledamöter – 85,71 % – följt av Tjeckien och Kroatien med 66,67 %. I den andra änden av skalan befinner sig Portugal och Cypern – helt utan kvinnorepresentation. Sverige har en perfekt könsfördelning.

Den yngsta ledamoten är 27 år gammal, medan den äldsta, som ska leda den plenarsession som ska välja EESK:s nya ledning, är 76 år.

Ledamöterna utses av rådet för en period av fem år, på grundval av nomineringar från medlemsstaterna. Den fullständiga förteckningen över ledamöter för den nya mandatperioden 2020–2025 kommer snart att finnas tillgänglig på EESK:s webbplats.

De 329 nya eller återbekräftade ledamöterna planeras sammanträda för första gången i Bryssel den 27 oktober. Den 28 oktober ska de välja en ny ordförande och två vice ordförande (de senare med ansvar för kommunikation respektive budget) för en period på två och ett halvt år. 

Ordförandeposten roterar mellan kommitténs tre grupper (Arbetsgivargruppen, Arbetstagargruppen och Mångfald Europa). De två tidigare ordförandena valdes från Arbetstagargruppen och gruppen Mångfald Europa.

Varje ledamot kommer att ingå i någon av de tre grupperna, som också väljer sin egen gruppordförande för en förnybar mandatperiod på två och ett halvt år.

EESK:s huvuduppgift är att ge råd till EU:s lagstiftare (Europeiska kommissionen, Europaparlamentet och rådet) om förslag till lagstiftning och politik genom kommitténs sex sektioner och ett rådgivande utskott, som täcker en mängd olika politikområden, såsom sociala och ekonomiska frågor samt jordbruks-, miljö- och transportfrågor. (dm)

Den 17 september höll Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) en ceremoni i samband med den sista plenarsessionen innan nästa mandatperiod tar vid i oktober. Luca Jahier, EESK:s ordförande sedan april 2018, uttryckte sin tacksamhet till alla ledamöter och underströk hur viktigt bidraget från de civilsamhällesorganisationer som är företrädda i kommittén är för det europeiska projektet.

I sitt sista tal som ordförande lyfte Luca Jahier fram mandatperiodens viktigaste prioriteringar, nämligen hållbar utveckling, stärkta förbindelser mellan EU och Afrika, EU:s utvidgning samt kultur som en enande kraft i Europa. Han framhöll också EESK:s bidrag till de senaste årens arbete med att ta itu med de utmaningar som EU står inför. Kommittén var till exempel den EU-institution som först föreslog en europeisk hälsounion. Han uttryckte sina förhoppningar om att EESK kommer att spela en aktiv roll i konferensen om Europas framtid, som kommissionen och Europaparlamentet föreslagit.

Kommissionens ordförande Ursula von der Leyen skickade ett videomeddelande där hon lovordade EESK:s ”utmärkta arbete” under de senaste fem åren och kommitténs viktiga bidrag till EU:s lagstiftningsförfarande. David Sassoli, Europaparlamentets talman, skickade också ett videomeddelande där han uttryckte sin önskan om ett närmare samarbete med EESK, i syfte att skapa en strukturerad dialog med det organiserade civila samhället. Klara Dobrev, Europaparlamentets vice talman, talade vid kommitténs plenarsession. Hon betonade att ”utan folkets stöd kan vi inte förändra något i världen, och EESK:s roll är att nå ut till det organiserade civila samhället och till människor med olika bakgrund och behov”. (dgf)

Coronaviruspandemin förorsakar kaos i den europeiska turistnäringen. Inom sex månader kan hälften av företagen försvinna om inte EU agerar snabbt, säger Europeiska ekonomiska och sociala kommittén i ett nytt yttrande.

I en rapport av Panagiotis Gkofas, som antogs i september, anser EESK att EU-insatser behövs för att hålla turistnäringen flytande och för att den ska kunna sysselsätta sina anställda trots covid-19-krisen. Och det finns ingen tid att förlora – om sex månader kan hälften av företagen ha stängt ner.

