European Economic and Social Committee

Den 6 mars – det civila samhällets dag – står EESK värd för engagerade aktörer i det civila samhället från hela Europa. Den övergripande frågan är: Vad kan vi göra för att hitta en samlad lösning när det gäller ekonomi, solidaritet och demokrati? I år ligger fokus på människors EU-rättigheter: Hur tillämpas de ute på fältet? Vilken roll spelar de i det demokratiska livet i lokalsamhällena och i Europeiska unionen? Vi har använt en Flash Eurobarometer för att mäta hur engagerade folk är, och vi ser fram emot att få diskutera resultaten under det civila samhällets dag.

När Europeiska kommissionens ordförande José Manuel Barroso diskuterade reformerna i Europa med våra ledamöter vid plenarsessionen förra veckan konstaterade han tydligt att vi ännu inte har kommit ut ur krisen – att vi inte är där än. Tyvärr har han rätt. Ytterligare ett bevis på detta är för oss den dramatiska och pågående minskning i medborgarnas engagemang för medborgerliga och sociala insatser som har uppstått till följd av krisen. En ny studie som vi beställt om krisens konsekvenser för civilsamhällesorganisationerna i EU visar dock att det finns en positiv sida med de nuvarande begränsningarna och att vi kan vända blad, från kris till möjlighet. Studien visar var det kan finnas potential för det civila samhällets och medborgarnas engagemang.

Medborgarskapet har intagit en nyckelposition i utvecklingen av det europeiska projektet: Det är en väsentlig del av vår demokrati och visar att EU fungerar när vi utövar våra rättigheter och accepterar våra skyldigheter, både gentemot varandra och gentemot kommande generationer. Detta är en av orsakerna till att vi behöver ta hänsyn till långsiktiga hållbarhetsaspekter när vi utforskar och definierar innebörden av medborgarskapet. Med det målet i åtanke har vi den här veckan lanserat ett utbildningsverktyg som kan användas av våra ledamöter och av vem som helst som vill tala om vad ett ansvarsfullt medborgarskap kan innebära. Verktygslådan "Att vara en ansvarsfull EU-medborgare" innehåller inslag om grön ekonomi, ansvarsfulla företag, styrelseformer för alla och ansvarsfulla vanor – för att bara nämna några exempel. Medborgarskapet innehåller naturligtvis så mycket mer än vad som ryms i denna verktygslåda, och den utgör bara ett av många bidrag.

Det finns de som ifrågasätter varför EU ska ges fredspriset just nu, när folk över hela Europa protesterar mot det man ser som Unionens stränga sparkrav. Men just i denna stund är det dock extra viktigt att EU och medlemsstaternas ledare påminner oss om vilken potential projektet har som garant för social sammanhållning.

Under de närmaste dagarna kommer det europeiska projektets framtid på nytt att utsättas för ett stresstest. Den här gången handlar det om EU-budgeten och den fleråriga budgetram som fastställer EU:s utgiftstak för perioden 2014–2020. Medlemsstaterna blir helt enkelt tvungna att enas om en kompromiss om budgeten och om hur pengarna ska användas! Budgeten och besparingarna måste vara rimliga, men budgetförhandlingarna får inte bli en förevändning för ett svagare samarbete mellan EU:s medlemsstater!

Eftersom resultatet av Rio+20 inte var så långtgående som vi européer hade önskat, vill vi behålla dynamiken och motivera alla aktörer och regeringar i EU att arbeta vidare med hållbar utveckling i praktiken (ekonomiskt, socialt och miljömässigt). Detta är ett led i arbetet med att föra EU ut ur krisen. Det är också fullt förenligt med Europa 2020-strategin för ekonomisk och social återhämtning och hållbar tillväxt. Låt mig kortfattat förklara varför.

Europa är en vidsträckt kontinent som är mångskiftande, men som lever i fred och enighet. Där finns en enorm marknad med en gemensam valuta. Där finns en mångfald av kulturer och språk. För att förstå vad det är som kännetecknar den europeiska enheten, måste vi ibland se det hela "lite grann från ovan".
De flesta experter och europeiska ledare försöker skaffa sig det där fågelperspektivet på det europeiska landskapet, medan andra, mer politiska grupperingar spelar på människors rädsla i dessa kristider. Folk är osäkra – därför protesterar de. De måste nu kämpa för sådant som för inte så länge sedan var en rättighet: ett varaktigt jobb, anständiga livsvillkor, en bättre framtid för barnen, hopp och tillit inför framtiden. Det finns ett verkligt behov av att förklara att EU:s aktuella reformer syftar till att återställa detta välstånd, och det finns ett akut behov av att återvinna människors förtroende.

Förra månaden präglades av det globala toppmötet Rio+20 om hållbar utveckling. Inom EESK ville vi bidra till EU:s ståndpunkt och mobilisera det europeiska civila samhället för att sätta press på EU:s och världens ledare att uppnå ett ambitiöst slutresultat. En överenskommelse har nåtts, och det är en bedrift i sig. Det är bättre än ingenting! Ändå kan jag inte komma ifrån den enorma obalansen mellan de förväntningar, ambitioner och åtaganden som präglade de otaliga evenemang och uttalanden från det civila samhället, olika grupperingar och företag i anslutning till Rio+20-konferensen och den exakta formuleringen i det slutdokument som stats- och regeringscheferna enades om.

Den här veckan beslutade ledarna för de politiska grupperna och talmannen i Europaparlamentet efter en intensiv debatt i Strasbourg att Europaparlamentet ska avbryta sitt samarbete med rådet om fem ärenden, såvida inte ett tillfredsställande resultat kan nås om Schengenförvaltningen.

I anslutning till en konferens som Europeiska ekonomiska och sociala kommittén anordnade den 7 juni betonade Staffan Nilsson, Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande, att det behövs en union för finanspolitisk stabilitet i Europa, uppbackad av stabilitetsobligationer, för att övervinna krisen och säkerställa investeringar för en utveckling av Europeiska unionen i framtiden.