Christa Schweng: Vad coronakrisen lärt mig

När vår regering den 13 mars – som för övrigt var en fredag – tog beslutet att stänga ned landet från och med måndagen den 16 mars, var stämningen i Wien som förbytt: det kändes konstigt att promenera runt i sin vanliga omgivning de där sista dagarna, eftersom alla människor betraktade varandra med misstänksamhet.

Mitt arbete förändrades i ett slag i samband med nedstängningen: de österrikiska arbetsmarknadsparterna hade snabbt förhandlat fram ett nytt system för korttidsarbete i samband med covidkrisen, vilket gav upphov till en störtflod av frågor från företagen. Eftersom europeisk socialpolitik är mitt specialområde tvingades jag plötsligt besvara kniviga frågor kring korttidsarbete i Österrike.

Jag insåg att mina svar skulle ligga till grund för ett företags beslut om huruvida det skulle löna sig att införa korttidsarbete eller om systemet var alltför kostsamt och de anställda skulle behöva friställas omedelbart – det innebar några sömnlösa nätter för mig.

Jag tänkte mycket på de arbetsgivare som tvingades fatta svåra beslut och på de arbetstagare som oroade sig över att förlora jobbet. Jag tänkte på de föräldrar som har barn i grundskolan och som blev tvungna att agera lärare i veckor, och på de familjer som saknade den nödvändiga tekniska utrustning som barnen behövde för sin hemundervisning. Jag tänkte på de människor som bor ensamma och som inte har någon att tala med om sin rädsla. Och jag tyckte synd om min tonårsdotter som saknade umgänget med sina vänner.

Att arbeta hemifrån var inget nytt för mig eftersom jag har distansarbetat i åratal. Men jag insåg att många människor upplevde svårigheter med att arbeta hemifrån, antingen på grund av brist på utrustning, utrymme eller lugn eller på grund av avsaknaden av kontakt med kollegor.

Kommer covid-19 att förändra våra liv på lång sikt? Jag vet inte, men personligen har jag lärt mig några saker:

  1. Man kan arbeta lika produktivt hemma som på kontoret.
  2. Ett sammanträde på tre timmar i Bryssel kan även hållas via nätet.
  3. Att bo tillsammans med närstående är en välsignelse – i ännu högre grad i samband med isoleringsåtgärder.
  4. Skype-möten kan inte ersätta samtal med familj och vänner: att träffa dem ansikte mot ansikte är oskattbart.