För att styrka sina synpunkter anordnade EESK en online-enkät under sommaren med 175 deltagande organisationer som företräder tusentals företag inom turismsektorn, som sysselsätter hundratusentals anställda i hela EU.

Svaren på EESK:s enkät målar upp en bild av en nära förestående katastrof.

Av de som svarade angav 88,2 % att krisen hade påverkat dem ”mycket negativt”, medan 80,6 % trodde att effekterna kunde slå ännu hårdare i ett längre perspektiv, och 45 % förväntade sig att överleva under 2021.

Rapporten utarbetades som ett svar på kommissionens meddelande Turism och transport under 2020 och framåt.

EU:s turistnäring beräknas förlora omkring 1 miljard euro i intäkter varje månad och 6,4 miljoner arbetstillfällen inom sektorn skulle kunna gå förlorade under 2020 till följd av covid-19.

För att sätta fart på näringen måste EU framför allt börja med att återskapa människors förtroende för att det är säkert att resa, anser EESK.

I väntan på ett vaccin stöder EESK idén om att använda ett europeiskt ”hälsopass” med ett harmoniserat folkhälsoformulär och qr-koder kombinerat med en flerspråkig hälso- och sjukvårdsplattform.

Människor skulle kunna använda qr-koden för att få tillgång till information och hälso- och sjukvårdstjänster i det land de besöker och till hälso- och sjukvårdssystem och sociala trygghetssystem i nödsituationer.

En annan prioritet är att tillföra turismföretag och dess anställda likviditet så snart som möjligt eftersom uteblivna kassaflöden är ett hot mot överlevnaden.

Enligt EESK kunde Sure-instrumentet – som är avsett att minska risken för arbetslöshet i en krissituation – undsätta sysslolösa anställda inom turismsektorn och ge lönekompensation till små och medelstora företag åtminstone fram till den 30 juni 2021.

Kommittén anser vidare att EU bör inrätta en mekanism för att övervaka genomförandet av stödåtgärder, eftersom många deltagare i enkäten klagade över att ingen ekonomisk hjälp hade hörts av efter att EU hade tillkännagett att medel skulle göras tillgängliga. (dm)

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) har antagit yttrandet Rimliga minimilöner i Europa, som är kommitténs bidrag till den pågående EU-omfattande debatten i frågan.

Detta förberedande yttrande har utarbetats på begäran av Europaparlamentet, efter att kommissionen meddelat sin avsikt att föreslå ett rättsligt instrument för att se till att varje arbetstagare i EU har rätt till en minimilön som möjliggör en skälig levnadsstandard.

I yttrandet menar EESK att skäliga minimilöner, i kombination med en individinriktad, integrerad politik för aktiv integration, kan bidra till att minska fattigdomen bland arbetstagare.

Kommittén understryker dock att ett eventuellt EU-initiativ måste utformas på grundval av en noggrann analys av situationen i medlemsstaterna, och att det till fullo måste respektera arbetsmarknadsparternas roll och oberoende liksom de olika modellerna för arbetsmarknadsrelationer.

När det gäller frågan om hur man ska gå vidare med detta har EESK:s tre grupper, som företräder arbetsgivare, fackföreningar och civilsamhällesorganisationer i EU, uttryckt skilda åsikter.

På EESK:s arbetsgivargrupps vägnar framhåller föredraganden Stefano Mallia att ”Arbetsgivargruppen anser att EU inte har någon befogenhet beträffande löneförhållanden och särskilt lönenivåer, och att minimilöner är en nationell fråga och bör fastställas i enlighet med respektive nationella systems särdrag. Eventuella missriktade åtgärder från EU:s sida måste undvikas, särskilt i dessa tider. I de fall där arbetsmarknadens parter är i behov av stöd bör vi försöka ta itu med deras specifika behov genom att främja utbyte av bästa praxis och kapacitetsuppbyggnad, och undvika universallösningar som kan få allvarliga negativa konsekvenser.”

