Jag tyckte inte det var särskilt svårt att stanna hemma under nedstängningen. Det fanns ett antal saker som jag skjutit upp i flera år. Så jag fick möjlighet att ta itu med dem och var glad över att kunna få dem gjorda. Familjefotona och minnessakerna från våra föräldrahem var en enda röra, så jag sorterade dem. Att få ordning på dem på det här sättet väckte många känslor. Jag ägnade mig åt göromål som jag saknat, t.ex. hantverk, bakning, matlagning, tillverkning av traditionella grekiska likörer, sylt och marmelad – saker som jag inte har tid för i vanliga fall när jag försöker hinna med allt det som mitt hektiska jobb kräver.

Men jag måste säga att jag verkligen saknade barnen eftersom de inte bor hos oss. Vår yngsta son brukade passera förbi under balkongen så att vi kunde se varandra på avstånd. Det var hårt och fick oss att förstå hur mycket vi missade. Jag hade kontakt online med min son i England. Men vi kände att vi behövde höras oftare än tidigare, om än bara online.

Jag har en känsla av att vi gradvis börjat minnas några av de värden som vi glömt bort, t.ex. att visa solidaritet, att säga hej till dem som bor intill, men som vi ofta glömt bort att hälsa på, och att stå på balkongen och le åt någon som passerar förbi på gatan nedanför. Med pandemin dykte känslor upp igen som vi faktiskt glömt fanns. Vi hade glömt känslan av tacksamhet. Vi hade tagit vår hälsa för given. Vi hade aldrig kunnat föreställa oss att ett virus skulle kunna vålla så mycket skada år 2020, att det skulle ta ifrån oss våra kära, att dödssiffran i ett grannland skulle vara så hög och att så många människoliv skulle gå förlorade. Det får oss att tänka lite annorlunda och titta närmare på våra grundläggande värden i livet.

Pandemin har lyckligtvis fått oss att inse den stora betydelse som vetenskapen har i våra liv. Vi måste inleda en diskussion för att se vilka länder som påverkats mest och varför, och se vilken roll populism och konspirationsteorier, för att inte tala om antivaccinationsrörelsen, spelat i dessa länder. Att vissa politiker och delar av allmänheten accepterar och litar på vetenskapen har skyddat vissa länder, t.ex. Grekland. Jag tror att vi också behöver inleda en diskussion om kyrkans, mediernas och framstående offentliga personers roll under pandemin.

Mycket viktigt är att vi i alla länder sett de nationella hälso- och sjukvårdssystems värde eftersom vi nyligen, i globaliseringens kölvatten och till följd av samhällets fokus på sätt att generera välstånd, har tvingats inse att vissa tjänster inte kan levereras med en vinstbaserad strategi. Vi har försummat de nationella hälso- och sjukvårdssystemen och kommit till insikt om hur de skulle behöva fungera, inte bara i en pandemi, utan alltid.
Vi är skyldiga ett stort tack till alla dem som stått i främsta ledet trots alla de problem som de nationella hälso- och sjukvårdssystemen står inför.

Jag skulle vilja lägga till några ord om konsumenterna. I många medlemsstater ledde pandemin tyvärr till en försämring i konsumentskyddet, framför allt för passagerare/resenärer. Fastän den ansvariga EU-kommissionären gick ut med en rekommendation till medlemsstaterna om att inte tillfälligt upphäva konsumentskyddslagstiftning som rör flyg, paketresor och transporter
var det många medlemsstater som tyvärr gjorde detta i alla fall. Så i stället för att få pengarna tillbaka när vi annullerar biljetter ger de oss
vouchrar – giltiga i 12–18 månader – som inte ens är garanterade i händelse av att bolagetsom vi reser med ansöker om konkurs. Om vi inte använder vouchrarna inom tidsfristen så kommer vi att kunna få tillbaka pengarna. Detta innebär ett räntefritt lån från reseföretagens sida på bekostnad av konsumenterna som också påverkats av pandemin. Jag känner till personer som inte behöver sina vouchrar eftersom de under inga omständigheter kommer att använda dem under de närmaste 12–18 månaderna (t.ex. skolresor för barnsom går ut gymnasiet i år). Ändå kommer föräldrarna till dessa barn under 12–18 månader att tillhandahålla ett räntefritt lån till alla dem som deltar i anordnandet av dessa resor. Det är oacceptabelt att konsumenternas rättigheter kringskärs.

Eftersom vi lever i en digital tidsålder och alla har arbetat hemifrån, och därmed använt internet i mycket större utsträckning, har det dessutom inträffat många fler onlinebedrägerier och skett en mer omfattande spridning av falska nyheter, inklusive konspirationsteorier.

Vad vi i stället behöver är att se till att arbetstagarna fortsätter att åtnjuta sina förvärvade rättigheter när de distansarbetar. En fråga som vi bör titta närmare på är hur distansarbetarnas produktivitet beräknas, hur den bör bedömas, och under alla omständigheter bör vi undersöka arbetsrelationerna i samband med distansarbete.

En annan mycket viktig idé som EESK har tagit till sig – en som EESK:s ordförande Luca Jahier redan uttryckt sitt stöd för på Twitter – är den grekiske premiärministerns uppmaning till medlemsstaterna att göra gemensamma upphandlingar av vaccin, terapi, mediciner och diagnostiska test, så att ingen medlemsstat lämnas utan sådana förnödenheter som är viktiga för människors liv.

Detta är ett initiativ som hela EESK bör ta till sig, i form av ett yttrande på eget initiativ, för att vara absolut säker på att alla medlemsstater har lika tillgång till vacciner, terapi och diagnostik. Jag skulle vilja säga att det har varit ett stort nöje för mig att få lägga fram detta förslag för både vår ordförande, Luca Jahier, och Europeiska byrån för konsumentorganisationer (BEUC), och båda har gått med på att stödja det.