Föredraganden Oliver Röpke, som företräder EESK:s arbetstagargrupp, påpekar att ”säkerställandet av rimliga minimilöner för arbetstagare i hela EU måste utgöra en central del av EU:s återhämtningsstrategi. Att alla arbetstagare i EU bör skyddas genom skäliga minimilöner som möjliggör en skälig levnadsstandard oavsett var de arbetar är för Arbetstagargruppen obestridligt. Kollektiva förhandlingar utgör fortfarande det effektivaste sättet att garantera skäliga löner och detta måste stärkas och främjas i alla medlemsstater. Vi välkomnar därför kommissionens erkännande av att det finns utrymme för EU-insatser för att främja betydelsen av kollektiva förhandlingar till stöd för minimilönernas tillräcklighet och täckning.” (ll)

Den klimatkris som världen står inför i dag har mobiliserat miljontals unga människor runt om i världen, varav många är starkt berörda av det hot som krisen utgör för deras framtid. Samtidigt är det just ungdomar som upprepade gånger har visat sin energi, kreativitet och motivation för att utmana de nuvarande ohållbara modellerna och sporra beslutsfattarna att anta en ambitiös politik. Det finns dock fortfarande en stor klyfta mellan att lyssna på dem och att faktiskt agera utifrån vad de säger.

I sitt yttrande strävar EESK efter att överbrygga denna klyfta genom att överväga ungas deltagande under strukturerade och officiella former i alla skeden av EU:s beslutsprocesser.

”Europa och världen behöver ambition, ledarskap och handling. Våra system bygger på att låna från framtiden, men nu är det dags att börja investera i den i stället”, underströk Cillian Lohan, som är yttrandets föredragande.

Mot denna bakgrund föreslår EESK att kommittén, i samarbete med kommissionen och Europaparlamentet, ska stå värd för rundabordssamtal om klimat och hållbarhet för ungdomar samt att en ungdomsdelegat ska inkluderas i EU:s officiella delegation till partskonferensen för FN:s ramkonvention om klimatförändringar (COP).

Detta är en möjlighet som bara inträffar en gång per generation att åtgärda systemiska ojämlikheter och att lägga om kursen mot en bättre framtid. (mr)

EESK har i flera år gått i bräschen för att främja en heltäckande livsmedelspolitik för EU, med målet att tillhandahålla hälsosam kost från hållbara livsmedelssystem, koppla samman jordbruk med nutritions- och ekosystemtjänster och säkerställa leveranskedjor som värnar folkhälsan för alla delar av det europeiska samhället.

Kommittén anser att den föreslagna ”från jord till bord”-strategin inte tillräckligt tar fasta på dessa målsättningar.

Ett centralt verktyg för att genomföra strategin är den gemensamma jordbrukspolitikens (GJP) budget, eftersom den står för omkring 40 % av EU:s totala utgifter. GJP-budgeten bör således ökas i enlighet med dessa målsättningar.

I strategin tas heller inte frågan om hållbar markförvaltning och tillgången till mark upp, som är ett av de huvudsakliga hindren för nya jordbrukare. Samtidigt är inkomststödfunktionen hos GJP-utbetalningarna av avgörande betydelse och kommer att förbli det i många år framöver, även om åtgärder håller på att vidtas för att säkerställa att livsmedelspriserna återspeglar de verkliga kostnaderna.

Ett annat stort problem för EU:s jordbrukare är att de tvingas konkurrera med importerade produkter som inte uppfyller hållbarhetskraven. EESK uppmanar därför EU att garantera verklig ömsesidighet vad gäller normer i förmånshandelsavtal.

Europa och världen har en lång väg kvar att gå för att bli fullständigt hållbara. Europa har de verktyg och den sakkunskap som krävs för att nå dit. Låt oss visa att vi också har den politiska vilja och det engagemang som krävs, och visa vägen för andra. (mr)

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén har uppmanat EU och medlemsstaterna att arbeta för att klargöra arbetsvillkoren i plattformsekonomin, eftersom en brist på standardiserade definitioner av både arbetstagarnas och arbetsgivarnas ställning kan försvåra tillämpningen av arbetsrätten och många rättigheter i fråga om arbetstagarskydd.

Det som framförallt behöver klargöras är huruvida plattformarna ska definieras som ”mellanhänder mellan tillgång och efterfrågan” snarare än ”arbetsgivare”. Det förra leder till att arbetstagarna betraktas som ”egenföretagare” snarare än ”anställda”, vilket gör att de ofta inte omfattas av rättsligt och socialt skydd, inbegripet hälsa och säkerhet på arbetsplatsen, eller anställningsskydd, vilket har varit särskilt märkbart under den rådande pandemin.

För att avgöra om en arbetstagare är anställd eller egenföretagare har EESK föreslagit att EU och medlemsstaterna börjar använda begreppet ”ekonomisk beroende och underordnad ställning”. Kommittén har också uppmanat EU och medlemsstaterna att allvarligt överväga ett erkännande av principen om att en arbetstagare ska betraktas som anställd så länge motsatsen inte bevisas. Egentliga egenföretagare bör dock fortsatt kunna behålla sin status om de så önskar.

EESK har konstaterat att plattformsekonomin har fört med sig fördelar som flexibilitet, autonomi och extra inkomst för arbetstagarna samt gjort det enklare för människor i utsatt ställning att blir anställda, men kommittén har också varnat för riskerna, som inte ska underskattas.

Förutom att arbetstagarna riskerar att undanhållas sina grundläggande rättigheter, inbegripet rätten att organisera sig och omfattas av kollektivförhandlingar, innebär plattformsekonomin ett hot mot hela samhället, i och med att den medför en förhöjd risk för konkurrens som bygger på att sociala normer underskrids. Detta får även negativa följder både för arbetsgivarna, som drabbas av ett ohållbart konkurrenstryck, och för medlemsstaterna, som går miste om skatteintäkter och sociala avgifter.

EESK har lagt fram sina argument i yttrandet Rättvist arbete i plattformsekonomin, som antogs vid plenarsessionen i september och utarbetades på begäran av det tyska EU‑ordförandeskapet. Föredragande för yttrandet var den portugisiske ledamoten Carlos Manuel Trindade. (ll)

Sedan 1992 har EU försökt genomföra strategier för biologisk mångfald utan några betydande resultat. Detta beror framför allt på ett otillräckligt genomförande av regelverket på nationell nivå och på att det saknats tillräckliga finansiella medel för nödvändiga åtgärder.

EESK gläder sig över kommissionens förnyade engagemang och ansträngningar för att utarbeta en strategi för biologisk mångfald med mål som ska uppnås senast 2030, detta som ett led i genomförandet av EU:s gröna giv. 

Föredraganden Antonello Pezzini och medföredraganden Lutz Ribbe anser att strategin är rätt sätt att ställa den biologiska mångfalden i Europa i centrum för återhämtningen efter covid-19, till förmån för mänskligheten, klimatet och planeten – för att ge naturen större plats i våra liv.

EU bör kraftigt öka ansträngningarna för att skydda de återstående naturresurserna genom informations- och kommunikationsinsatser. EESK anser också att man måste utöka de skyddade och framför allt de strikt skyddade områdenas storlek, för att återställa livsmiljöer och motverka förlusten av arter.

Kommittén understryker även att jordbrukarna och skogsägarna inte kan förväntas bära den ekonomiska kostnaden för skyddet av den biologiska mångfalden. Att tillhandahålla denna kollektiva nyttighet och detta kollektiva värde bör snarare bli en värdefull inkomstkälla för dem.

Mycket mer måste göras för att skydda den biologiska mångfalden när vi nu närmar oss nästa möte inom ramen för konventionen om biologisk mångfald, som kommer att hållas i Kina 2021. Det är dags för Europa att inta en ledande roll och få de övriga parterna att inse att de strategier som antagits är värda att följa. (mr)

Den pågående covid-19-krisen har blottlagt bräckligheten i de globala leveranskedjorna. Den har också blottat arbetstagarnas sårbarhet och affärsverksamhetens negativa sociala, hälso- och säkerhetsmässiga påverkan i dagens leveranskedjor. Det tyska rådsordförandeskapet och Europaparlamentet har bett Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) att lägga fram sina rekommendationer vid en tidpunkt som är avgörande för konkreta politiska åtgärder och beslutsfattande. I två yttranden som antogs vid plenarsessionen i september uppmanar kommittén kommissionen att utarbeta en europeisk handlingsplan och krav på tillbörlig aktsamhet i de globala leveranskedjorna.

I ett förberedande yttrande efterlyser EESK bindande sektorsövergripande EU-lagstiftning om tillbörlig aktsamhet i fråga om mänskliga rättigheter och ansvarsfullt företagande, som bör stå i centrum för en europeisk handlingsplan för mänskliga rättigheter, anständiga arbetsvillkor och hållbarhet i globala leveranskedjor. De mänskliga rättigheterna bör definieras på ett brett sätt som omfattar arbetstagares och fackföreningars rättigheter, och som bygger på en rad internationella instrument.

Parallellt med arbetet kring handlingsplanen har kommittén lagt fram sina rekommendationer till Europaparlamentet beträffande ett europeiskt lagstiftningsinitiativ med krav på tillbörlig aktsamhet i fråga om mänskliga rättigheter och miljökonsekvenser inom affärsverksamhet. Initiativet, som aviserades av kommissionsledamot Didier Reynders i april 2020 och är planerat till 2021, kommer att göra det rättsligt bindande för företag som är verksamma i EU att identifiera, förhindra, mildra och ta ansvar för negativa konsekvenser av sin verksamhet för de mänskliga rättigheterna och miljön. (dgf)

Att säkerställa en hållbar tillgång till råvaror (inklusive metaller, industrimineraler och byggnadsråvaror) och särskilt råvaror av avgörande betydelse spelar en mycket stor roll för den europeiska ekonomin, där minst 30 miljoner arbetstillfällen är beroende av tillgången på råvaror. Den pågående covid-19-pandemin belyser vikten av en digital omvandling. 

Vid sin plenarsession i september, som inföll vid en avgörande tidpunkt för genomförandet av den gröna given och EU:s återhämtningsplan, antog EESK ett yttrande på eget initiativ om Digital utvinning i Europa: nya lösningar för hållbar produktion av råvaror.

I yttrandet framhåller EESK att digitaliseringen av EU:s råvarusektor är en unik möjlighet att öka de europeiska industriella leveranskedjornas motståndskraft, förbättra mineralsektorns miljöprestanda samt öka öppenheten och utvidga dialogen med människor och samhällen som påverkas av gruvdriften.

Föredraganden för yttrandet, Marian Krzaklewski, menade att ”Den digitala omvandlingen av gruvsektorn kräver en ambitiös insats för att anta rättsliga och regleringsmässiga förändringar, och ansträngningar bör göras inom ramen för överstatliga organisationer och på internationell rättslig nivå.”

Kommittén framhåller vikten av att ha ett globalt, övergripande nätverk för mineralinformation som stöd till den digitala omvandlingen och ett välgrundat beslutsfattande på EU-nivå. Gemensamma forskningscentrumet håller på att upprätta och underhålla ett europeiskt informationssystem för råvaror, vilket EESK framhåller i yttrandet.

EESK anser att EU och medlemsstaterna aktivt måste stödja den digitala omvandlingen av EU:s gruvsektor. Detta är ett avgörande steg för att öka motståndskraften inom EU:s industri och värdekedjan för råvaror. Gruvor som använder digital teknik, inklusive integrerad automatisering, kognitiva nätverk och realtidsanalyser, är mer effektiva, rena och säkra. I ”smarta gruvor” är det lättare att uppnå minskade miljöavtryck och säkrare miljöer, och detta är avgörande för företag som vill erhålla social acceptans i Europa. (ks)

EESK uppmanar kommissionen att ta fram en övergripande färdplan för återhämtningen av den europeiska luftfarten i dess helhet, med särskilda resurser till stöd för samtliga undersektorer och deras arbetskraft. I sitt yttrande, utarbetat av Thomas Kropp och antaget vid plenarsessionen i september, argumenterar kommittén för att det behövs en ambitiös och samordnad insats där det görs en tydlig åtskillnad mellan en initial återhämtningsfas på kort sikt och behovet av att säkra sektorns internationella konkurrenskraft och lika konkurrensvillkor på medellång till lång sikt.

I anslutning till plenarsessionen gav Thomas Kropp följande kommentar: ”Även om flygfarten har drabbats av kriser förr är detta en kris utan motstycke. Enligt uppdaterade uppskattningar kommer sektorn inte att kunna återhämta sig till fullo förrän 2024. EU‑institutionerna och andra internationella organ har ännu inte samordnat sina regleringsåtgärder för att fastställa internationella standarder. Luftfart handlar inte bara om flygbolag utan även om andra viktiga aktörer, såsom flygplatser, leverantörer av flygtrafiktjänster, marktjänstföretag och andra tjänsteleverantörer, som alla måste tas hänsyn till när vi försöker hitta lösningar.”

På det hela taget måste kommissionen försöka uppnå en lämplig balans mellan återhämtningsåtgärder och finansieringsbehov föranledda av den gröna given och undvika att lägga ytterligare regelbördor på luftfartssektorn, speciellt inte under återhämtningsfasen, eftersom sektorn är extremt ömtålig finansiellt sett.

Energiomställningen kräver en tydlig politisk vision, eftersom den inte bara är en teknisk fråga utan också innebär en djupgående samhällelig utmaning. I det yttrande som utarbetats av Lutz Ribbe och Thomas Kattnig och som antogs vid kommitténs plenarsession i september betonar EESK att det framtida energisystemet kommer att rymma både centraliserade och decentraliserade inslag, och att det måste organiseras utan godtycklighet.

Under debatten påpekade Lutz Ribbe att ”det behövs en tydlig vision om huruvida man i första hand ska eftersträva decentralisering eller centralisering. I den europeiska energiomställningen behövs det nämligen framför allt investeringssäkerhet – för både offentliga och privata aktörer. Detta kan endast uppnås genom tydliga principbeslut.”

Thomas Kattnig tillade att ”arbetstagarnas, fackföreningarnas och konsumenternas delaktighet i denna energiomställning måste säkerställas, så som politiska beslutsfattare har lovat och EESK har efterfrågat. Även här lämnar kommissionen och medlemsstaterna dock fler frågor öppna än de besvarar. Dessutom kommer de energipolitiska initiativ som nu inleds snarare att förhindra än att uppmuntra ett brett medborgardeltagande”.

Centraliserade och decentraliserade system har båda sina för- och nackdelar. I ett centraliserat system är värdeskapandet vanligen koncentrerat till några få aktörer. I ett decentraliserat system däremot kan konsumenter delta som aktiva kunder, medborgarenergigemenskaper, jordbrukare, små och medelstora företag och kommunala företag. (mp)

Europeiska kommissionens översyn av den ekonomiska styrningen 2020 kommer vid rätt tidpunkt och bör bana väg för en omfattande reform som leder till en ”omsvängning” mot en reviderad och ombalanserad ram i stället för en ”återgång till det normala”. I ett yttrande utarbetat av Judith Vorbach och Tommaso Di Fazio och antaget vid plenarsessionen i september, argumenterar EESK för att en ny ekonomisk politik behövs på EU‑nivå – en politik som är inriktad på välstånd för att främja människors välbefinnande och en rad viktiga politiska mål, såsom hållbar tillväxt för alla, full sysselsättning och anständigt arbete, rättvis fördelning av materiellt välstånd, folkhälsa och livskvalitet, miljömässig hållbarhet, stabilitet på finansmarknaderna, prisstabilitet, välavvägda handelsförbindelser, en konkurrenskraftig social marknadsekonomi och stabila offentliga finanser.

Judith Vorbach uppmanade kommissionen och medlemsstaterna att ompröva EU:s nuvarande regler i covid‑19-pandemins kölvatten och konstaterade: ”Vi behöver skyndsamt revidera och modernisera ramen för ekonomisk styrning. Den bör vara mer balanserad och sätta välståndet i centrum för att främja människors välbefinnande i Europa. Ingen får hamna på efterkälken. Ett sätt att göra detta på är att tillämpa den gyllene regeln för offentliga investeringar för att trygga produktiviteten och den sociala och ekologiska basen för framtida generationers välbefinnande. Andra viktiga punkter är att säkerställa tillräckliga offentliga intäkter, en rättvis skattepolitik och att mildra påverkan från ekonomiskt tvivelaktiga indikatorer på utformningen av politiken. Det är också viktigt att i större utsträckning involvera Europaparlamentet, arbetsmarknadens parter och det civila samhället i dess helhet.”

Tommaso Di Fazio tillade: ”Covid‑19-krisen är en massiv chock som kräver maximal finansiell styrka. För att begränsa de ekonomiska och sociala konsekvenserna av denna pandemi och för att kunna fördela bördan av skadeutfallet på ett rättvist sätt inom och mellan medlemsstaterna måste målsättningen vara densamma för alla. Viktiga kortsiktiga åtgärder har redan vidtagits, såsom aktiveringen av budgetramverkets allmänna undantagsklausul. I stället för att ’återgå till det normala’ alltför snabbt måste vi ta ett steg framåt och göra en ’omsvängning’ mot en reviderad ekonomisk vision som ökar investeringarna i utbildning, forskning och utveckling samt strategisk produktiv verksamhet.” (mp)

Den nya reviderade EU-agendan för städer och territorier måste ta itu med effekterna av den kris som orsakats av covid-19-pandemin. Sammanhållningspolitiken skulle kunna vara rätt verktyg för att hantera Europas ekonomiska återhämtning. I två yttranden som antogs vid plenarsessionen i september utvärderar EESK EU:s territoriella politik och stakar ut en väg framåt.

I det ena yttrandet fokuserar Petr Zahradník och Roman Haken på en översyn av Leipzigstadgan om hållbara städer i Europa och stöder de uppmaningar som formuleras i den nya territoriella agendan 2030 för ett rättvist och grönt Europa och för en starkare territoriell dimension inom alla politikområden och på alla styresnivåer.

På den lokala nivån måste nyckelorden för framtiden vara städernas och regionernas integration, hållbarhet och motståndskraft. I sitt anförande vid plenarsessionen konstaterade Petr Zahradník att ”potentialen för att genomföra integrerade projekt inom ramen för territoriell utveckling och stadsutveckling är enorm, och så är även de fördelar som en sådan strategi ger i form av synergieffekter, kostnadsbesparingar och funktionell sammankoppling”.

Roman Haken påpekade vidare att ”med tanke på klimatförändringarnas effekter, resursanvändningen och behovet av att minska miljörisker, är det inte möjligt att hantera städers och regioners hållbarhet och motståndskraft separat. Därför bör agendan för städer vara så samordnad som möjligt med politiken för territoriell sammanhållning.”

Sammanhållningspolitiken är alltså av mycket stor betydelse. Den är också kärnan i ett yttrande som utarbetats av Gonçalo Lobo Xavier, i vilket EESK uttrycker att den skulle kunna vara det idealiska verktyget för att hantera de många utmaningar som coronapandemin medför och uppmanar kommissionen att vidta åtgärder. ”Vi måste agera snabbt och skyndsamt vidta åtgärder. De ekonomiska medel som ska hjälpa medlemsstaterna måste användas i enlighet med aktuella kriterier men även med mod”, uppmanade Gonçalo Lobo Xavier. ”Europa behöver nu mer än någonsin hitta ett differentierat sätt att tackla en gemensam utmaning.” (mp)